Andreas Malm: ”Wahhabiter mördade Arrigoni”

Andreas MalmFörfattaren och journalisten Andreas Malm, som skrivit böckerna Bulldozers mot ett folk och Hatet mot muslimer, har lång erfarenhet som aktivist i den vänsteristiska palestinarörelsen och som debattör i frågor som rör islam, muslimer och islamofobi.

Han har dock aldrig ifrågasatt Israels rätt att existera och inte heller vågat granska sionismens roll i "den islamofobiska ideologiproduktionen" eller "den islamofobiska kunskapsregimen", som det heter.

I en artikel i dagens Aftonbladet, ”Fredskämpen gav sitt liv för Gaza” (16/4 2011), skriver han om det bestialiska mordet på italienaren Vittorio Arrigoni. Till skillnad från många andra skribenter som skyller avrättningen på ”islamister” i allmänhet, säger Malm som det är: Läs mer

Sionism och wahhabism leder oundvikligen till våld

Wahhabikungen Abdullah och sionisten BushÄven om svenska medier sällan nämner kopplingen mellan terrorism och wahhabism vet alla med någorlunda kunskap i ämnet att alla så kallade ”islamistiska terrorister” i själva verket är wahhabiter. [1] Vad som gör dem till islamister är för mig en gåta. Men det får vara ämnet för en annan artikel.

Wahhabisekten grundades på 1700-talen av Muhammad ibn Abd al-Wahhab från provinsen Najd i nuvarande Saudiarabien. Sunnitiska teologer har alltsedan dess uppkomst betraktad sekten som heretisk, det vill säga icke-ortodox. Numera kallar de sig själva ”salafiter” eftersom de gör anspråk på att följa as-salaf eller ”föregångarna”, det vill säga de tidiga muslimerna. Ingen utanför sekten godtar dock detta anspråk.

Varje gång ett terrordåd sker är många wahhabiter snabbt ute med ett fördömande. [2] Men går det att vara ”salafi” och samtidigt ta avstånd från terrorism? Visst är det möjligt, men frågan är om det är en konsekvent hållning. Läs mer

Jan Henningsson besökte Uppsala

Omar och HenningssonArabisten och islamologen Jan Henningsson var mellan åren 2002 till 2008 direktor för Svenska institutet i Alexandria. Nu arbetar han som islamexpert vid Utrikesdepartementet. Tidigare har Henningsson varit Svenska kyrkans ansvarige handläggare för Mellanöstern.

Torsdagen den 14 april besökte han Missionskyrkan i Uppsala för att föreläsa under rubriken "Vems islam?" Henningsson började med att förklara att islam är en rik tradition som rymmer flera riktningar och tolkningar. Som den diplomat han är undvek han att diskutera detaljer utan höll sig till "de stora perspektiven". Läs mer

Wahhabiter kidnappar aktivist i Gaza

Vittorio ArrigoniEn italiensk människorättsaktivist vid namn Vittorio Arrigoni har kidnappats på Gazaremsan. Arrigoni som för närvarande är bosatt i Gaza släppte 2010 boken Gaza: stay human som går igenom den humanitära situationen i området och bl.a. skildrar Gazamassakern årsskiftet 2008-2009. En grupp som kallar sig "Salafi Jihadi" har tagit på sig ansvaret för kidnappningen och hotar att döda Arrigoni om inte Hamas friger gruppens fängslade medlemmar.

I sin rapport om det inträffade uppger TT att "Salafi Jihadi" är en "radikal islamistgrupp". Ordet "radikal" har idag förvandlats till en synonym till "extremist". Än värre ställt är det med ordet "islamist" som mer eller mindre kommit att betyda samma sak som "terrorist". I boken Islamisten  (2010), med hänvisning till bland annat Bonniers svenska ordbok, Nationalencyklopedin och Nordisk familjebok, beskriver Mohamed Omar ordet radikal på följande sätt: 

Läs mer

Kvinna med sjal ställer upp i val

GulderenDet styrande islamistpartiet AKP i Turkiet nominerar en kvinnlig kandidat med sjal till valet den 12 juni. Detta trots det sjalförbud som råder inom statliga institutioner. Kandidaten Gulderen Gultekin är lärarinna.

