Friaordet.nu har sedan en tid tillbaka lagts ner.
Anledningen till detta beror på oöverbryggliga meningsskiljaktigheter mellan redaktionsmedlemmarna.
Webbplatsen kommer finnas kvar under en begränsad tid, endast som ett arkiv av de artiklar som tidigare publicerats på tidningen.
I en kvarterslokal i Uppsala träffar jag Marwan, en palestinier från Syrien, för att tala om vad som händer i hans hemland. Han vill inte synas på bild. Det finns spioner i Sverige, hävdar han, som rapporterar till den syriska ambassaden. Marwan föddes i det palestinska flyktinglägret Yarmouk i Damaskus. Hans föräldrar flydde från Safed i Galiléen när Israel bildades 1948.
MO: Vad motiverar demonstranterna?
M: Det är förtrycket. Bara det. Man kan inte andas. Det finns ingen yttrandefrihet. Myndigheterna behandlar folk helt utan respekt. Det finns poliser och spioner överallt som bevakar vad man säger och vad man gör. När syrierna såg vad som hände i Tunisien och Egypten förlorade de sin rädsla. De tänkte att de kunde göra likadant. Att de kunde få frihet. Så man gick ut på gatorna.
I december 2001 förklarades Usama bin Ladin död av Fox News som återgav en pakistansk tidningskälla. I Januari 2002 uttryckte Pakistans f.d. premiärminister Pervez Musharraf att Usama var med all sannolikhet inte vid liv längre. Den 17 juli samma år delades denna åsikt av en av FBI:s chefer, Dale Watson, och 3 månader senare bekräftades nyheten av den afghanske presidenten Hamid Karzai.
Vi kan bara hoppas att hans rapport också kommer att innehålla den senaste krigsförbrytelsen, mordet på Qaddafis familj, dennes son och tre barnbarn samt mordförsöket mot Libyens ledare den 1 maj 2011. Cameron, Sarkozy, Natos befäl i fält och den danska flygplansbesättningen bör samtliga åtalas för detta brott.
FN:s säkerhetsråds resolution 1973 är ingen licens för massmord. Genom resolutionen fastställdes endast en flygförbudszon, den var avsedd att dämma upp våldet, inte att förvandla Tripoli till ett dödens fält. Detta är ett klart fall av kallt beräknat och målinriktat mord, lika hänsynslöst och brutalt som varje annan form av politiskt lönnmord. Datum för operationen var väl känt i förväg och hade redan öppet diskuterats i slutet av april av den ryska yttre säkerhetstjänsten (Sluzjba Vnezjnej Razvedki). Den 29 april publicerade en rysk nättidning en artikel av Kirill Svetitsky som citerade en anonym källa inom säkerhetstjänsten: Läs mer
Författaren, forskaren och debattören Lars Adelskogh är lärare i Studiegruppen Aguéli och medarbetare hos oss på Fria ordet. Han har bl.a. översatt sionismkritikerna Israel Shahak och Kevin MacDonald till svenska.
MO: Är bin Ladin död?
LA: Det har han nog varit länge. Jag har mycket svårt att tänka mig att en man med en svår njursjukdom, som kräver dialysbehandling, kunnat gömma sig för världens mest avancerade säkerhetstjänster i så här många år. Om USAs regering verkligen trodde att bin Ladin var skyldig till 11 septemberattackerna, skulle man fångat honom levande för att ställa honom inför rätta. Man hade slagit på trumman för århundradets rättegång. Nu låtsas man ha dödat honom men kan inte ens visa upp en död kropp. Allt verkar mycket suspekt. Läs mer
Bloggaren Mikael Hakim reagerade igår på nyheten om Usama bin Ladens död i Pakistan.
Idag morse slog nyheten ner som en bomb. Usama Bin Ladin är död. Nyheten spred sig som en löpeld över världen. Den enskilt mest efterspanade människan på jorden hade enligt uppgifter dödats av en amerikansk specialstyrka utanför Pakistans huvudstad Islamabad.
