Anledningen till detta beror på oöverbryggliga meningsskiljaktigheter mellan redaktionsmedlemmarna.

Webbplatsen kommer finnas kvar under en begränsad tid, endast som ett arkiv av de artiklar som tidigare publicerats på tidningen.

MO: Vad motiverar demonstranterna?

M: Det är förtrycket. Bara det. Man kan inte andas. Det finns ingen yttrandefrihet. Myndigheterna behandlar folk helt utan respekt. Det finns poliser och spioner överallt som bevakar vad man säger och vad man gör. När syrierna såg vad som hände i Tunisien och Egypten förlorade de sin rädsla. De tänkte att de kunde göra likadant. Att de kunde få frihet. Så man gick ut på gatorna.

MO: Hur har palestinierna det i Syrien?

M: Det är ganska okej. Det finns ingen rasism mot palestinier där. Jag har inte känt av någon. Syrier stöder den palestinska kampen. Vi kan köpa hus och arbeta. Vi har det mycket bättre än i Libanon. Vi har nästan samma kultur som syrierna. Vi kommer bra överens.

MO: Den syriska regimen hävdar att ”salafiter” ligger bakom protesterna. Stämmer det?

M: Nej, det är dumheter. Det finns nästan inga salafiter i Syrien. Knappt en procent. De kom på 1970 och 80-talen. Och av de som finns så struntar de flesta i politik. De vill bara ha skägg och be. Jag har bott i Syrien i trettio år och jag går till moskén ganska ofta, olika moskéer dessutom, men jag har aldrig träffat en enda salafi. Jag har sett fler i Sverige. Syrier gillar inte extremister. De är religiösa, men på ett normalt sätt.

Du vet att först skyllde regimen på palestinier i Latakia, sen på Mustaqbalpartiet i Libanon. Regimen försöker bara skapa splittring i oppositionen. I stället för att vända uppmärksamheten mot regimen, som är det stora problemet, ska man titta hit och dit.

MO: Vilka är det då som demonstrerar?

M: Bara vanligt folk. De vill ha frihet. De vill bara få säga vad de tänker. De vill kunna skrika mot regimen utan att någon polis kommer och slår dem eller sätter dem i fängelse. Människor är förbannade. De har varit tysta för länge.

MO: Så Muslimska brödraskapet har inget med saken att göra?

M: De finns nästan inte. Hafiz al-Assad dödade de flesta 1982. De har inget inflytande i Syrien.

MO: Är det här en konflikt mellan sunniter och alawiter?

M: Nej, jag har vänner som är alawiter, druser och kristna. Vi bryr oss inte om sådant. Vi äter alla samma grönsaker, samma bönor. Ingen av oss har råd med kött. [skratt] Det är sant att al-Assad har favoriserat alawiterna. Men inte alla. Det finns tre miljoner alawiter i Syrien. Många är lika förtryckta som oss andra. Det här handlar om folket mot regimen, inte en taifa [religiös grupp], mot en annan.

MO: Har du upplevt förtryck?

M: Ja, hela tiden. Civiliklädda poliser finns överallt. De har pistoler på sig. Om man ska åka buss måste man registrera sitt namn hos en säkerhetsagent. Det finns bara ett parti i Syrien: Ba’ath. Vill man ha någon statlig tjänst måste man vara medlem. Polisen behandlar folk som skit. Går man in på ett poliskontor i något ärende kan man få en örfil bara så där utan anledning. Och säger man inte tack får man en till. Regimen kan bara ta en person från gatan utan rättegång. Sen hör man aldrig talas om honom mer. Folk bara försvinner. Klagar man över matpriserna eller något annat får man stryk och tvingas tacka och hylla al-Assad. Hans porträtt hänger på varenda vägg.

Vi är förödmjukade hela tiden. I staden Dara’a, där protesterna började, ropar man Al-mawt wa la maz’ala. Det betyder ”hellre döden än förödmjukelse”. Folk vill bara skrika ut sin ilska. Hela systemet är genomruttet. Alla är korrumperade. Alla vill ha mutor. Du märker det redan på flygplatsen. De bråkar med dig om småsaker tills du betalar.

MO: Hur har syrierna det ekonomiskt?

M: De flesta har det svårt. Många äter inte kött på hela året, andra bara på fredagar. Köttet är dyrare än i Sverige! Man äter mest grönsaker och olika slags ärter, böner och linser.

MO: Tror du att Syrien kan få en demokratisk regering?

M: Jag hoppas det. Men det är svårt. Jag är pessimist. De har levt i diktatur så många år. Det är inte lätt att ändra på sitt tänkande. Alla poliser som slagit och torterat folk kan inte bara bli snälla på en dag. Det tar tid för dem att ändra sig och börja respektera människor. Så behövs utbildning för att demokrati ska fungera. Någon slags demokrati kanske det kan bli, men inte som i Europa.

MO: Kommer regimen att falla?

M: Ärligt talat, nej. Om demonstranterna inte får hjälp utifrån så kan de inte klara det. Syrien är inte som Egypten. Militären är på regimens sida. Folket har inga vapen. Vad ska de göra? Okej, om några generaler hoppar av och tar med sig sina soldater så kanske. Men jag tror inte det.

Läs:

Massaker i Syrien

FN:s säkerhetsråds resolution 1973 är ingen licens för massmord. Genom resolutionen fastställdes endast en flygförbudszon, den var avsedd att dämma upp våldet, inte att förvandla Tripoli till ett dödens fält. Detta är ett klart fall av kallt beräknat och målinriktat mord, lika hänsynslöst och brutalt som varje annan form av politiskt lönnmord. Datum för operationen var väl känt i förväg och hade redan öppet diskuterats i slutet av april av den ryska yttre säkerhetstjänsten (Sluzjba Vnezjnej Razvedki). Den 29 april publicerade en rysk nättidning en artikel av Kirill Svetitsky som citerade en anonym källa inom säkerhetstjänsten:

”Den 2 maj eller dagen innan kommer det att äga rum ett försök att döda Muammar Qaddafi. Frankrikes, Storbritanniens och USA:s regeringar beslöt om detta eftersom kriget i Libyen inte går så bra för den Libyen-fientliga alliansen. Den reguljära armén har haft avsevärda framgångar, beduinstammar har gått in i striderna på regeringens sida, i Benghazi har en ”andra front” öppnats av beväpnade lokala milisstyrkor som är trötta på rebellernas närvaro och deras ständiga strider och röverier.

Huvudskälet för tidpunkten är dock att det italienska parlamentet planerar att diskutera Italiens deltagande i fälttåget mot Libyen den 3 maj. Hittills har besluten tagits av Berlusconi men starka meningsskiljaktigheter råder inom regeringskoalitionen när det gäller Libyen-kriget och de kommer förmodligen att leda till att regeringen avgår den 3 maj och få till följd att Italien lämnar den Libyen-fientliga alliansen. Detta får sannolikt en dominoeffekt. Av det skälet beslöt ledarna för Storbritannien, USA och Frankrike att eliminera Qaddafi senast den 2 maj, före det italienska parlamentets sammanträde den 3 maj.”

Till skillnad från andra förutsägelser på internet har denna visat sig vara exakt och gjord i rättan tid: Den 1 maj genomförde USA, Frankrike och Storbritannien ett misslyckat försök att mörda Muammar Qaddafi, fastän dem de verkligen lyckades döda var hans son och tre barnbarn. Sådan ovanlig operativ förkunskap antyder att västvärldens ledare hade underrättat ryssarna om det planerade anfallet och att ryska säkerhetstjänsten sedan läckte planerna.

