Som barn fick jag sällan vara med när de andra barnen lekte hemliga klubben, kanske skulle en psykolog därför säga att det är därför jag idag har ett så komplicerat förhållande till anonymitetskulturen och de hemliga identiteterna på Internet?
Hur som helst så har jag problem med detta. Ett tag provade jag därför att själv skriva och diskutera under pseudonym. Jag kallade mig ”Svedjebonden 007” och tog ut svängarna ordentligt i mer eller mindre känsliga ämnen. ”Svedjebonden 007 ” var inte riktigt jag, han var mer en sådan som jag skulle vilja vara: modig, rättfram, brutalt spikrak, aldrig ängslig och oftast tvärsäker. Allt eftersom jag vande mig vid att gömma mig under den här pseudonymen så framträdde dessa beundransvärda personlighetsdrag allt starkare.
Det tragiska var förstås att det bara var på låtsas.
I samband med ett bråk som min riktiga person var inblandad i lyckades till sist någon avslöja att bakom ”Svedjebonden007” fanns lilla jag. Katastrofen var ett faktum och snart skulle allt uppdagas: ”Jaså, han som är så blyg, försiktig och snäll är alltså rasist, kvinnohatare, krigshetsare, miljöförstörare, antisemit och religiös fanatiker egentligen!