Obama och USA slår givetvis på stora trumman. Att ha dödat sin nemesis som häcklat den amerikanska armén i över 10 års tid är givetvis en stor triumf för Obama. För mig personligen väckte nyheten en rad frågor. Jag är generellt ganska skeptisk till konspirationsteorier men ju mer jag grubblade under dagen desto mer gick det upp för mig att vi har blivit förda bakom ljuset. Låt mig förklara varför.
Läs resten på Mikael Hakims blogg
Nyheten tog en hel värld med storm. Tidningar och tevestationer rapporterade under måndagen att al-Qaidaledaren Usama bin Laden dödades i en amerikansk operation i Pakistan. En av soldaterna påstås ha skjutit ihjäl terrorledaren. Massmedier i Pakistan publicerade en bild på bin Ladens lik, men valde senare att dra tillbaka den efter att människor började misstänka att den blivit manipulerad.
"Bild på död bin Ladin misstänks vara falsk", lyder en rubrik i Svenska Dagbladet. Det är uppenbart att bilden har förfalskats. Mannen på bilden är inte Usama bin Laden. Men det spelar egentligen inte så stor roll. Bin Laden har länge varit ett stort frågetecken. Läs mer
Lasse Wilhelmson är sionismkritiker och debattör. År 2009 gav han ut artikelsamlingen Är världen upp och ner? Han föreläser regelbundet vid Studiegruppen Aguélis sammankomster i Uppsala. Den 14 maj är det dags igen. I följande intervju kommenterar han utvecklingen i Syrien.
MO: Vad händer i Syrien?
LW: Det är svårt att kunna värdera informationen. Dåligt med journalister som får vara på plats. Men vad jag har förstått så blir även soldater och poliser skjutna, vilket innebär att det finns väpnade grupper där. De har ju inte skjutit sig själva.
MO: Är Israel inblandat tror du?
LW: Ja utan tvekan. USA också. Israel vill ha inbördeskrig. De vill minst av allt ha en demokratisk regering i något arabland. Redan i den sionistiska planen för Mellanöstern från 1982, den så kallade Kivunimplanen [1], talar man om att splittra och försvaga arabländerna, däribland Syrien. Men huvuddelen av protesterna i hela arabvärlden är genuina, även om många olika intressen spelar in och USrael försöker anpassa sin politik till den nya eran. Modellen med marionettregimer som håller det egna folket under stövelklacken är nu över. Det är vanligt folk som har fått nog. De vill ha något att säga till om. Men vi kan ju redan se att det kommer att ta tid med två steg framåt och ett tillbaka och kanske får vi även se kontrarevolutioner.
MO: Så du tror inte att Assadregimen kommer att ersättas av en demokratisk regering?
LW: Det är svårt att veta hur mycket ”folkmakt” en ny regering kan få och det gäller även i Egypten. Israel vill definitivt inte att folken skall få mera makt i regionen, eftersom de är mer solidariska med palestinierna än nuvarande regeringar. Man vill vara omgiven av svaga arabstater. Det sista de önskar sig är en stark, stabil och folkvald regering i Syrien.
MO: Hamas och många andra palestinska motståndsorganisationer, både islamiska och andra, har sina kontor i Damaskus. Hur kommer dessa att påverkas?
LW: De måste tänka om snabbt. Det är kört för Assad. Hamas måste snabbt ta sig ur Damaskus och distansera sig från den nuvarande regimen. Annars finns en risk att man kommer upptäcka massgravar med palestinska lik efter att Assad är borta.
MO: Vad har du för råd till Hizbollah?
LW: Samma som till Hamas. Tänk om innan det är för sent!
MO: Hur såg du på Syrien tidigare?
LW: Jag var inte så insatt. Jag visste bara att palestinierna hade det bättre där än i Libanon och Jordanien och att det inte hade slutit fred med Israel. Golanhöjderna är ockuperade oavsett vem som bestämmer i Damaskus så jag har svårt att se ett närmande mellan Syrien och Israel.
MO: Hur stor makt har egentligen Assad?