AKP har drivit frågan om frihet för kvinnor att bära sjal, men man har velat gå försiktigt fram för att inte riskera en sammandrabbning med hårdföra sekularister. Premiärministerns Recep Tayyip Erdogans hustru och dotter klär sig i enlighet med islamisk etikett. Läs mer

”Israels dagar är räknade” – intervju med Ibrahim al-Breft

Ibrahim Al-BreftIbrahim al-Breft läser statsvetenskap och nationalekonomi vid Stockholms universitet och har varit politisk aktiv sedan tonåren. Sedan ett tag tillbaka driver han bloggen Politik och Mellanöstern. Ibrahim är född i Sverige men har libanesiskt påbrå. Han är skribent hos oss på Fria ordet.

MO: Varför är du antisionist?

IB: När jag växte upp åkte vi ofta till Libanon, ibland varje eller varannan sommar. Jag blev vittne till den israeliska terrorn, och hur det islamistiska motståndet med Hizbollah i spetsen bekämpade fienden. Libanon, och i synnerhet södra Libanon, förstördes totalt av Israel. Jag såg hur det libanesiska folket slog tillbaka den sionistiska fienden och byggde upp sina hem och städer igen.

Läs mer

Hamas fortsätter att försvara sig mot ockupanterna

Mahmoud Al-ZaharDen palestinska befrielserörelsen Hamas har lovat att fortsätta försvara sig mot sionisternas aggression i den belägrade Gazaremsan.

I lördags sade Hamasledaren Mahmoud al-Zahar att palestinska motståndsgrupper kommer att fortsätta skjuta raketer mot det sionistkontrollerade Palestina. Hamas kommer aldrig att erkänna Israels rätt att existera och motståndet kommer att upphöra först när ockupationen upphör.

Under tre månader har sionistiska styrkor dödat mer än 45 palestinier. Sedan i torsdags har Gaza bombats från luften och många har dödats, bl.a. en 10-årig pojke. Den pågående sionistiska aggressionen i Gaza är den värsta sedan massakern årsskiftet 2008-2009. Läs mer

Sunniter kräver ett slut på wahhabismens terror

Den förstörda sufihelgedomenI ett pressmeddelande fördömer flera sunnitiska organisationer i Indien den fasansfulla attacken på en pakistansk gravmoské den 3 april och kräver att ansvariga vidtar åtgärder.

Sunnitiska ledare är djupt oroade över att oskyldiga människor dödas i wahhabiternas terror. Pakistans regering måste reagera och visa att man kan garantera säkerheten för sunnitiska medborgare.

Tidigare har shi’iter varit de främsta offren för wahhabiternas terror, men de börjar alltmer inrikta sig på sunniter. Deras uttalade mål är att utplåna både sunni- och shiaislam i Pakistan.

Inte alla wahhabiter är terrorister, men terrorismen ligger latent i sektens ideologi, som betraktar både sunniter och shi’iter som avfällingar utan rätt att existera. Överallt där wahhabismen fått inflytande har terrorism och sekterism blivit resultatet. Erfarenheten visar att wahhabismen inte kan leva i fred med normala muslimer. Läs mer

Ett antisionistiskt Egypten i vardande

Egyptiska studenter bränner Israels flagga utanför Al-AzharDen största stund jag hittills fått uppleva i mitt 22-åriga liv inträffade den 11 februari 2011. Det var en händelse som sannolikt kommer förbli inpräntad i mitt minne i många år framöver. Det var då den avskyvärda diktatorn, den sionistiska marionetten Hosni Mubarak, störtades från sin tron av det egyptiska folket.