Själva anfallet genomfördes efter förebild av den israeliska tekniken ”målriktat dödande”. En berömd aktion av det israeliska flygvapnet 2002 var att fälla en 1-tonsbomb på ett hus i Gaza för att likvidera Salah Shehadeh, en Hamas-ledare. Som ”collateral damage” dödades 13 civila, de flesta kvinnor och barn, och många andra blev skadade. Bland de döda fanns Shehadehs hustru Layla och hans 15-åriga dotter Iman, som vid tiden för anfallet råkade vara med honom i huset. Detta massmord beskrevs offentligt som ”en krigsförbrytelse” och israeliska militärpersoner blev senare åtalade i Spanien och i Storbritannien.

Om Gud inte straffar Las Vegas är han skyldig Sodom en ursäkt, vitsade ståupparen Jay Leno. På samma sätt är Europa skyldigt Israels militärer en ursäkt om de som initierade mordförsöket mot Qaddafi inte ställs inför rätta.

Det brutala lönnmordsförsöket borde öppna ögonen på dem i Europa och USA som fortfarande tror att detta krig är ”rättfärdigt”, eller åtminstone ”försvarligt”. De verkliga skälen bakom västvärldens nykoloniala interventioner i Mellanöstern står nu avslöjat inför envar. Ett litet exempel: samma källa inom den ryska underrättelsetjänsten läckte också ett dokument, ett brev från libyska rebelledare som lovar Frankrike 35% av all libysk olja. Så var det med de humanitära skälen!

Det visar sig mer och mer att hela den libyska affären var uppgjord med hjälp av bedrägeri och framkallad förvirring. Ursprungligen var resningen i Benghazi inte mer än ett lokalt upplopp; uppror var okänt i andra städer. Men snart destabiliserades regeringen av Al-Jazeera, när denna populära arabiska TV-station sände ut ”nyheten” att Muammar Qaddafi och hans söner hade flytt landet till Venezuela och att hans svarta legoknektar var på väg att utlösa en förintelse över de olyckliga libyerna. Al-Jazeeras lögner har visat sig ställa till mer skada än till och med Natos bomber; de har bekämpat Qaddafi av alla krafter, från första rebellropet till den senaste otäcka mordscenen. Även i dag, när kropparna av Qaddafis familj visades fram för libyska präster, fortsatte Al-Jazeera att sända dementier från Benghazi. Stephen Lendman påpekade med rätta att ”Jazeera har blivit en effektivare propagandamaskin mot arabiska sinnen än BBC någonsin har varit”. Upproret leddes av frigivna fångar från Guantanamo som Abu Sufian Hamuda bin Kumu. Kanske borde de sättas på nästa flyg tillbaka till USA: Tack så mycket, men nej tack.

Det libyska fälttåget förtjänar att sluta som sin föregångare Suez-fälttåget – med att Nato-styrkorna generat drar sig tillbaka, ju snarare desto bättre. Nu är det nog! Låt libyerna få lösa sina meningsskiljaktigheter själva.

Syrien efter Libyen?

Samtidigt som Libyen sjunker i interventionens typiska moras, börjar det att hetta till i utvecklingen i Syrien. Medan Rysslands president Medvedev faktiskt lyckades åsidosätta sitt eget utrikesdepartement och Putins regering och få till ett avstående vid omröstningen i säkerhetsrådet om den libyska interventionen, finns inte minsta chans till ett liknande konststycke när det gäller Syrien. Syrien har en rysk marinbas i Tartus, i praktiken den enda bas som Ryssland har lyckats behålla av de många förlorade sovjetiska baserna, från Kuba till Vietnam. Dessutom har Syrien ett stort kristet ortodoxt samfund som öppet stödjer president Bashar el Assad, med tydlig nervositet över att upproret i Dara skulle kunna lyckas. De anser att rebellerna är salafistiska antikristna fanatiker som beväpnats av saudierna. Ryssland har alltid varit traditionell beskyddare av kristet ortodoxa i Mellanöstern och avfaller inte gärna från sitt ansvar mot dessa samfund

Den syriska kristna uppfattningen om de protesterande uttrycktes av Antiokias latinska patriark:

”… vissa grupper vars huvudsyfte är att provocera ett våldsamt svar från regeringen infiltrerar protesterna, som ursprungligen växte fram ur sociala och ekonomiska problem. Spänningarna underblåses till att få fram ett fördömande från det internationella samfundet. Det finns kriminella personer bland de protesterande; det förekommer en massiv införsel av vapen i landet för att framkalla en konfrontation … Visst, det finns unga frustrerade människor, men många säger att bland dem finns brottslingar och till och med fundamentalistiska muslimer som ropar efter jihad. Jag tror att det är det falska krigets taktik som används mot Syrien.”

Det är troligt att Ryssland kommer att försvara Syrien även om Syriens regering beslutar sig för att krossa upploppsmakarna med järnnäven, precis som Hafez el Assad kväste Hama-revolten 1982. Det finns realpolitisk grund för detta ovillkorliga stöd: Bahrein är bas för USA:s femte flotta och det var anledningen till att Bahreins styrande tilläts undertrycka sina ”frihetskämpar”; Syrien är huvudbas för den ryska medelhavsflottan och Ryssland har för avsikt att behålla den som sådan. Men det finns också ytterligare ett skäl: syrierna och deras ryska vänner tror att upploppen anstiftats av utländska agenter: saudier, amerikaner, israeler. De påpekar att gränsstaden Dara (förutom att vara den ort där Lawrence av Arabien blev piskad och skymfad, enligt sin egen berättelse i Seven Pillars of Wisdom) är en härd för militant radikal islamism av Al Qaida-varianten och ligger nära den jordanska staden Ramtha, en annan fristad för muslimska radikaler och svårt infiltrerad av de israeliska säkerhetstjänsterna.

En konspirationsteori? Kanske, men det är en teori som bekräftas av konspiratorerna själva. President Bashar el Assad erbjöds en uppgörelse av USA:s politiska sekreterare i försvarsministeriet (Under Secretary of Defense for Policy) Michèle Flournoy: bryt banden med Hizbollah och Iran så gör vi slut på upploppen. Mostafa Zein från det insiktsfulla Dar al Hayyat sammanfattade det hela så här:

”Förenta staterna har ritat en vägkarta för den syriska regimen, för att låta den komma ur sin tilltagande kris och gör sken av att ha den magiska nyckeln till att få de protesterande att lämna gatorna. Flournoy sade: 'Syrien måste distansera sig från Iran och ansluta sig till Gulfstaterna och även ta steg framåt i fredsprocessen med Israel' … Den syriska regimen anser att en sådan vägkarta är en 'konspiration' riktad mot sig inifrån efter att påtryckningar mot den utifrån misslyckats.”

Som i fallet Qaddafi är den syriske ledaren inte utan skuld i det hela. Men, i likhet med Qaddafi, kan Bashar el Assad göra saken bättre genom att förlita sig på det syriska folket, nämligen:

- Genom att ge mer frihet till det syriska folket och mindre till sin Mukhabarat, den inre hemliga tjänsten;
- Genom att rätta till en orättvis fördelning av välstånd och regeringsposter mellan religiösa och etniska samfund i Syrien (minoriteterna – judar, alawiter och kristna – har det alltför bra på bekostnad av sunni-flertalet);
- Genom att tillåta politisk verksamhet utanför det döende baath-partiet;
- Genom att sluta fred med muslimska troende;
- Genom att tillåta ekonomisk och social rörlighet och låta eliter dö bort.

Dessa mål kan uppnås utan katastrofala omstörtningar och det borde de. Det medges att syrierna har blivit uttråkade av sin stapeldiet av ris och bönor; de vill ha större variation. Denna önskan måste dock uppfyllas utan att man förstör landet.