LW: Assad är bara en av flera aktörer och jag betvivlar att han har så stor handlingsfrihet. Han sitter nog fast i systemet, i motsats till Gaddafi som ju personifierar systemet i Libyen. Jag tror att den korrumperade maktapparaten kämpar för sina privilegier nu. Faller Assad så faller alla som lever på systemet inom militär, säkerhetspolis och byråkrati. De slåss för sitt levebröd och sin ställning.
MO: Om inbördeskrig bryter ut kan det bli långvarigt
LW: Det är svårt att sia om, men Israel kommer säkert att underblåsa och splittra. Jag har uppfattat det som att Israel stödjer båda sidorna i Libyen och det kan bli likadant i Syrien.
MO: Vad händer med alliansen mellan Syrien och Iran?
LW: Jag tror inte att den kommer att påverkas så mycket av ett regimskifte, men i ett inbördeskrig så försvagas alliansen naturligtvis. Jag tror att de folkliga upproren även kommer att spilla över till Iran och där håller det nog inte att bara fortsätta att skylla på USrael, även om oppositionen hittills varit underblåst därifrån.
[1] Läs utdrag från planen på Radio Islam
Besök Lasse Wilhelmsons blogg
Den 14 maj kommer Wilhelmson till Uppsala. Läs mer här
Idag inleder jag serien ”Palestina i fokus” som jag pålyste häromdagen. Jag har läst Johan Lindström Saxons bok Det nya Palestina från 1921. Det kommer inte att räcka med en artikel för att tränga ihop alla Saxons viktiga iakttagelser. Jag blir nödgad att återkomma till den framöver.
Förläggaren och journalisten Saxon (1859-1935) reste genom det heliga landet strax efter första världskriget. Tyskland och dess allierade, det ottomanska kalifatet, hade besegrats och Palestina hade lagts under engelskt mandat.
Det är en annorlunda upplevelse att läsa en skildring av Palestina från tiden före staten Israels bildande 1948. Dessutom ger Saxon oss möjlighet att lyssna till arabiska röster. Detta var före ”Förintelsen” och judar och judendom hade ännu inte omgärdats med hysch-hysch och massor av märkliga tabun.
Han kallar sig ”Jorsalafarare” vilket påminner oss om att driftiga nordbor under vikingatiden faktiskt reste ända till Jerusalem. Jorsala var deras namn på staden. Läs mer
Michael A. Cremo har ett hedersdoktorat i naturvetenskap och teologi. Han arbete inriktar sig på vediska sätt att betrakta människans ursprung och äldsta tillvaro. Den förkortade populära utgåvan av Forbidden Archeology, benämnd The Hidden History of the Human Race, har översatts till tjugo språk. Cremos senaste bok är Human Devolution: A Vedic Alternative to Darwin’s Theory (Människans devolution: ett vediskt alternativ till Darwins teori). Cremo är särskilt intresserad av att undersöka arkeologins och antropologins historia från alternativa världsåskådningars ståndpunkt, i synnerhet världsåskådningar grundade på indiskt tänkande, som utgår ifrån medvetandet. Han har varit medlem av Internationella sällskapet för Krishnamedvetande sedan år 1974. Intervjun blev färdig den 3 december 2009.
MO: I din bok Forbidden Archeology, som utgavs år 1993, lägger du fram vetenskapliga bevis för att anatomiskt sett nutida människor funnits i miljontals år. Hur kom du fram till denna slutsats?
MC: Tidigt på 1970-talet började jag studera Indiens gamla skrifter på sanskrit. Bland dessa skrifter finns Puranaerna eller historieböckerna. Puranaerna berättar att människor funnits i miljoner år, ända sedan livet på jorden började. Jag ställde då upp en hypotes: Om det är sant att det funnits människor på jorden i många miljoner år, så borde det finnas bevis för detta i den arkeologiska litteraturen. Så då inledde jag min forskning. Läs mer
Harun Yahya (f. 1956) är en islamisk författare och tänkare från Turkiet, kanske mest känd för sin intellektuella jihad mot darwimismen och frimureriet. Han har haft flera framgångsrika duster med den evolutionstroende ateisten Richard Dawkins. På grund av Harun Yahya och hans medarbetares ansträngningar är det idag nästan omöjligt att förespråka evolutionsteorin i Turkiet.