Egypten är arabvärldens kulturella centrum, inte bara i fråga om antalet biografer, operahus och teatrar, vilket ofta lyfts fram när landet omnämns. Än viktigare för dess ställning i regionen är dess roll som religiöst centrum. Al-Azhar i Kairo är sunniislams äldsta och största lärosäte. Under Mubaraks tid kunde denna förnäma institution avge islamiska utlåtanden som fick håren på nacken att resa sig. Exempel på dessa är när Al-Azhars tidigare rektor, Muhammad Tantawi, uttalade sitt stöd för bygget av en underjordisk stålmur på gränsen till Gazaremsan. Syftet med muren var att tillintetgöra den sista livlina som Gazaborna har till omvärlden – de underjordiska tunnlarna som man grävt. Det ska mycket till för att liknande hårresande utlåtanden skall tillkännages i framtiden. Problemet då var att Mubarak genom hot och påtryckningar kunde använda Al-Azhar för att verkställa USA och Israels order. Därför utgjorde Mubaraks regim ett av de största hindren för utveckling i den muslimska världen. 

Läs mer

Sufister ska bilda parti i Egypten

Gravmoské i KairoEgypten, arabvärldens hjärta, är också ett centrum för sufismen – islams andliga brödraskap. Al-Azhar i Kairo är sunniislams äldsta och största lärosäte. Både Egyptens mufti, Ali Gomaa, och al-Azhars rektor, Ahmad at-Tayyib, är sufister. Den svenske sufisten Ivan Aguéli (d. 1917) studerade vid al-Azhar. I ett brev till sin mor den 21 december 1902 skrev han så här om sina intryck från universitetet.

Jag är kanske den förste europé som gått på universitetet El Azhar här. Det är storartat vackert. Muhammedanerna där äro de bästa o. gudfruktigaste människor i världen. De tro på samma gud som du. De tro ej att Jesus var gud, men en av de största profeterna o. fylld av Guds Ande. De tro att Moses är Guds ord. De tro på den heliga Jungfrun, Maria o. på den obefläckade avlelsen. De erkänna att så väl bibeln som evangelium är Guds ord, men att de under tidernas lopp hava erhållit vissa tillsatser o. s. v. Det är dödssynd att smaka en enda droppe, så väl vin som spritdryck. Deras sedelära är högre än de kristnas. De dumma historierna om månggifte o. s. v. är lögn. Ingen slåss, ingen bråkar. De äro ytterst fredliga, göra sin bön fem gånger om dagen. Skall skriva längre fram om dem. Nu önskar jag endast en god o. fridfull Jul och låt ej oroa dig varken av det ena eller andra. Läs mer

Människan har ett uppdrag – intervju med Lars Adelskogh

Lars Adelskogh och Mohamed OmarLars Adelskogh är född den 5 maj 1950 i Enskede i södra Stockholm.  Han har studerat slaviska språk i Uppsala och orientaliska språk i Stockholm.  Han är gift och har en vuxen dotter. Lars har sedan han var 14 år haft ”det fördolda” som sitt viktigaste intresse, de första åren riktat främst mot UFO-gåtan men från 17 år uteslutande mot esoteriken.

Adelskogh är esoteriker, han utgår från ett system som kallas hylozoik, som finns framställt i den undervisning som lämnats av Henry T. Laurency. På senare tid har han även ägnat sig åt den franske esoterikern René Guénon (Shaykh Abd al-Wahid Yahya). Förhoppningsvis ska hans översättning av Le règne de la quantité, "Kvantitetens herravälde", publiceras i bokform på Islamiska förlaget Aguéli. Före denna översättning fanns endast en antologi att tillgå, I tjänst hos det Enda (1977), med en handfull essäer valda och översatta av Kurt Almqvist.

Han är lärare i Studiegruppen Aguéli och skribent hos oss på Fria ordet.

MO: Du har skrivit flera böcker om ämnen vilka upplevs som kontroversiella av etablissemanget och du är välkänd och respekterad i esoteriska kretsar. Hur kom det sig att du valde den skrivande och läsande människans mödosamma bana?