Syrien behövs för Mellanöstern; det är huvudlandet i Mashreq, den bördiga halvmånen, den enda stat i området som inte underkuvats av USA och Israel. Det är det land som försvarar Hizbollah och som är en viktig partner till Iran. Syrien är hemort för emigrerade Hamas, hem för hundratusentals palestinska och irakiska flyktingar. Syrien är sista tillflyktsort för den icke-amerikanska arabiska världen. Syrien är värdefullt och borde räddas.

I Israel finns två skolor beträffande den syriska utvecklingen: de återhållsamma och de äventyrliga. De återhållsamma säger: Vi har länge levt vid sidan av familjen Assad och det var tryggt; låt oss hålla det så. De äventyrliga säger: Låt oss bryta upp Syrien, slå det i stycken, förgöra Hizbollah, eliminera Irans framskjutna bas och göra världen trygg för en generation framåt. Oroande nog utvecklar Netanyahu allt fler band med de äventyrliga. Han kan till och med komma att anfalla Libanon i tron att Assad har händerna alltför fulla för att blanda sig i. Ett sådant anfall kan emellertid fresta Bashar el Assad att vända sin politiska problem utåt genom att möta deras utmaning. Han kan komma att besluta sig för att det det är bättre att dö som martyr i ett krig med den sionistiska fienden än att drabbas av samma öde som Saddam och Qaddafi. David Hirst, den bästa brittiska experten på Mellanöstern, förutspådde om detta krig i sin nyligen (2010) utgivna bok Beware of Small States. Detta krig kan komma att bli en vändpunkt för Mellanöstern, med vittgående återverkningar, däribland Israels undergång.

Det finns en utväg: Låt Turkiet ikläda sig den ottomanska manteln och vägleda Mellanöstern till säkerhet. Med ryskt, iranskt och kinesiskt stöd, kommer Turkiet att kunna trygga sitt inflytande över sina forna provinser som franska och brittiska arméer rev loss 1917. Regionala problem borde lösas regionalt, utan västvärldens inblandning.

Övers. Erik Göthe

Tidigare publicerad i Tidskrift för Folkets Rättigheter

Läs:

"Förintelsen är en avgud" – Mohamed Omar intervjuar Israel Shamir (11/8 2009)

MO: Är bin Ladin död?

LA: Det har han nog varit länge. Jag har mycket svårt att tänka mig att en man med en svår njursjukdom, som kräver dialysbehandling, kunnat gömma sig för världens mest avancerade säkerhetstjänster i så här många år. Om USAs regering verkligen trodde att bin Ladin var skyldig till 11 septemberattackerna, skulle man fångat honom levande för att ställa honom inför rätta.  Man hade slagit på trumman för århundradets rättegång.  Nu låtsas man ha dödat honom men kan inte ens visa upp en död kropp. Allt verkar mycket suspekt.

Den 2 november 2007 blir Pakistans förre premiärminister Benazir Bhutto intervjuad av Al-Jazeera. Hon talar om det politiska läget i Pakistan. Vid ett tillfälle nämner hon en man inom den pakistanska säkerhetstjänsten som ”hade kontakter med den man som mördade Usama bin Ladin”.

MO: Varför just nu?

LA: Jag tror att man har ledsnat på kriget i Afghanistan. Det kostar oerhört mycket men ger ingenting i utbyte, tvärtom destabiliserar Pakistan. USA vill förmodligen dra sig ur Afghanistan och koncentrera sina krafter till Mellanöstern. Man kan inte vara överallt.

Kanske sker en urladdning i Mellanöstern snart. Förr eller senare kommer anfallet mot Iran, som är sionisternas stora fiende i regionen. Förbättrade relationer mellan Egypten och Iran oroar. Upproret i Bahrain måste slås ner till varje pris, så att Irans inflytande inte sprids.

Det amerikanska allianssystemet i regionen var en pall som stod på tre ben: Egypten, Saudiarabien och Pakistan. Med Egypten borta återstår bara två ben. Har du prövat att sitta på en trebent pall som bara har två ben kvar? Allianssystemet är i upplösning.

Bin Ladens död kunde inte ha kommit lägligare.

MO: Var det Al-Qaida som utförde attackerna den 11 september 2001?

LA: Nej, det finns ingen anledning att tro det. Allting tyder på ett anfall inifrån. Israel spelade också en nyckeroll. Den mesta bisarra konspirationsteori jag har stött på är den om 19 kapare som tog hela USAs försvars- och säkerhetsetablissemang med byxorna neddragna.

MO: Vad är Al-Qaida?

LA: Det är en organisation som bildades av CIA. Den 3 juli 1979 beslutade president Carter på sin rådgivare dr Zbigniew Brzezinskis inrådan att man skulle stödja mujahidin, motståndsmännen, i Afghanistan, mot den prokommunistiska regimen. Detta var alltså nästan ett halvår före Sovjets invasion. Om detta berättade Brzezinski själv i en intervju i Le Nouvel Observateur 1998. Numera finns inte längre Al-Qaida som en organisation, utan som en idé eller ett varumärke.

MO: Men vilka är de som ligger bakom de olika qaidistiska terrorattackerna som sker med ojämna mellanrum?

LA: Flera av dem är falskflaggade operationer, som 11 septemberattackerna. CIA har som vi vet en stor svart budget. Andra attacker kan vara utförda av störda eller fanatiska människor som är inspirerade av föreställningar om Al-Qaida. Man får en bild av Al-Qaida och bin Ladin via teve och tidningar och så vill man göra lika våldsamma och spektakulära saker.

Nya artiklar i svenska tidningar:

Aleksander Gabelic: "Pakistan kan medvetet ha hållit Usama bin Ladin gömd" (SVT)

Clas Svahn: "Telefonsamtalet blev bin Ladins fall" (DN)

Hans Linde: "Bin Ladins död gör inte världen säkrare" (AB)

J. Pehrsson: "Omstridda fakta kring bin Ladins död" (SvD)

Idag morse slog nyheten ner som en bomb. Usama Bin Ladin är död. Nyheten spred sig som en löpeld över världen. Den enskilt mest efterspanade människan på jorden hade enligt uppgifter dödats av en amerikansk specialstyrka utanför Pakistans huvudstad Islamabad.

Obama och USA slår givetvis på stora trumman. Att ha dödat sin nemesis som häcklat den amerikanska armén i över 10 års tid är givetvis en stor triumf för Obama. För mig personligen väckte nyheten en rad frågor. Jag är generellt ganska skeptisk till konspirationsteorier men ju mer jag grubblade under dagen desto mer gick det upp för mig att vi har blivit förda bakom ljuset. Låt mig förklara varför.

Läs resten på Mikael Hakims blogg

"Bild på död bin Ladin misstänks vara falsk", lyder en rubrik i Svenska Dagbladet. Det är uppenbart att bilden har förfalskats. Mannen på bilden är inte Usama bin Laden. Men det spelar egentligen inte så stor roll. Bin Laden har länge varit ett stort frågetecken.

Det har ryktats om att den gäckande bin Laden dog redan för tio år sedan. Vissa påstår att han dog före elfte septemberdådet. Det finns till och med de som påstår att han arbetade för den amerikanska "säkerhetstjänsten" CIA. Oavsett vilket kommer den här nyheten vid en väl vald tidpunkt.

Stora delar av det amerikanska folket ifrågasätter president Barack Obamas påstådda födelsebevis, som offentliggjordes förra veckan. För att kunna bli president i USA måste man nämligen vara född i landet. Det råder tveksamheter kring Obamas födelseort och därmed om hans rätt till ämbetet.

Att den döde "Usama bin Laden" hittades i Pakistan kan betyda att Vita huset, och de bakomliggande lobbyorganisationerna, planerar något i Pakistan. De påstod nämligen under många års tid att bin Laden gömde sig där.

Se ett videoklipp som avslöjar den falska bilden

MO: Vad händer i Syrien?