Men Yahya har också kritiserat sionismen som han menar är en rasistisk ideologi och till stor del sammanflätad med frimurnas agenda. I boken Judendom och frimureri (1986) tar han upp extremistjudarnas och frimurarnas planer att undergräva religion och normal sedlighet.
Yahya verkar för förbrödring mellan muslimer. Fred och samförstånd bör råda mellan shi’iter och sunniter. Hans mål är att ena alla islamiska stater i en s.k. ”turkisk-islamisk union” med det ottomanska riket som modell. Läs mer
Låt oss leka med tanken på hur världens farligaste land skulle kunna se ut. Ett land som någon gång under det kommande decenniet skulle kunna göra vad Nazityskland lyckades med 1939 – att sätta världen i brand.
Ett minimikrav är att vårt land har kärnvapen – ju fler desto bättre. Brinnande skyskrapor i all ära – men med facit i hand saknar de slagkraften som får befolkningar att ställa sig upp i givakt och kasta sig ut i krig.
Även om atombomber smäller högst också ur masspsykologiskt perspektiv är även andra typer av massförstörelsevapen välkomna: kemiska, biologiska och radiologiska eftersom de tillåter vårt land att gasa ihjäl sina grannar eller sprida böldpest och radioaktivt avfall bland dem. I vårt imagninära lands arsenal ingår också missiler och flygplan som kan transportera ovanstående till sina grannar.
Grädde på moset vore om landet också har andraslagsförmåga – d v s kan skicka iväg sina egna kärnvapen även om det självt först bombats tillbaka till Kritaåldern.
Eftersom den bästa kända formen av andraslagsförmåga är ubåtar har vårt fantasiland också kärnvapenbestyckade ubåtar som smyger omkring i världshaven i väntan på att få sätta dollken i ryggen på andra länder.
Pricken över i:et vore ett par milltära satelliter att koordinera hela kalaset.
Så långt hårdvaran.
Nationalpsykologisk profilering
Vapen alena räcker inte – vårt “världens farligaste land” behöver också en nationalpsykologisk profil som matchar:
Så, hur väl uppfyller världens kända känvapeninnehavare vår “idealbild” ovan och därför skulle kunna bli det land som det kommande decenniet spelar samma roll tyskland spelade under andra världskriget?
Av världens kända kärnvapenmakter: Ryssland, USA, Frankrike, Israel, Kina, Storbritannien, Indien, Pakistan och möjligen Nordkorea (som även om det inte har några kärnvapen ändå genomfört två halvlyckade provsprängningar) – synes det bara vara Ryssland, USA, Kina och Israel som uppfyller alla hårdvarukraven.[1]
En punkt-för-punkt matching mellan den här kandidatlistan och vår nationalpsykologiska profil för “världens farligaste land” avslöjar att det inte bara finns ett land som ligger närmare ideallandet än andra länder – utan som faktiskt passar vår mall som hand i handske.
Israel
Det finns inget land eller folk så stöpt i krig som Israel. Redan innan dess födelse 1948 var Israel ett skepp framburet på ett hav av blod – både judiskt och andras. Så sent som hösten 2009 hade landet en regering vars medlemmar var internationellt efterlysta krigsförbrytare på gund av den israeliska arméns slaktande i Gaza tidigare under året.[2]
Snabbspola fram ett par månader och den brittiska regeringen har i mars 2010 hunnit utvisa israeliska ambassadens spionchef i London[3] efter det uppmärksammade mordet på en Hamasledare i Dubai i januari.