LA: Jag har aldrig uppfattat det som om jag valde detta. Det skulle bara bli så. När jag ser tillbaka, anar jag hur ofta jag blivit ledd på min väg i livet. I efterhand beklagar jag inte någon händelse, önskar bara att jag ofta kunde varit mer lyhörd för möjligheten av vägledning. Läs mer

Goda råd

Råd på den andliga vägenRåd på den andliga vägen 
Imam Abdullah ibn Alawi al-Haddad
2007
Ghazali-institutet

I islam är det inre viktigare än det yttre, kontemplationen viktigare än aktivismen, avsikten viktigare än handlingen och hjärtat det viktigaste av alla kunskapsorgan. Hjärtat är säte för intellektet (al-aql) med vilket vi betraktar den osynliga verkligheten. ”Den som känner sig själv”, säger profeten Muhammed, ”känner sin Herre”.

Vägen mot självkännedom och Gudskännedom, det vill säga gnosis, är inte lätt. Man kan behöva en hjälpande hand. Inte många böcker ger så konkret hjälp på den vägen som imam al-Haddads klassiker Råd på den andliga vägen

Läs mer

Shaykh Yusuf al-Qaradawi kritiserar wahhabismen

QaradawiEfter den egyptiska revolutionen har wahhabitiska extremister, finansierade av Saudiarabien, utnyttjat oredan för att flytta fram sina positioner. I boken Islamisten (2010) har jag beskrivit wahhabismen som en “exoterisk, anti-intellektuell ytterlighetstendens” (s. 178).

De har bl.a. förstört gravmoskéer tillhörande majoritetsinriktningen av islam i Egypten, det vill säga sunniterna. Wahhabismen är inte, som många tror, en sunnitisk riktning utan en helt ny sekt som uppstod i provinsen Najd i nuvarande Saudiarabien på 1700-talet. Wahhabisekten är uppkallad efter dess grundare Muhammed ibn Abd al-Wahhab.

De kallar sig själva salafiter eftersom de påstår att de följer de första muslimerns, ”urförsamlingens”, lära. De som har forskat i "urförsamlingens" trosuppfattningar har dock funnit att de har föga gemensamt med den moderna wahhabismens. Läs mer

Farhad Abdi: Wahhabismen

WahhabismVi hör ofta talas om wahhabism på tv och i tidningar. Men hur många av oss vet egentligen vilka wahhabiterna är och vad de tror på? Vad skiljer dem från andra muslimer, i synnerhet sunniter? Hur grundades sekten?

Wahhabismens historia

Wahhabismen grundades av Muhammed ibn Abd al-Wahhab (1703–1792) från Najd i Arabien under 1700-talets andra hälft. När han ingick en pakt med rövar­hövdingen Saud (vars namn ”Saudi” Arabien är uppkallat efter) lyckades han sprida sin lära till stora delar av den arabiska halvön, som då styrdes av det ottomanska kalifatet. Efter att de erövrat och ställt till med ett blodbad i städerna Mecka och Medina säkrades en symbolisk seger.[1] Nu hade de tillskansat sig inflytande över pilgrimerna som årligen strömmade dit från den muslimska världens alla hörn. Wahhabiterna, som stöddes av engelsmännen, gjorde alltså uppror mot kalifen. De lyckades, till kolonialmaktens glädje, försvaga det islamiska kalifatet så mycket att det slutligen förlorade all kontroll över den arabiska halvön. Nu kunde wahhabiterna terrorisera sunniter och shiiter utan motstånd. De hade dock inte så stor påverkan på den övriga muslimska världen fram till 1960-talet då Saudiarabiens kung började investera en stor del av oljeintäkterna för att sprida wahhabismen. Med hjälp av petroldollar köpte/byggde man i stora delar av världen moskéer och skolor, finansierade studentorganisationer, tryckte gratis böcker och pamfletter, och delade ut stipendier. Denna missionsverksamhet pågår än idag, genom nya medier som teve och internet.

Läs mer

Ny bok från Islamiska förlaget Aguéli!

Maddhab och taqlidDen islamistiske tänkaren Ali Shariati (1933-1977), ”den iranska revolutionens ideolog”, konstaterar i en av sina universitetsföreläsningar [1] att alla religioners språk är av symbolisk karaktär.

"As a preface I should say that the language of religions, especially the semitic ones, whose prophet’s we believe in, are all symbolic."