LW: Det är svårt att kunna värdera informationen. Dåligt med journalister som får vara på plats. Men vad jag har förstått så blir även soldater och poliser skjutna, vilket innebär att det finns väpnade grupper där. De har ju inte skjutit sig själva.

MO: Är Israel inblandat tror du?

LW: Ja utan tvekan. USA också. Israel vill ha inbördeskrig. De vill minst av allt ha en demokratisk regering i något arabland. Redan i den sionistiska planen för Mellanöstern från 1982, den så kallade Kivunimplanen [1], talar man om att splittra och försvaga arabländerna, däribland Syrien. Men huvuddelen av protesterna i hela arabvärlden är genuina, även om många olika intressen spelar in och USrael försöker anpassa sin politik till den nya eran. Modellen med marionettregimer som håller det egna folket under stövelklacken är nu över. Det är vanligt folk som har fått nog. De vill ha något att säga till om. Men vi kan ju redan se att det kommer att ta tid med två steg framåt och ett tillbaka och kanske får vi även se kontrarevolutioner.

MO: Så du tror inte att Assadregimen kommer att ersättas av en demokratisk regering?

LW: Det är svårt att veta hur mycket ”folkmakt” en ny regering kan få och det gäller även i Egypten. Israel vill definitivt inte att folken skall få mera makt i regionen, eftersom de är mer solidariska med palestinierna än nuvarande regeringar. Man vill vara omgiven av svaga arabstater. Det sista de önskar sig är en stark, stabil och folkvald regering i Syrien.

MO: Hamas och många andra palestinska motståndsorganisationer, både islamiska och andra, har sina kontor i Damaskus. Hur kommer dessa att påverkas?

LW: De måste tänka om snabbt. Det är kört för Assad. Hamas måste snabbt ta sig ur Damaskus och distansera sig från den nuvarande regimen. Annars finns en risk att man kommer upptäcka massgravar med palestinska lik efter att Assad är borta.

MO: Vad har du för råd till Hizbollah?

LW: Samma som till Hamas. Tänk om innan det är för sent!

MO: Hur såg du på Syrien tidigare?

LW: Jag var inte så insatt. Jag visste bara att palestinierna hade det bättre där än i Libanon och Jordanien och att det inte hade slutit fred med Israel. Golanhöjderna är ockuperade oavsett vem som bestämmer i Damaskus så jag har svårt att se ett närmande mellan Syrien och Israel.

MO: Hur stor makt har egentligen Assad?

LW: Assad är bara en av flera aktörer och jag betvivlar att han har så stor handlingsfrihet. Han sitter nog fast i systemet, i motsats till Gaddafi som ju personifierar systemet i Libyen. Jag tror att den korrumperade maktapparaten kämpar för sina privilegier nu. Faller Assad så faller alla som lever på systemet inom militär, säkerhetspolis och byråkrati. De slåss för sitt levebröd och sin ställning.

MO: Om inbördeskrig bryter ut kan det bli långvarigt

LW: Det är svårt att sia om, men Israel kommer säkert att underblåsa och splittra. Jag har uppfattat det som att Israel stödjer båda sidorna i Libyen och det kan bli likadant i Syrien.

MO: Vad händer med alliansen mellan Syrien och Iran?

LW: Jag tror inte att den kommer att påverkas så mycket av ett regimskifte, men i ett inbördeskrig så försvagas alliansen naturligtvis. Jag tror att de folkliga upproren även kommer att spilla över till Iran och där håller det nog inte att bara fortsätta att skylla på USrael, även om oppositionen hittills varit underblåst därifrån. 

[1] Läs utdrag från planen på Radio Islam

Besök Lasse Wilhelmsons blogg

Den 14 maj kommer Wilhelmson till Uppsala. Läs mer här

Förläggaren och journalisten Saxon (1859-1935) reste genom det heliga landet strax efter första världskriget. Tyskland och dess allierade, det ottomanska kalifatet, hade besegrats och Palestina hade lagts under engelskt mandat.

Det är en annorlunda upplevelse att läsa en skildring av Palestina från tiden före staten Israels bildande 1948. Dessutom ger Saxon oss möjlighet att lyssna till arabiska röster. Detta var före ”Förintelsen” och judar och judendom hade ännu inte omgärdats med hysch-hysch och massor av märkliga tabun.

Han kallar sig ”Jorsalafarare” vilket påminner oss om att driftiga nordbor under vikingatiden faktiskt reste ända till Jerusalem. Jorsala var deras namn på staden.

Saxon håller en tämligen neutral ton, men man kan inte undgå att märka att han sympatiserar mer med araberna, och då framför allt de kristna araberna. Jag tror att hans hållning är någorlunda representativ för hur de flesta européer kände på den tiden. Mest sympatier hyste man för kristna araber, därefter muslimska och sist judar.

För Saxon är Palestina Bibelns land, landet som avbildas på söndagsskoleplanscher och i Gustave Dorés Bibel. Så kan det vara för mig också. Jag har inte varit i Palestina, men landet har alltsedan barntimmarna i Sankte Pers kyrka i Uppsala varit levande i min fantasi. Mina morföräldrar var frikyrkliga och min mor tog med mig på gudstjänster i Svenska kyrkan. Numera är hon omvänd till islam. Jag tror att det delvis var denna kristna Palestinabild som öppnade mina ögon för islam. Muslimer, tyckte jag, var mer lika Kristi lärjungar än de kristna. Men det är en annan historia. Saxon har gjort ungefär samma upptäckt – det är araberna som förvaltar Bibelns traditioner.

Bärget [där Jesus höll bergspredikan] kransas av en vild blomstring. Mitt i denna reser sig ett beduintält. Så såg ett nomadtält ut på Kristi tid. Så voro människorna klädda då. Längre ned är det en stor sädesslätt, plöjd med samma redskap som när Kristus gick där. Vi få aldrig glömma, att det är araberna, som vidmakthålla traditionerna och göra det möjligt för oss att få en levande föreställning om huru bibelns land såg ut. (s. 368)

Palestina är trots sin stora betydelse ett litet land. Det är ej ens så stort som Småland. Palestinierna, skriver Saxon, är ett ”vaket och intelligent folk” (s. 38). Slöjor, som numera främst förknippas med muslimska kvinnor, bars förr även av kristna. Men muslimer och kristna hade mer gemensamt än bara slöjor, de var alla palestinier och därmed motståndare till den sionistiska invasionen.

I staden äro särskilt överklasskvinnorna beslöjade – ju vackrare de äro, dess tunnare slöjan. På landet ha de ej tid och lust med sådant. Slöjan bortlägges allt mer. Man får ej tro, att slöjan är ett säkert tecken på, att bärarinnan är muhammedanska. I Betlehem t. ex. begagna även de kristna kvinnorna slöja. (s. 63)

Palestinas araber äro dock mindre trångbröstade än andra lands. Det beror på, att deras egna intressen kommit dem att sluta förbund de kristne gent emot judarne. (s. 68)

Palestina är översållat med heliga platser. Dessa platser spelar för det mesta någon roll i den bibliska och koraniska historien och de allra flesta är profet- eller helgongravar. Muslimernas förnämsta helgedom är Al-Aqsamoskén, platsen för profeten Muhammeds himlafärd, därpå följer Abrahammoskén och Moses grav och otaliga andra.

