Egypten, arabvärldens hjärta, är också ett centrum för sufismen – islams andliga brödraskap. Al-Azhar i Kairo är sunniislams äldsta och största lärosäte. Både Egyptens mufti, Ali Gomaa, och al-Azhars rektor, Ahmad at-Tayyib, är sufister. Den svenske sufisten Ivan Aguéli (d. 1917) studerade vid al-Azhar. I ett brev till sin mor den 21 december 1902 skrev han så här om sina intryck från universitetet.

Jag är kanske den förste europé som gått på universitetet El Azhar här. Det är storartat vackert. Muhammedanerna där äro de bästa o. gudfruktigaste människor i världen. De tro på samma gud som du. De tro ej att Jesus var gud, men en av de största profeterna o. fylld av Guds Ande. De tro att Moses är Guds ord. De tro på den heliga Jungfrun, Maria o. på den obefläckade avlelsen. De erkänna att så väl bibeln som evangelium är Guds ord, men att de under tidernas lopp hava erhållit vissa tillsatser o. s. v. Det är dödssynd att smaka en enda droppe, så väl vin som spritdryck. Deras sedelära är högre än de kristnas. De dumma historierna om månggifte o. s. v. är lögn. Ingen slåss, ingen bråkar. De äro ytterst fredliga, göra sin bön fem gånger om dagen. Skall skriva längre fram om dem. Nu önskar jag endast en god o. fridfull Jul och låt ej oroa dig varken av det ena eller andra. Läs mer →

Efter den egyptiska revolutionen har wahhabitiska extremister, finansierade av Saudiarabien, utnyttjat oredan för att flytta fram sina positioner. I boken Islamisten (2010) har jag beskrivit wahhabismen som en “exoterisk, anti-intellektuell ytterlighetstendens” (s. 178).

De har bl.a. förstört gravmoskéer tillhörande majoritetsinriktningen av islam i Egypten, det vill säga sunniterna. Wahhabismen är inte, som många tror, en sunnitisk riktning utan en helt ny sekt som uppstod i provinsen Najd i nuvarande Saudiarabien på 1700-talet. Wahhabisekten är uppkallad efter dess grundare Muhammed ibn Abd al-Wahhab.

De kallar sig själva salafiter eftersom de påstår att de följer de första muslimerns, ”urförsamlingens”, lära. De som har forskat i "urförsamlingens" trosuppfattningar har dock funnit att de har föga gemensamt med den moderna wahhabismens. Läs mer →

För en tid sedan intervjuade jag den identitäre bloggaren Oskorei. Han utmärker sig inom den högerradikala miljön genom sin bildning, klarhet och skarpsynta analys av samtiden, en analys som jag som muslim och systemkritiker har haft stor nytta av. Den 5 december 2010 publicerade han en intervju med mig, som fortfarande är aktuell.

Den svenske muslimen och författaren Mohamed Omar är en av vårt lands mest intressanta gestalter. Han var uppburen poet, författare och debattör, publicerad i de flesta större tidningar, men efter att han tog tydlig ställning för Gazas folk och framträdde som islamist vände etablissemanget honom på kort tid ryggen. Detta innebär dock inte att han når färre människor, exempelvis har hans blogg mellan två och tre tusen dagliga besökare. Han har fortsatt varit aktiv, bland annat genom al Qudsdemonstrationen för palestiniernas sak och genom sin nyligen utkomna bok Islamisten. Läs mer →

I en artikel i Expressen, ”Gaza har gjort mig radikal” (9/1 2009), tillkännagav jag min nya hållning som radikal muslim. Jag efterfrågade bland annat drastiska samhällsförändringar i Egypten och sade att jag stöder befrielserörelserna Hamas och Hizbollah.

”Under dessa dagar har jag suttit helt knäckt framför teven och sett hur Israels masslakt på barn, kvinnor och gamla fortgår, medan despoterna i Arabvärlden mumlar, bortförklarar eller skyller på de förtryckta för att de gör motstånd. Några av dem, som Hosni Mubarak, är med stor sannolikhet medsvurna i komplotten mot Gazaborna.”

”Despoterna i Arabvärlden fruktar Hamas, eftersom de fruktar demokrati. Klyftan mellan folket och dess ledare, USA:s lakejer, vidgas för varje minut. Islam är en tro som kräver ställningstagande mot förtryck och orättvisor. Att vegetera och navelskåda är oförenligt med vad islam kräver av oss. Det är min insikt. Och det är därför jag blivit en radikal muslim.” Läs mer →

I de västerländska medierna kan man ibland höra påståenden om att muslimer ”hatar vår frihet”, att islam är orsaken till attackerna mot World Trade Center den 11 september 2001, och att muslimska kvinnor helst skulle vilja slippa islam. En ny opinionsundersökning visar att inga av dessa påståenden stämmer.

I Who Speaks for Islam? What a billion Muslims really think (Gallup, 2007) får den tysta majoriteten komma till tals. I denna bok presenteras resultatet av en enorm och detaljerad gallupundersökning, utförd från år 2001 till år 2007. Studien är representativ för mer än 90 % av världens 1,3 miljard muslimer, vilket gör den till den mest omfattande studie av nutida muslimer som någonsin utförts.

Efter att ha samlat in enorma mängder data om vad världens muslimer har för åsikter gjordeman en genomsökning efter svar på de frågor som alla ställer: Vad är roten till anti-amerikanismen i den muslimska världen? Önskar muslimer demokrati, och i så fall, hur skulle den se ut? Vad vill muslimska kvinnor? Läs mer →

Necmettin Erbakan (1926-2011), före detta premiärminister i Turkiet, har avlidit. Han var maskiningenjör i botten, men man kommer framför allt att minnas honom som den moderna, islamistiska rörelsens grand old man. Oavsett meningsskiljaktigheter dem mellan hade Recep Tayyip Erdogan inte varit den han är förutan Erbakan. Och det gäller inte bara honom personligen utan i stort sett hela hans generation av islamister. De har alla gått i Erbakans skola.

Erbakan var ingen sheikh, det vill säga religiös lärare, i vanlig mening. Men han var djupt troende och hade en naturlig, karismatisk auktoritet. Av sina sympatisörer kallades han hodja och han visades nästan samma vördnad som en äkta sufi. Man bugade och kysste på hand. Läs mer →