Shariati fortsätter med att jämföra religions språk med poesins, som ju karakteriseras av samma mångtydighet och nyansrikedom. Poeten par excellance i den persisktalande kulturen är utan tvekan Hafiz Shirazi, ”det fördoldas tunga”, som levde på 1300-talet.

"Hafiz’s poems are everlasting due to the fact the more we read them, depending upon our tastes, the more new areas we can infer and discover."

Shariati delade sin beundran för sufismens skalder, särskilt Hafiz, med en annan revolutionär islamist från Iran, nämligen Khomeini, som själv skrev dikter i sufiernas efterföljd. Både Shariati och Khomeini hade, oavsett vad man tycker om deras åsikter i övrigt, en poetisk sensibilitet och förståelse för språkets komplexitet.

I förordet till Islamiska förlaget Aguélis nya bok, Madhhab och taqlid, framhåller den svenske shaykhen Abd al-Wahid Morrone skillnaden mellan det religiösa språkets mångtydighet och det mattematiska språkets exakthet. Han skriver att ”ord, till skillnad från siffror, ofta är mångtydiga och medger olika tolkningar”. Läs mer

Muslimska brödraskapet fördömer gravskändning

Sayyid Ahmed Badawis gravmoské i TantaI alla tider har människan begravt sina döda. De har markerat gravarna, besökt dem och vårdat dem. För att upprätthålla kontakten med sina förfäder, sin kultur, sin religion och historia. Gravarna är en del av vår identitet.

Muslimer är inga undantag. Vart du än reser i den muslimska världen kommer du att finna gravmonument och mausoleer. Muslimer har alltid vetat att de dödas boningar ska behandlas med respekt, särskilt de som tillhör människor som utmärkt sig för sin fromhet eller lärdom. Så det finns både religiösa och icke-religiösa anledningar att bevara och vårda gravar.

Tittar man på den sionistiska ockupationen i Palestina så har den systematiskt angripit palestiniernas gravplatser. Varför? Därför att gravarna berättar vems landet är, vilka som levde där och vilken religion de hade. Läs mer

Tidskriften Horisont recenserar Islamisten

Horisont nr 1/2011Våren 2010 utkom boken Islamisten, som bl.a. innehåller de tyngsta texterna från 2009. I inledningen ”Min berättelse” skildras bakgrunden till Mohamed Omars ”radikalisering” under Gazamassakern.

I det senaste numret av den finlandssvenska kulturtidskriften Horisont nr 1 2011 recenseras boken av redaktören Peter Björkman (s. 65-65) under rubriken ”Från dialog till megafon”.

”Mohamed Omar var mellan 2005 och 2008 Sveriges mest omsusade och hyllade poet. Han jämfördes med Tranströmer och Ekelöf och fanns med i tidningar, radio och teve var och varannan dag. Han gjorde sig också känd som en representant för de svenska muslimerna och deltog i dialoger med bl.a. ärkebiskop KG Hammar och prästen Mikael Mogren.”

Mer information om tidskriften Horisont finns här. Boken Islamisten finns att beställa från Islamiska förlaget Aguéli för 150 kr.

Ny film om Said Nursi

Målning av Said NursiFörra veckan hade filmen “Hür Adam” (Fri människa) premiär på biografer i Turkiet. Filmen skildrar Said Nursis (1978-1960) liv och gärning. Han var den förmodligen mest inflytelserike islamisten i Turkiet under 1900-talet.

Filmen är, oaktat dess estetiska och intellektuella meriter, ett tydligt tecken på den förändring som skett i Turkiet i och med övergången från en sekularistisk autokrati till en islamisk demokrati. Under hela sin levnad och under lång tid efter hans bortgång, förföljdes, förtalades och smutskastades Said Nursi och hans sympatisörer av den sekularistiska regimen. I det nya islamdemokratiska Turkiet får han sin upprättelse.

Det kemalistiska styret försökte undertrycka alla former av islamisk aktivism, i synnerhet sufiordnarna, vars sociala nätverk man såg som grogrund för politiskt missnöje och organiserat motstånd mot regimen. Läs mer