Muhammedanerna ha utom veckohelgdagen (fredagen) större religiösa högtider. De ha heliga platser, liksom judar och kristna, främst Mecka, den stora moskén i Jerusalem och Mose grav i Judeens öken samt patriarkgraven i Hebron. Pilgrimsfärder till dessa tillhöra de religiösa bruk, som medföra välsignelse, i synnerhet till Mecka, profetens födelsestad och de troendes huvudstad. (s. 76)

Smärre pilgrimsfärder göras till heliga mäns gravar. Man ber där om den avlidnes hjälp – alldeles som katolikerna vända sig till helgonen – i vardagslivets olika detaljer. Sådana gravar finnas på många ställen. (s. 77)

Moses ”en av världshistoriens väldigaste gestalter” och ”ett snille” (s. 22) är faktiskt den profet som nämns flest antal gånger i Koranen, muslimernas heliga skrift. Hans grav i Judéen på vägen mellan Jerusalem och Jeriko var länge ett kärt vallfärdsmål för fromma muslimer. Kring gravmoskén finns ett stort muslimskt gravfält. Moskén byggdes av mamluksultanen Baybars år 1270 e. Kr. Festen till Moses ära varade i sju dagar.

Muhammedanerna fira Mose begravningsfest samtidigt med att de kristna fira sin påsk. Man sade mig, att denna muhammedanska högtidlighet var en uppfinning för att ha en motvikt till den kristna påsken, som – såsom jag omtalat – företer all den yttre ståt, vilken katolikerna kunna utveckla. Muhammedanerna ville, då det var samlat så mycket främlingar i Jerusalem som fallet alltid är under påsken, också visa att de hade en religion och kunde utveckla prakt.

Vi bevittnade denna fest. Det var en storslagen procession med musik, kyrkliga myndighetspersoner i parad, prestaver, fanor o.s.v., som åskådades av väldiga människoskaror. Eget var att se, att näsdukar och sådant i betydlig omfattning voro knutna vid fanstänger o.s.v. De tillhörde sådana, som ej hade tillfälle att deltaga i processionen men på detta sätt ändå vore representerade vid Moses grav, dit varje rättrogen muselman räknar som mycket betydelsefullt att komma.

Vi lade märke till, att det var ovanligt mycket militär ute och att denna skockade sig kring den heliga fanan, processionens glanspunkt.

”Det kommer sig av”, svarade guiden på vår fråga, ”att i fjor spottade en bolsjevikisk jude på fanan – det var en sådan där frigjord och revolutionär herre, som demonstrerade för demonstrationens skull och inte behövde känna ansvar för sina handlingar. Den lika råa som idiotiska handlingen blev naturligtvis inte utan följder. Det blev ett förfärligt tumult, varvid tre personer dödades och många sårades. Man fruktade nu, att någon annan bolsjevik skulle anställa någon liknande ligistdemonstration."

Men Jerusalem förblev lugnt. Det enda störande var, att ett par judar, som sökte intränga i Gravkyrkan under en grekisk ceremoni, blevo utkastade. (s. 169-170)

Saxons berättelse om den bolsjevikiske sionistens vanvördiga och fräcka uppträdande visar att sionisternas islamofobi, som numera nått enorma proportioner, inte är något nytt fenomen. Men man bör också känna till att deras fientlighet mot kristendomen i många fall är minst lika stor som deras fientlighet mot islam, som jag skall visa i kommande avsnitt av  ”Palestina i fokus”.

Läs:

Sionister och wahhabiter utplånar muslimernas kulturarv

MO: I din bok Forbidden Archeology, som utgavs år 1993, lägger du fram vetenskapliga bevis för att anatomiskt sett nutida människor funnits i miljontals år. Hur kom du fram till denna slutsats?

MC: Tidigt på 1970-talet började jag studera Indiens gamla skrifter på sanskrit. Bland dessa skrifter finns Puranaerna eller historieböckerna. Puranaerna berättar att människor funnits i miljoner år, ända sedan livet på jorden började. Jag ställde då upp en hypotes: Om det är sant att det funnits människor på jorden i många miljoner år, så borde det finnas bevis för detta i den arkeologiska litteraturen. Så då inledde jag min forskning.

Min metod bestod i att undersöka hela den arkeologiska litteraturen från Darwins tid till nutiden. Lyckligtvis har jag läskunskaper i de viktigaste europeiska språken. Mitt forskningsprojekt tog åtta år. Den vetenskapliga litteraturen föreligger i två former: 1. den vetenskapliga primärlitteraturen, varmed jag menar ursprungliga uppsatser, som författats av vetenskapsmän och tryckts i vetenskapliga tidskrifter, och 2. vetenskaplig sekundärlitteratur, såsom läroböcker och översiktliga studier, vilka bygger på den vetenskapliga primärlitteraturen. Jag läste först den gängse arkeologiska sekundärlitteraturen (läroböcker) och fann att den inte innehåller uppgifter om material som tyder på människans uråldrighet. Men när jag började läsa den arkeologiska primärlitteraturen, fann jag att den var något helt annat. Jag fann hundratals uppsatser om arkeologiskt material, som tyder på människans uråldrighet. Detta bekräftade min hypotes.

MO: Hueyatlaco är en arkeologisk fyndort i mexikanska Valsequillo. Efter att utgrävningar företagits på 1960-talet, blev orten känd för att arkeologer hävdat att mänsklig bosättning i Hueyatlaco kunde dateras till 250 000 år före Kristus. Virginia Steen-McIntyre fick sin karriär förstörd, därför att hon lydde sitt samvete och publicerade de gjorda rönen. Finns det fler liknande fall?

MC: Virginia Steen-McIntyres fall är mycket väldokumenterat. I samband med min forskning lät hon mig få tillgång till mycken korrespondens, som visade vad som hände henne. Hennes fall belyser vad slags påtryckningar man kan utsätta en forskare för som överskrider de gränser evolutionsteorin sätter. Det finns andra liknande fall.

Till exempel Thomas E. Lee från Kanadas Nationalmuseum. I 1950-talets början fann han avancerade stenverktyg i isavlagringar vid Sheguiandah på Manitoulin-ön i Huronsjön. Geologen John Sanford (1971) vid Wayne State University har hävdat att de äldsta verktygen från Sheguiandah är minst 65 000 år och kanske så mycket som 125 000 år gamla. För dem som håller fast vid de allmänt gängse åsikterna om Nordamerikas förhistoria, är sådana dateringar oacceptabla. De flesta forskare tror att de första människorna anlände till Nordamerika för mindre än 20 000 år sedan.

Thomas E. Lee (1966, ss. 18-19) klagade: ”Fyndortens upptäckare [Lee] jagades bort från sin offentliga tjänst till långvarig arbetslöshet. Han nekades publicera sig. Framstående skribenter gav en felaktig framställning av materialet… tonvis av artefakter försvann i Kanadas Nationalmuseums lagringslådor. Nationalmuseums chef vägrade att avskeda upptäckaren och föreslog i stället att publicera en monografi om fyndorten. Därför avskedades han och drevs i landsflykt. Man utnyttjade officiella prestige- och maktpositioner för att söka få kontroll över bara sex föremål av fynden från Sheguiandah, vilka inte hade smusslats undan. Fyndorten har sedan dess förvandlats till en turistanläggning… Fynden vid Sheguiandah skulle ha tvingat fram besvärande medgivanden om att de lärde inte vet allt. De skulle ha tvingat dem till att skriva om nästan varje bok i ämnet. Därför måste man döda dessa fynd. Man dödade dem också.”

MO: Bevis som inte passar in i den materialistiska världsåskådningen avlägsnas. Skulle du säga att den gängse arkeologin gömmer undan lika mycket som den gräver upp?

MC: Det är just detta jag har sagt. De arkeologiska bevisen för människans uråldrighet, vilka jag dokumenterat i min forskning, är inte begränsade till ett fåtal fall. Det handlar om hundratals fall: ben av människor, fotspår av människor, artefakter av människor.

