Överprövan

2011-12-09

Internationella Åklagarkammaren i Stockholm

Box 70296
107 22 Stockholm

Begäran om överprövan av allvarliga brott som faller under allmänt åtal: AM-185.260-11

Den 21 nov 2011 kom åklagarkammaren fram till ingen utredning skulle inledas eftersom “Det förfarande som anmälts är inte brottsligt”¹ .

Vi vet att det som utspelat sig är just det, fruktansvärda brott av ett enormt allmänt intresse, varför vi överklagar och begär överprövning.

Det finns en brottsplats lika stor som Storbritannien, Frankrike, Sverige, Danmark, Italien, Nederländerna och Grekland tillsammans.

På denna brottsplats kan man finna 150 tusen döda (senaste siffran), en miljon flyktingar och en civil infrastruktur som bombats flera decennier tillbaka i tiden.

Varför var kriget mot Libyen ett brott?

Den Nato-ledda kriget mot Libyen var ett angreppskrig använt som politiskt verktyg för vissa stater att lägga sig i en annan stats interna angelägenheter för syftet att genomföra regimskifte. Som sådan var kriget ett brott både mot FN-stadgan och Kellogg-Briand fördraget och gick långt, långt utöver vad FN-resolution 1973 tillät (skydd av civila och civil infrastruktur).

Det var också ett krig som såg systematiska kränkningar av Genèvekonventionen i sitt verkställande.²

1. Kellogg-Briand fördraget gör krig som politiskt verktyg olaglig. Fördraget är fortfarande i kraft. Sverige har undertecknat (SÖ 1929:23)³
2. I fall åklagaren väljer att bortse från punkt 1 – så är det andra skälet till varför kriget mot Libyen var ett brott, att FN-stadgan uttryckligen förbjuder FN från att lägga sig andra staters interna angelägenheter.⁴

   Libyen betraktades inte som ett hot mot andra stater, varken av FN, NATO eller någon av de arton angriparstaterna – däribland Sverige. Det enda skälet som angavs för att starta kriget var obekräftade påståenden om övergrepp mot civila.⁵

3. I fall åklagaren väljer att strunta i punkterna 1 och 2, är det tredje skälet till att kriget mot Libyen var ett brott, den att den enda situation i vilken FN-stadgans artikel 42 kan åberopas (jmf. resolution 1973) är om försöken att lösa situationen med ickevåldsmetoder först uttömts och misslyckats (artikel 41)⁶

   Detta steg struntande säkerhetsrådet, NATO och de arton angriparstaterna helt enkelt i.⁷

4. I de fall åklagaren väljer att bortse från punkterna 1, 2 och 3, så är det fjärde skälet till att kriget mot Libyen var ett brott är att även om resolution 1973 accepteras som giltig, så var det krig som fördes mot Libyen ett brott mot vad resolution 1973 faktiskt tillät – skydd av civila och civil infrastruktur.⁸

Vilka är de ansvariga i Sverige för krigsförbrytelserna i Libyen?

Givet krigets olaglighet och juridiska begrepp som "command responsibility",⁹ "shared responsibility", "common purpose",¹⁰ "joint enterprise",¹¹ och på senare tid "Joint Criminal Enterprise"¹² inom folkrätten så bär alla från det svenska försvaret som deltog i krigsinsatsen, alla medlemmar i regeringen och alla riksdagsledamöter som röstade ja för kriget ansvar för alla de krigsförbrytelser som begicks under det NATO-ledda kriget kallat “Unified Protector” i sin helhet.

Det spelar ingen roll om svenska styrkor själva bombade, avfyrade raketer eller automatkanoner, eller inte gjorde så. Förhållandet att regering och riksdag i Sverige beordrade Sveriges väpnade styrkor att stödja andra som under samma NATO-befäl gör det – gör regeringen, riksdagen och försvaret medskyldiga.

Om åklagarmyndigheten inte vill kännas vid denna etablerade juridiska ansvarskoppling åligger det åklagaren att undersöka vilka av de över tio tusen flyganfall som resulterade i upp till 150 tusen döda (senast kända figur), skedde som resultatet av bl.a. svensk spaning och informationsutbyte – och på detta sätt konstatera mer direkta orsakssamband.

Till slut, i fall åklagarmyndigheten inte begriper att det sätt på vilket kriget fördes på i sig är bevis för att det egentliga syftet var att störta Qaddafi-regeringen – rekommenderas utrikesminister Carl Bildt:s personliga blogg för att inse att den dolda agendan hela tiden var just regimskifte.

Mar 21, 2011: Utrikesminister Carl Bildt kommenterar ett möte
med EU:s utrikesråd rörande kriget i Libyen:

Där är det. För utrikesminister Carl Bildt var regimskifte syfte med resolution 1973, då det antogs – en uppfattning han hade över en vecka innan han presenterade den svenska proposition han själv skrev och som släpade Sverige in i detta olagliga krig¹⁴

Varken Bildt:s regeringsproposition eller resolution 1973 nämner dock regimskifte.

Mar 27, 2011: Mer märkliga kommentarer från Carl Bildt:

Som framgår av sista stycket verkar Carl Bildt:s förståelse för just hur destruktiv det nyligen startade NATO-kriget är, liksom vad för slag av styre det al-Qaida rebell råd som väntar i kulisserna faktiskt representerar.

Apr 11, 2011: Kommentar i samband med möten med EU:s utrikesministrar, NATO:s utrikesministrar och företrädare för Afrikanska unionen:

Den verklighet som hamnar i strålkastaljuset här, är utrikesminister Carl Bildt inte bara var en drivkraft för Libyskt regimskifte i Sverige, utan också i internationella sammanhang.

Vem arbetar den här människan för egentligen – svenska skattebetalare eller utländska finansoligarker?

Apr 30, 2011: Mer Carl Bildt:

Om åklagaren önskar identifiera den största boven i dramat ansvarig för att Sverige drogs in i detta olagliga krig, kan deras bästa kandidat vara just utrikesminister Carl Bildt.

Mar 30, 2011: Carl Bildt om djupet av sin personliga inblandning:

Frågan om möjligheten att överpröva

När det gäller frågan om möjligheten att få anmälan överprövad, som ställdes av myndigheten i telefonsamtal: här är vårt svar:

Vem betalade för kriget?

Vi.

Detta är ett faktum – även om ingen i regeringen eller riksdagen frågade oss innan de hoppade med på NATO:s sju månader långa brottsvåg i Nordafrika – och gjorde det i vårt namn.

Detta innebär att myndigheten inte bara måste inleda förundersökning p g a dess oerhörda allmänintresse. Den måste också göra det eftersom de flesta av de som står bakom den här anmälan betalar skatt och därmed är parter/intressenter till de krigsförbrytelser som regeringen, riksdagen och försvaret gjort sig skyldiga till – och som initierades av utrikesminister Carl Bildt under ledning av statsminister Fredrik Reinfeldt.

Oaktat myndighetens beslut att inleda en undersökning (eller ej), förväntar vi oss detaljerat skriftligt svar på alla punkter ovan inklusive frågan om rätten att få saken överprövad och hur myndigheten bedömmer förhållandet mellan de individer som gör anmälan och den svenska staten.

Den 9:e december 2011