Israels historia är också kantad av lika spektakulära som ofta framgångsrika militära företag: sex-dagars kriget 1967, Yom Kippur 1973, Entebbe 1976, bombningen av en irakisk kärnkraftsreaktor i Osirak 1981. Över denna våldsamma och dramatiska historia kastar också Gamla Testamentpåståenden om ett av “Gud utvalt folk” sin ödesmättade skugga.
Förståsigpåare konstaterade redan för tio år sedan att Israel hade åtminstone 400 större (icke-taktiska) kärnvapen,[4] vilket placerar det före Storbritannien och Frankrike i listan över världens starkaste kärnvapenmakter.
Israeliska bedömningar av sin egen militära förmåga är att det är nummer två eller möjligen tre i hela världen.[5] Med andra ord, israeliska bedömmare tror på allvar att landet i krig slår Kina och spelar oavgjort mot Ryssland (och förlorar mot USA).
Oavsett om den här självuppskattning stämmer eller är utslaget av ett nationellt storhetsvansinne spelar ingen avgörande roll för farlighetsfaktorn.
Stämmer detta visar det att något gått snett, allvarligt snett, när ett land mindre än Dalarna och med en befolkning mindre än den svenska samlat på sig så mycket vapen att det anser sig kunna spöa en miljard kineser.
Tyvärr lider också Israel av en apokalyptisk självbild. När det kommer till kärnvapen så har den till och med ett namn: Samsonalternativet.[6]
Vi besitter förmågan att förgöra hela världen. Och jag kan försäkra er att detta är vad som kommer att ske innan Israel går under. … Vi har flera hundra kärnvapenspetsar och raketer och kan avfyra dessa i alla väderstreck, kanske till och med mot Rom. De flesta europeiska huvudstäder är måltavlor för vårt flygvapen.[5]
Med andra ord, den israeliska skutan är ett Titanic som under det kommande decenniet kan ha stämt möte med ett isberg.
Läsare som levde i tron Israel var ett land med vilket Sverige och andra länder i Europa åtnjöt ett ömsesidigt gott förhållande vet nu att enligt israeliska analytiker ingår det i Tel Avivs krigsplanering att förvandla länder i Europa till radioaktiva ruinhögar.
Scenarier
Så, vad skulle en så groteskt överbeväpnad och dokumenterat brutal stat som Israel tänkas kunna ta sig till under det kommande decenniet?
Åtminstone två brickor synes vara på marsch på spelplanen.
Hypotesen som presenteras här är att Israel kommer att fortsätta utnyttja bricka nummer ett, vapenskramlet mot Iran, till att hålla omvärldens uppmärksamhet alltför splittrad för att kunna fokusera på bricka två: den snart helt genomförda assimilering av allt palestinskt territorium.
Fortsätter det i samma takt som hitills är risken överhängande att Palestina vid decenniets blott existerar som en fotnot i böcker över Mellanösterns historia.
Vapenskramlet kommer att fortsätta tills dess det bättre tjänar Israels och dess huvudmäns intressen att fullt spela ut bricka ett och anfalla Iran. Detta skulle bland annat kunna ske om stölden av de sista jordplättarna palestinsk mark blir så blodiga att ett rejält fyrverkeri krävs för att dölja det.
Med andra ord: Israels situation är i dag densamma som Nazitysklands 1942 – det har tagit slut på platser att deportera oönskade människor. För Nazisterna handlade det om judar, slaver och romer. För Israels zionister handlar det om palestinier.
Det behov av en israelisk “endlösung” för den palestinska befolkningen premiärminister Benyamin Netanyahu och hans kabinett i dag konfronterar kan mycket väl bli så blodig att inget mindre än ett storkrig i österled kan dölja det.
Koncentrationslägret har man redan byggt – Gaza heter det.
Den här strategin skulle vara mycket, mycket svårare – kanske till och med omöjlig – om staten Israel och dess zionistregim inte hade följande äss på hand:
En titt i backspegeln visar att en part Israel tack vare sitt kärnvapeninnehav skrämt till ansenliga eftergifter, förutom sina grannar, är ledarskapet i det amerikanska imperiets huvudstad Washington. Hoten har spelats ut på så sätt att var gång Israel på grund av sin brutala och expansiva regionalpolitik hamnat i bråk med grannarna har ett ängsligt Washington gett dem allt vad de begärt – bara de inte börja kasta atombomber omkring sig.