MO: Ett exempel på hur man undertrycker avvikande åsikter i den vetenskapliga världen är det då NBC sände ett teveprogram, The Mysterious Origins of Man (Människans gåtfulla ursprung), som byggde på din bok. Darwinister försökte då censurera och bötfälla NBC för att ha sänt detta program. De tycktes rädda för en fri debatt, eller hur?

MC: Det var ett intressant fall. Programmets producent Bill Cote hade läst min bok Forbidden Archeology. Flera av de fall boken beskriver tog han med i sin dokumentärfilm The Mysterious Origins of Man, däribland Hueyatlaco-fallet och fallet med guldgruvan i Kalifornien, där man hade funnit mänskliga artefakter, som var 50 miljoner år gamla. Jag visste att några av dessa artefakter fanns i Kaliforniauniversitets i Berkeley antropologiska museums samlingar, så jag rådde Bill Cote att bege sig dit och försöka filma dem. Men tjänstemän vid museet vägrade att låta honom se artefakterna. Vi lyckades dock finna några fotografier, som Whitney tog på 1800-talet, när föremålen upptäcktes. När darwinistiska vetenskapsmän i Förenta staterna fick veta att NBC, ett av de största amerikanska tevebolagen, tänkte visa detta program, försökte de stoppa det. De lyckade inte, så då bad de Federala kommunikationskommissionen, den regeringsmyndighet som reglerar televisionsföretagen, att censurera och bötfälla NBC. Regeringen gjorde inte detta, men det intressanta är att vetenskapsmän gjorde sådana försök. Varför gjorde de det? De vetenskapsmän, som hyllar evolutionsteorin, har ett av regeringen genomfört monopol i utbildningssystemet, och de synes anse att de borde ha ett av regeringen genomfört monopol också i de offentliga kommunikationssystemen såsom televisionen.

MO: I din bok Human Devolution vederlägger du evolutionsteorin. Du hävdar att vi inte har utvecklats, evolverats, ur materien, utan i ställer devolverats, kommit ned från den rena andens rike. Detta är exakt vad den franske metafysikern René Guénon sagt: Det större kan inte komma från det mindre, det högre inte från det lägre. I de flesta religioner och mytologier finner vi ”syndafallets” begrepp. Skulle du kunna kortfattat beskriva tanken om devolution och hur den skiljer sig från tanken om evolution?

MC: Jag anser inte att jag lägger fram en alldeles ny idé. Jag betraktar dessa ideer som delar av mänskligheten traditionella visdom, en visdom som också många nutida intellektuella har förstått. Men denna visdom härskar inte i dagens huvudsakliga centra för intellektuellt inflytande: skolorna, universiteten, de vetenskapliga inrättningarna, regeringarna, de ledande massmedierna. Det finns därför behov av allt fler framställningar av denna visdom, vilka bemöter de tvivel nutida människor kan ha. Min framställning är endast en av många. Innan vi ens ställer frågan ”var har människan kommit ifrån?”, borde vi ställa frågan ”vad är en människa?”. I dag tror många vetenskapsmän att en människa eller vilken levande varelse som helst bara är en sammansättning av vanliga materiella grundämnen. Om detta är sant, så är den darwinistiska evolutionsläran förnuftig nog. Men ett noggrant studium visar att människor inte är blotta sammansättningar av vanlig materia. Vi består av tre: vanlig materia; ett finmateriellt själselement, som äger vissa mycket ovanliga förmågor såsom telepati och telekinesi; och ett medvetet jag, som kan existera skilt från materien, från den materiella kroppen. Av dessa tre betraktar jag medvetandet som det primära. De flesta vetenskapsmän av i dag betraktar materien som det primära. De tror att det vi kallar själ och medvetande frambringas av invecklade organisationer av materia i hjärnan. Men endast kortvarigt. När materiens organisationer i hjärnan skingras, finns inte längre någon själ, inte längre något medvetande. Enligt detta sätt att se finns det bara materia. Men enligt mitt sätt att se är medvetandet det primära. Medvetandet alstras inte av materien. Det finns alltid men kan kortvarigt höljas av materien. Dessa höljen är det vi kallar kroppar.

En sak som vi kan iakttaga ifråga om medvetandet är att det är individuellt och personligt. Jag har mitt medvetande och du har ditt. Detta antyder att det finns en källa till alla medvetna varelser, en källa som också är individuell, personlig och medveten. Såsom medvetna varelser finns vi ursprungligen i ett tillstånd av rent medvetande, i harmoni med alla medvetna varelsers källa och med alla medvetna varelser. Men om ett medveten varelse blir självisk, kan den inte längre finnas i denna harmoni. Den träder då in i materiens rike och höljes i materia. Vi kallar dessa höljen materiella kroppar. Materiella kroppar är bärare av medvetna jag. Som människor är vi gjorda för att normalt leva på land. Om vi vill vistas i ett främmande element, såsom vatten, behöver vi en särskild bärare, exempelvis en ubåt. Det förhåller sig på samma sätt, när det medvetna jaget träder in i materiens värld. Det behöver då en bärare för att kunna vistas och verka där. Hur tillverkas dessa bärare? Jag tror att de tänks ut och tillverkas av den högsta medvetna varelsen, som då kanske verkar genom underställda intelligenta ombud.

Denna process, varigenom ett rent medvetet jag träder in i materiens rike och antar ett materiellt hölje, är det som jag kallar devolution. Med andra ord: i egenskap av medvetna varelser evolverar vi inte upp ur materien, utan i stället devolveras vi ner i materien. Men det är en process som kan kastas om.

I evolutionen, såsom den uppfattas som en rent materialistisk förklaring av arternas uppkomst, tror man att levande varelsers materiella kroppar utvecklas, evolveras, steg för steg från enklare till mer sammansatta former under mycket långa tidsperioder. Man tror att människokroppen är ett ganska sent alster i evolutionen. Enligt mitt sätt att se finns de olika slagen av kroppar alltid till. Men det medvetna jaget sätts i en bestämd kropp eller bärare enligt sitt medvetandes nivå, sina begärs nivå. Det medvetna jaget är evigt, men varje bärare det bor i är kortlivad. I slutet av en bärares eller kropps liv övergår det till en annan bärare eller kropp. Detta kallas det medvetna jagets överflyttning. Det medvetna jaget kan utvecklas steg för steg till högre livsformer. Eller kan det gå från högre livsformer till lägre. Allt beror på dess medvetandetillstånd, dess begärstillstånd och frukterna av dess handlingar. Vissa medvetande- och begärstillstånd, vissa handlingar leder till högre livsformer, andra till lägre livsformer. Enligt detta synsätt handlar det alltså inte om att kroppar utvecklas, evolverar, från lägre till högre, utan i stället om att det medvetna jaget kan evolvera eller devolvera genom olika slags kroppar. I en stad till exempel kan det finns flera olika slags bostäder: enkla lägenheter, medelklassens villor eller de förmögnas palatsliknande boningar. De finns alla där, och var och en bor för någon tid i en sådan allt enligt önskemål och inkomst och flyttar sedan vidare till en annan.

Det yttersta medvetandetillståndet uppnår jaget, då det återgår till nivån av rent medvetande, där det inte finns något behov av att bo i något slags materiell kropp eller bärare. Där njuter man i ett tillstånd av rent medvetande, som kännetecknas av evighet, kunskap och sällhet. Man existerar i detta tillstånd med alla medvetna varelsers källa och med alla andra medvetna varelser på samma nivå.

MO: Boken innehåller också ordentliga vetenskapliga bevis för hur anden har systematiskt avlägsnats från den härskande vetenskapen. Varför vill man gömma undan den mänskliga tillvarons andliga dimension också på ärlighetens bekostnad?

