Palestina i fokus: Jorsalafararen

Johan Lindström SaxonIdag inleder jag serien ”Palestina i fokus” som jag pålyste häromdagen. Jag har läst Johan Lindström Saxons bok Det nya Palestina från 1921. Det kommer inte att räcka med en artikel för att tränga ihop alla Saxons viktiga iakttagelser. Jag blir nödgad att återkomma till den framöver.

Förläggaren och journalisten Saxon (1859-1935) reste genom det heliga landet strax efter första världskriget. Tyskland och dess allierade, det ottomanska kalifatet, hade besegrats och Palestina hade lagts under engelskt mandat.

Det är en annorlunda upplevelse att läsa en skildring av Palestina från tiden före staten Israels bildande 1948. Dessutom ger Saxon oss möjlighet att lyssna till arabiska röster. Detta var före ”Förintelsen” och judar och judendom hade ännu inte omgärdats med hysch-hysch och massor av märkliga tabun.

Han kallar sig ”Jorsalafarare” vilket påminner oss om att driftiga nordbor under vikingatiden faktiskt reste ända till Jerusalem. Jorsala var deras namn på staden. Läs mer

Ett antisionistiskt Egypten i vardande

Egyptiska studenter bränner Israels flagga utanför Al-AzharDen största stund jag hittills fått uppleva i mitt 22-åriga liv inträffade den 11 februari 2011. Det var en händelse som sannolikt kommer förbli inpräntad i mitt minne i många år framöver. Det var då den avskyvärda diktatorn, den sionistiska marionetten Hosni Mubarak, störtades från sin tron av det egyptiska folket.

Egypten är arabvärldens kulturella centrum, inte bara i fråga om antalet biografer, operahus och teatrar, vilket ofta lyfts fram när landet omnämns. Än viktigare för dess ställning i regionen är dess roll som religiöst centrum. Al-Azhar i Kairo är sunniislams äldsta och största lärosäte. Under Mubaraks tid kunde denna förnäma institution avge islamiska utlåtanden som fick håren på nacken att resa sig. Exempel på dessa är när Al-Azhars tidigare rektor, Muhammad Tantawi, uttalade sitt stöd för bygget av en underjordisk stålmur på gränsen till Gazaremsan. Syftet med muren var att tillintetgöra den sista livlina som Gazaborna har till omvärlden – de underjordiska tunnlarna som man grävt. Det ska mycket till för att liknande hårresande utlåtanden skall tillkännages i framtiden. Problemet då var att Mubarak genom hot och påtryckningar kunde använda Al-Azhar för att verkställa USA och Israels order. Därför utgjorde Mubaraks regim ett av de största hindren för utveckling i den muslimska världen. 

Läs mer

Vad är värre: antisemitism eller antigojism?

Judisk rasismFörfattaren Lars Adelskogh undrar om inte den judiska rasismen, antigojismen, är ett större problem än antisemitismen.

Den amerikanske journalisten Chris Hedges hävdade att han personligen sett israeliska soldater ”locka barn liksom möss i en fälla och mörda dem för nöjes skull”.

Den sionistiske propagandisten och tortyrförespråkaren tillika juridikprofessorn Alan Dershowitz liknande denna uppgift vid anklagelse för ritualmord.

Hedges, som varit avdelningschef för mellanösternrapporteringen vid New York Times, skrev om detta bland annat i sin bok War Is a Force that Gives Us Meaning, New York 2000, s. 94. Jag citerar honom nu fullständigt:

”Jag hade sett barn skjutna i andra konflikter som jag rapporterat från – dödspatruller som sköt ned dem i El Salvador och Guatemala, mödrar med barn som ställdes upp på led och massakrerades i Algeriet och serbiska prickskyttar som siktade på barn och såg dem segna ned på trottoarerna i Sarajevo – men jag hade aldrig förut sett soldater locka barn liksom möss i en fälla och mörda dem för nöjes skull.”

Chris Hedges fick senare stöd för sin anklagelse av en israelisk soldat, som vittnade:

”Soldater brukade köra in med jeepar på områden, där spänningar var vanliga. Deras syfte var att provocera palestinier till att kasta stenar och bensinbomber. När palestinier närmade sig, brukade soldater, som intagit ställningar på förut planerade ställen, skjuta på dem. Det angivna ändamålet med detta förfarande var att flytta demonstrationerna längre bort. Men soldaten sade faktiskt: ”Det är ett slags sport, att ’avlägsna’ så många bensinbombkastare som möjligt. Det är en spaning som blivit ett inre tvång (”obsessive search”). Det kallas ’strävan att söka kontakt’. Det som plågar mig är att om jeeparna inte hade kört in där, skulle det inte ha varit några störningar av freden.” (Rapport av den israeliska människorättsorganisation B’Tselem: Trigger Happy: Unjustified Shooting and Violation of the Open-Fire Regulations during the al-Aqsa Intifada, Jerusalem 2002, s. 17.) 

Läs mer

Farhad Abdi: Wahhabismen

WahhabismVi hör ofta talas om wahhabism på tv och i tidningar. Men hur många av oss vet egentligen vilka wahhabiterna är och vad de tror på? Vad skiljer dem från andra muslimer, i synnerhet sunniter? Hur grundades sekten?