Den israeliske generalen Moshe Dayan lär till och med haft ett namn på strategin: galna hunden. Israels måste upplevas lika farlig och irrationell som en galen hund för att få som det vill.
Den här Israeliska skuggan, som sedan länge alltså vilar över det amerikanska imperiet – d v s Väst, är i dag mörkare än fordom.
Emanuel Rahm, stabschef till USA:s nuvarande presidenten, har en far som är israelit och som var medlem i en beväpnad zionistorganisationen
Över Israel vilar i sin tur en ännu tyngre skugga – skuggan av den familj som mer än någon annan såg till att staten Israel skapades: Rothschild. Så tung är den här skuggan att Israel har kallats för Rothschilds privata feodaldöme.
Grundkurs i antisemitism
Läsare som brottas med rädslor för att stämplas som antisemiter för att det läst den här artikeln kan slappna av.
Problemet behöver inte vara staten Israels existens i sig – även om det finns judar som helst avvecklar det experiment ett allt mer tragiskt Förenta Nationerna sjösatte 1948 – när det över huvudet på miljoner av Palestinier “beslutade” att tillåta skapandet av Israel på det territorium där andra redan bodde.
Problemet synes vara att Israel under sin födelse och existens genomgående kontrollerats av en grupp sekulära individer med judiskt påbrå som kallar sig själva för Zionister. 
För att förstå vad som egentligen är på gång här krävs lite överkurs.
Trots zionistiska påståenden om motsatsen menar judar som inte är zionister att judar som grupp lika lite är ett folk eller en ras som kristna eller muslimer skulle vara det. Begreppet jude är helt enkelt benämningen på en person som bekänner sig till religionen Judendomen.
Det här synsättet leder till några oväntade slutsatser:
Även det av zionister mycket använda skällsordet antisemitism för judehatare är en felsyftning. De flesta judar är nämligen inte semiter utan etniska europeer.
Ett annat sätt att beskriva problemet är att Zionismen är en politisk rörelse utan vare sig nationell eller etnisk förankring som kidnappat en religion (Judendomen) och ett land (Palestina) för egna politiska syften.
Inte helt förvånande är det många judar som inte vill kännas vid vare sig zionismen eller den stat de skapat.
Framtiden
Det minsta som krävs av svenska journalister och politiker som i framtiden önskar framstå som seriösa är att de öppet bekräftar att kritik mot zionistregimen i Israel lika lite utgör antisemitism eller är ett ifrågasättande av Judendomen eller judars rätt att ha någonstans att bo, som kritik mot nazismen skulle utgöra ett kritik av Kristenheten eller förföljelse av kristna.
När svenska politiker och journalister gör detta kan de fråga sig hur det kommer sig att 25 000 iranier som bekänner sig till Judendomen trots erbjudande om hundratusentals med kronor om de flyttar till Israel hellre väljer att stanna kvar Ahmadinejads Iran.[7]
För läsare som är utrikesjournalister specialiserade på mellanöstern kommer här ett stalltips: ta med gasmasken och rejält med skydd mot biologiska stridsmedel. Det ligger i Tel Avivs intresse att distansera sig till den “endlösung” på palestinafrågan landet i dag brottas med.
Som “världens farligaste land” har Israel naturligtvis också ett aktivt b-stridsprogram.
Kristoffer Hell
[1] Kandidatlistan reducerad utifrån känt innehav av biologiska vapen och andraslagsförmåga (Nordkorea saknar det senare).