MC: I mitt arbete använder jag inte ord som ”ande” eller ”själ” särskilt mycket. Dessa ord har en religiös innebörd, och när människor hör dem, tror många av dem att de syftar på sådant som det inte finns några verkliga bevis för och som därför måste vara enbart en trossak. Jag föredrar termen ”medvetet jag”. Var och en av oss upplever medvetandet. Det är det mest grundläggande faktum om vår tillvaro, utan vilket vi inte skulle förnimma något annat. Så det är inte en trossak. Det är en verklig upplevelse, erfarenhet. Det kan studeras. Också själen kan studeras. Jag skiljer mellan medvetandet och själen. För mig är själen ett slags fin materia som hjälper medvetandet att fullgöra vissa funktioner, såsom att godtaga eller förkasta. Om jag till exempel försöker gå över en livligt trafikerad gata, är det min själ som förelägger medvetandet alternativen ”jag bör gå över gatan nu” och ”jag bör inte gå över gatan nu”. Det medvetna jaget är alltså medvetet om själens funktion, som förelägger det dessa alternativ. Eftersom själen är ett slags fin materia, kan den också överföra materiell information från ett ställe till ett annat och påverka materien, till exempel förflytta den. Om vi betraktar vetenskapens hela historia, finner vi att många mycket framstående vetenskapsmän har undersökt dessa själens funktioner. Till exempel bedrev makarna Pierre och Marie Curie omfattande forskning om psykokinesi och blev övertygade om att den är ett äkta fenomen. Förenta staternas regering har finansierat forskning om fjärrsyn hos människor och använt dylik fjärrsyn i sin underrättelsetjänst. Vad sedan beträffar existensen av ett medvetet jag som kan existera skilt från kroppen, finns en mängd bevis i form av medicinska studier av utomkroppsliga upplevelser och psykiatriska studier av minnen av tidigare liv, såsom det arbete Ian Stevenson och hans kolleger utfört.

Men den konventionella vetenskapen väljer att strunta i eller avfärda sådana bevis. Varför då? Därför att det på sätt och vis hör det till människans natur. Om jag älskar någon, och någon annan säger mig något dåligt om den som jag älskar, vill jag inte tro det. Jag kan rent av bli arg på den som säger något sådant. Likaså är det många vetenskapsmän som älskar sina gängse materialistiska teorier, såsom evolutionsteorin, som innefattar de besläktade teorierna att livet och medvetandet härrör från materien. En annan orsak till att de struntar i bevisen är att dessa inte finns med i det officiella lärostoffet. Därför förefaller det dem som studerar naturvetenskap, den nya generationen vetenskapsmän, vara på något sätt oberättigat. Också hänsyn till rådande makter spelar in. Det finns flera olika slags makt i världen: politisk makt, militär makt, ekonomisk makt. Det finns också intellektuell makt. Vi ser att de som har makten, inte vill avstå från den. Om till exempel ett politiskt parti är allenarådande i en nations politiska liv, tycker det inte om att behöva lämna denna maktställning. Om en nation ensam har ställningen av militär supermakt, tycker den inte om att behöva lämna denna ställning. Om på liknande sätt en grupp vetenskapsmän är allenarådande i utbildningssystemet och de vetenskapliga inrättningarna, tycker de inte om att behöva lämna denna maktställning. Men ibland inträffar revolutioner. Det finns ännu djupare liggande orsaker. De mål vi ställer upp för oss bestäms i stor utsträckning av de svar vi ger på frågorna ”Vem är jag?” och ”Vad är jag?” Om jag anser att jag är en amerikansk man, så uppför jag mig som en sådan. Under ungefär det senaste århundradet har anhängarna av den materialistiska evolutionsteorin genom sitt monopol inom världens utbildningssystem haft makten att diktera för människorna svaren på dessa viktiga frågor. Och de svar de har givit har varit helt materialistiska. De talar om för oss att vi är maskiner, som är gjorda av materia och som tävlar med varandra om att överleva. Därför är det inte särskilt förvånande att hela den världsomfattande civilisationen blivit överdrivet materialistisk. De flesta människor tror att livets främsta mål är att producera och konsumera allt fler materiella ting. Denna materiella produktions- och konsumtionsprocess är en av de viktigaste orsakerna till vår miljökris. Den ger också upphov till en intensiv tävlan om kontrollen över materiella resurser, vilket medför strid. Men den avkastar också ett oerhört välstånd, som inte fördelas särskilt jämnt. Det mesta av detta välstånd strömmar in i fickorna hos grupper av inflytelserika människor, som helst ser att denna produktions- och konsumtionsprocess bara fortsätter för alltid, även om detta vållar så många problem. Så en del av dessa pengar tillfaller vetenskapsmän, som uppfinner vapen, läkemedel och konsumtionsvaror. De tycker om detta. De får allt mer forskningspengar. Även universiteten, som tillhandahåller resurser till dylik forskning, tycker om att få del av de pengar den avkastar. Oerhörda penningmängder. I dag är huvudverksamheten vid de flesta universitet inte att utbilda studenter. Huvudverksamheten är att driva väldiga forskningslaboratorier tillsammans med bidragsgivare från regeringen, näringslivet och militären. Också de stora bolagen ser helst att detta system bara fortsätter. De drar fördelar av forskningen, tillverkar och säljer mängder av vapen, läkemedel och konsumtionsprodukter med stor vinst. Regeringarna tycker om detta system. De kan beskatta all denna ekonomiska verksamhet, och skatterna blir högre och högre. De får också de vapen de behöver för att vidmakthålla sin inre och yttre säkerhet. Även större delen av världsbefolkningen tycker om detta system, trots att det vållar så många problem i form av miljöförstöring, krig och en konsumentmentalitet som struntar i andra viktiga sidor av människans liv.

Men hela systemet börjar med jaguppfattningen. Människor måste vilja fortsätta med denna hetsjakt efter allt större materiell produktion och konsumtion. Detta gynnas väldigt mycket genom utbildningssystemet, som lär människorna att de är rent materiella varelser, biokemiska maskiner som tävlar med varandra om att överleva. Men tänk om vårt utbildningssystem kunde ge oss en annan jaguppfattning. Tänk om våra utbildningssystem kunde lära att vi är varelser av rent medvetande, vilka är tillfälligt höljda i materia. Det skulle medföra en annan samling värden och mål. Det främsta ändamålet med vårt liv skulle då bli att tillgodose våra materiella behov på enklaste, naturligaste och effektivaste sätt, alltmedan det mesta av vår mänskliga energi sattes in på att återställa medvetandet till sitt ursprungliga rena tillstånd. Men det skulle naturligtvis innebära att vi frivilligt sänkte nivån i vår materiella produktion och konsumtion. Och det skulle betyda mindre pengar och mindre makt till inflytelserika grupper av vetenskapsmän, utbildare, affärsmän och regeringstjänstemän. Och jag tror att det finns mäktiga grupper, som inte vill se detta hända. Att bevara den rådande ordningen handlar till del om att strunta i och undertrycka bevis för att en människa är mer än bara materia.

MO: Vilka är darwinismens ideologiska följder? Anser du att darwinismen har påverkat den västerländska civilisationens värden och livsstilar?