Wahhabismens historia

Wahhabismen grundades av Muhammed ibn Abd al-Wahhab (1703–1792) från Najd i Arabien under 1700-talets andra hälft. När han ingick en pakt med rövar­hövdingen Saud (vars namn ”Saudi” Arabien är uppkallat efter) lyckades han sprida sin lära till stora delar av den arabiska halvön, som då styrdes av det ottomanska kalifatet. Efter att de erövrat och ställt till med ett blodbad i städerna Mecka och Medina säkrades en symbolisk seger.[1] Nu hade de tillskansat sig inflytande över pilgrimerna som årligen strömmade dit från den muslimska världens alla hörn. Wahhabiterna, som stöddes av engelsmännen, gjorde alltså uppror mot kalifen. De lyckades, till kolonialmaktens glädje, försvaga det islamiska kalifatet så mycket att det slutligen förlorade all kontroll över den arabiska halvön. Nu kunde wahhabiterna terrorisera sunniter och shiiter utan motstånd. De hade dock inte så stor påverkan på den övriga muslimska världen fram till 1960-talet då Saudiarabiens kung började investera en stor del av oljeintäkterna för att sprida wahhabismen. Med hjälp av petroldollar köpte/byggde man i stora delar av världen moskéer och skolor, finansierade studentorganisationer, tryckte gratis böcker och pamfletter, och delade ut stipendier. Denna missionsverksamhet pågår än idag, genom nya medier som teve och internet.

Läs mer

Den intellektuella råttkungen

Har ni hört talas om fenomenet råttkungar? Det är en väldigt besynnerlig sak. När många råttor bor tillsammans på en liten yta så finns en risk för att råttornas svansar fastnar i varandra. Eftersom att råttorna ofta lever i smutsiga miljöer finns även massvis av avfall som kan ”hjälpa” till så att svansarnas sammankoppling blir starkare.

Läs mer

Expo – exponerar eller mörklägger?

ExpoTidskriften Expo beskriver sig själv som en antirasistisk tidskrift. De säger sig ha som uppdrag att exponera och granska rasism och främlingsfientlighet. Det låter som ädla målsättningar vilka de flesta anständiga svenskar skulle kunna skriva under på. Det ter sig därför förbryllande när man – med dessa målsättningar i bakhuvudet – går igenom gamla årgångar av tidskriften och finner att man aldrig, i ett endaste nummer, granskat den mest aktiva och extrema formen av rasism i dagens värld – den judiska.

Ingenstans på vår jord är rasismens ondska så systematisk, hjärtskärande, omänsklig, brutal och i total avsaknad av barmhärtighet som i den sionistiska entiteten Israel. Ändå kommer den som väntar på att i Expo få läsa om den mardröm som icke-judarna, de så kallade ”goyim”, genomlever under sionistiskt styre, att få vänta förgäves. Läs mer

Dubbla måttstockar i definitionen av demokrati

Marionetten Hosni MubarakVarje gång Israel hamnar i en politisk kris träder dess apologeter fram med det övergripande målet att förbättra landets dåliga anseende. I Sverige är forskaren om säkerhetspolitik och internationell terrorism, Magnus Norell, särskilt framträdande. När Israel anföll den humanitära fartygskonvojen Ship to Gaza var Norell snabb med att försöka försvara tillslaget. Han menade att den turkiska föreningen IHH som var med och arrangerade konvojen, med stöd av – vad han kallade den “islamistiska” – turkiska regeringen, är en terroristorganisation som syftade till att provocera fram en våldsam konfrontation. Genom att använda terrorismkortet och koppla samman det med islamism försöker Norell lägga ut dimmridåer över de verkliga terroristerna – de statsterrorister som begick ett bestialiskt piratdåd på internationellt vatten. Bordningen av Ship to Gaza och morden på obeväpnade fredsaktivister var inget mindre än ett brott mot folkrätten – något som oberoende människorättsorganisationer och FN:s undersökningar även bekräftat. Läs mer

Tidskriften Expo och dess ovärdiga ghazwa

Tidskriften Expo hycklarPå Expos webbsida kan man läsa att tidskriften bildades “i syfte att studera och kartlägga antidemokratiska, högerextrema och rasistiska tendenser i samhället”.[1] Mot bakgrund av dessa förnäma riktlinjer blir man tämligen chockad av att Expo ideligen kränker den demokratiska andan genom att inskränka yttrandefriheten för Sveriges muslimer. Läs mer

Vad som verkligen hände i Gaza

Israel släppte vit fosfor över sjukhusen i GazaDen allmänt vedertagna skildringen av vad som hände på Gazaremsan mellan den 27 december 2008 och den 18 januari 2009 är att ett krig bröt ut mellan två parter. Det s.k. kriget ska ha inletts av den folkvalda Hamasledda regeringen mot staten Israel i den belägrade enklaven Gaza. Denna artikel skall försöka hitta svar på vad som hände och framförallt identifiera relevanta händelser fram tills det att den israeliska militären påbörjade sin kraftfulla offensiv under namnet “operation gjutet bly”. Läs mer