[2] Move to change law on ‘political’ arrest warrants postponed until after election
[3] “Britain expels Mossad agent over forged passport plot”
[4] THE THIRD TEMPLE’S HOLY OF HOLIES: ISRAEL’S NUCLEAR WEAPON
[5] “We could destroy all European Capitals”
[6] Seymour Hersh: “The Samson Option”
[7] “Iranian Jews Reject Outside Calls To Leave”
Den iranska nättidningen PressTV.com rapporterade i torsdags att två fordon lastade med vapen stoppades av den libanesiska säkerhetstjänsten ISF vid gränsen till Syrien. Två personer greps. I onsdags avslöjades att åtminstone en västallierad politiker i Libanon (parlamentarikern Jamal Jarrah) var delaktig i tillförseln av vapen till terroristceller i Syrien, med syftet att störta regimen i Damaskus.
Vi i västvärlden lever idag i en teknokrati, som har dragit en maläten kappa av demokrati över sig. De flesta beslut fattas över våra huvuden och som medborgare får vi varken tid eller chans till säga stopp. Ett ypperligt exempel på detta är grundlagsändringen som slog igenom i höstas [1]. Det svenska folket blev inte tillfrågat och omständigheterna kring ändringen kom upp i dagsljuset, först när det var alldeles för sent för intervention.
Den lilla människan känner sig ofta maktlös. Någon har kapitalet, någon annan har kontakterna och en tredje har intellektet. Därefter ligger det nära till hands att tappa hoppet och förvandlas till en västerländsk zombie. En zombie som ständigt upprepar mantrat om demokrati, men har en kampvilja som sträcker sig precis lagom till fjärrkontrollen. Zapp – hjärntvättning på bästa sändningstid. Zombien är nöjd.
Igår avslöjades det att tre män ur en terroristcell fick stöd från Saad al-Hariris parti, Framtidsrörelsen, för att starta regimkritiska upplopp i Syrien. De tre männen erkände i syrisk TV att de fick pengar och vapen från den libanesiske parlamentarikern Jamal Jarrah, tillhörande samma parti, för att utföra dåd i Syrien i syfte att störta president Bashar al-Assad och hans regim. Jamal Jarrah nekade till anklagelserna under onsdagen. Läs mer 
I fredags demonstrerade över en miljon egyptier på Kairos gator. Demonstranterna krävde att den forne diktatorn Hosni Mubarak och hans närmaste medarbetare skulle ställas inför rätta. Många människor demonstrerade också mot Israels belägring av Gazaremsan och krävde att Rafahövergången ska öppnas. Demonstrationerna gick lugnt till, men två personer mördades och flertalet andra skadades, förmodligen av egyptiska soldater.
Ibrahim al-Breft läser statsvetenskap och nationalekonomi vid Stockholms universitet och har varit politisk aktiv sedan tonåren. Sedan ett tag tillbaka driver han bloggen Politik och Mellanöstern. Ibrahim är född i Sverige men har libanesiskt påbrå. Han är skribent hos oss på Fria ordet.
MO: Varför är du antisionist?
IB: När jag växte upp åkte vi ofta till Libanon, ibland varje eller varannan sommar. Jag blev vittne till den israeliska terrorn, och hur det islamistiska motståndet med Hizbollah i spetsen bekämpade fienden. Libanon, och i synnerhet södra Libanon, förstördes totalt av Israel. Jag såg hur det libanesiska folket slog tillbaka den sionistiska fienden och byggde upp sina hem och städer igen.
Just nu pågår det för fullt i hela arabvärlden. Flertalet länder i regionen upplever sin skakigaste period på länge. I Libyen pågår kriget mellan Gaddafi-styrkorna och frihetskämparna ännu. När Nato började bomba Gaddafis styrkor förra månaden lyckades frihetskämparna åter erövra mark. Men numera har kriget låst sig och fronten rör sig mycket långsammare än under den första perioden. I Syrien, Jordanien, Bahrain och Jemen eskalerar våldet markant. 27 personer rapporteras ha mördats i våldet i Syrien. [1] Regimen i Damaskus uppger att 19 att av de mördade är polismän. I Jemen har 2 personer mördats och tusentals skadats, främst av tårgas. [2] Även i Egypten har folk demonstrerat, denna gång för att Hosni Mubarak, landets forne diktator, ska ställas inför rätta.