MC: Darwinismen har främjat rörelsen bort från värden, som är grundade på transcendenta åskådningar och allmängiltigt förnuft. Under någon tid byggde den västerländska civilisationen på tankevärden som härrörde antingen från Gud eller från det mänskliga förnuftets allmängiltiga principer. Till exempel grundades Förenta staterna på tanken att Gud skänkt människorna vissa oförytterliga rättigheter, däribland livet, friheten och sökandet efter lyckan. Dessa principer hyllades också i Europa, men där mera grundade på en förnuftstro, som härrörde från upplysningen, än på gudomlig uppenbarelse. Men Darwin införde tanken att mänskliga värden uppstått under utvecklingen från djur till människa. Och såsom denna process uppfattas, ingår däri tanken att alla de värden gynnas som bidrar till artens överlevnad. Det finns inga eviga värden, som bygger på gudomlig uppenbarelse eller mänskligt förnuft. Enligt detta synsätt finns det icke ens en enda mänsklighet. Darwinismen utgår från tanken att det finns varieteter inom arten, också arten människa. Och somliga av dessa varieteter är mera och andra mindre livsdugliga. Så de värden, som hjälper en grupp att överleva i konkurrens med andra grupper, är de värden som lever vidare i samhället. Vad som helst duger, bara det är starkt nog. Och det tycks vara vad vi ser hända just nu. Historiskt sett har darwinismen inspirerat till rasism. Den har inspirerat till rashygien, som betydde att man steriliserade människor, som man ansåg livsodugliga. Den betydde att man gav ”dödshjälp” åt människor, som man ansåg livsodugliga. Så darwinismen bidrog inte bara till materialism i västerländska samhällen utan också till moralrelativism. Allt blir ett värde, blir moraliskt, som hjälper dig att överleva i tävlan med andra.

MO: Om människans devolution godtogs av majoriteten i stället för människans evolution, hur skulle den då förändra våra samhällen och våra värden?

MC: Om vi förstod att vi inte är maskiner gjorda av materia utan i stället varelser av rent medvetande, skulle detta medföra vissa förändringar i det sätt på vilket vårt samhälle är ordnat. I stället för att ordnas för att underlätta en ständigt ökande produktion och konsumtion av materiella ting långt utöver vad någon individ egentligen behöver skulle samhället i stället ordnas så att det kunde tillgodose livets materiella nödtorft på enklast, naturligast och effektivast möjliga sätt. Naturligtvis skulle detta fungera endast om människor vore hågade att frivilligt antaga en livsstil av självvald enkelhet, därför att de enligt detta val kunde uppleva en högre nivå av personlig och med andra gemensam tillfredsställelse. Det kan inte påtvingas utifrån eller med konstlade medel. Om vi alla förstod att vi alla är varelser av rent medvetande, att vi alla kommer från samma källa och därför är nära förbundna med varandra, så skulle detta sänka konfliktnivån i världen. Det mesta av konflikt beror på att vi reagerar på andra, som vi uppfattar såsom i grunden olika oss.

MO: Vilket är förhållandet mellan ditt arbete och intelligent design?

MC: De som framställer teorier om intelligent design säger att om vi betraktar organismers komplexitet på den biomolekylära nivån, inser vi att denna komplexitet inte kan förklaras med evolution genom naturligt urval. Vad vi behöver taga hänsyn till är en intelligent plan, som någon högre intelligens avsiktligt genomför. Så långt håller jag med dem. Men jag tycker att dessa teoretiker inte går tillräckligt långt, när de erkänner att levande varelser är något utöver komplexa biokemiska maskiner. De går inte så långt att de erkänner att det i organismerna finns en finmateriell form, som består av finmateriella element, såsom själen, och att det utöver denna finns ett medvetet jag, som kan existera skilt från kroppen. Organismer är inte blotta komplexa anhopningar av kemiska ämnen. Det finns sinnrika sätt på vilka detta kemiska maskineri är sammankopplat med själen och det medvetna jaget. Jag betraktar förhållandena mellan materia, själ och medvetande såsom liknande förhållandena mellan en dators hårdvara, dess mjukvara och användare. Kroppens kemiska struktur liknar datorns hårdvara, själen liknar mjukvaran, som låter användaren växelverka med hårdvaran, och slutligen är det medvetna jaget liksom datoranvändaren, som medvetet brukar hård- och mjukvaran för bestämda ändamål.

MO: I mitt hemland Sverige och i andra västeuropeiska länder innehar darwinismen ett fullständigt herravälde. Den som vågar kritisera den betraktas som galen. Hur är det i den övriga världen? Är förhållandet bättre i Indien till exempel?

MC: Förhållandet är i stort sett detsamma i hela världen. Detta är resultatet av att den västerländska civilisationens spreds över hela världen under kolonialtiden. Alla folk och länder inlemmades i ett världsomfattande system, som behärskades av Västerlandet. Det utbildningssystem som råder i Indien grundades av britterna. Det ersatte det traditionella utbildningssystemet. Det har behållits av den nuvarande regeringen. Det ingår i det världsomfattande vetenskaps- och utbildningssystemet. Och liksom i andra delar av världen är den darwinistiska evolutionsteorin den enda förklaring av arternas uppkomst som ges i det officiellt statsfinansierade utbildningssystemet.

MO: Vilka är de verkliga orsakerna, som du ser det, till att darwinismen försvaras med en sådan lidelse, ja rentav fanatism, i Västerlandet?

MC: Det hänger samman med hela den världsomfattande trenden mot materialism, sekularism, konsumism.

MO: Tror du att darwinismen kommer att bryta samman i en nära framtid?

MC: Nej. Men jag tror att dess inflytande kunde minska i det moderna livets kraftcentra, om bara en enkel förändring infördes i skolsystemet. Den enkla förändring jag ber om är att regeringarna slutar med att ge dem som hyllar den darwinistiska evolutionsteorin monopol i det statligt stödda skolorna. Visserligen är det i dag en majoritet av vetenskapsmän, som hyllar evolutionsteorin. Men det finns faktiskt en minoritet av vetenskapsmän och forskare, som inte stöder denna teori. Jag tycker att den rimliga lösningen är denna: ge evolutionsteorin de flesta sidorna i läroböckerna och den mesta undervisningstiden i biologin, men ge också alternativet (ett generaliserat teistiskt alternativ till darwinismen) något, om så bara ett mindre antal sidor i läroböckerna och mindre undervisningstid. För närvarande skulle jag säga: fem procent. Låt sedan eleverna själva taga ställning. Jag vill nog påstå att detta system är mycket bättre än det nuvarande, där alternativen är fullständigt uteslutna. För det första avspeglar mitt förslag den faktiska verkligheten i vetenskapens värld. Det är helt enkelt inte sant att alla vetenskapsmän godtagit den darwinistiska evolutionsteorin. Somliga har inte gjort det. Och för det andra innebär mitt förslag att den akademiska frihetens värde respekteras. Det är helt enkelt inte acceptabelt att en grupp vetenskapsmän, om de så är i majoritet, använder sitt inflytande på statsmakterna till att utesluta andras åsikter från de statsstödda undervisningssystemen. Om darwinisterna vill ha egna privatskolor, där de undervisar i enbart sina egna ideer, så vore det helt i sin ordning. Men i de statliga skolorna, som finansieras med alla människors skattemedel, bör man erkänna den mångfald som faktiskt råder i vetenskapens värld. Vi bör också betänka att det i många länder finns ett betydande antal människor, och ibland är de majoriteten (såsom i Förenta staterna), som inte hyllar evolutionsteorin.

MO: Vad arbetar du med för närvarande?

MC: Jag håller på att sammanställa en bok av artiklar jag skrivit för min stående spalt i tidskriften Atlantis Rising. Titeln på min spalt är ”The Forbidden Archeologist ”(Den förbjudne arkeologen). Jag arbetar också på en bok, som jag kallar Forbidden Archeology Two (Förbjuden arkeologi del två). Sedan min bok Forbidden Archeology gavs ut år 1993, har många nya fall av arkeologiska bevis för människans uråldrighet kommit för mina ögon. Det finns tillräckligt många fall för att fylla en ny bok.

Översättning från engelskan av Lars Adelskogh.

Översättarens anmärkning. I sin förklaring av människans trefaldiga konstitution använder Michael A. Cremo på engelska ordet ”mind” för det mellersta elementet (närmast motsvarande vedantas term manas). I översättningen har jag genomgående återgivit det med ”själ”.