”Hellre döden än förödmjukelse” – intervju med en palestinier från Syrien

MarwanI en kvarterslokal i Uppsala träffar jag Marwan, en palestinier från Syrien, för att tala om vad som händer i hans hemland. Han vill inte synas på bild. Det finns spioner i Sverige, hävdar han, som rapporterar till den syriska ambassaden. Marwan föddes i det palestinska flyktinglägret Yarmouk i Damaskus.  Hans föräldrar flydde från Safed i Galiléen när Israel bildades 1948.

MO: Vad motiverar demonstranterna?

M: Det är förtrycket. Bara det. Man kan inte andas. Det finns ingen yttrandefrihet. Myndigheterna behandlar folk helt utan respekt. Det finns poliser och spioner överallt som bevakar vad man säger och vad man gör. När syrierna såg vad som hände i Tunisien och Egypten förlorade de sin rädsla. De tänkte att de kunde göra likadant. Att de kunde få frihet. Så man gick ut på gatorna.

MO: Hur har palestinierna det i Syrien?

M: Det är ganska okej. Det finns ingen rasism mot palestinier där. Jag har inte känt av någon. Syrier stöder den palestinska kampen. Vi kan köpa hus och arbeta. Vi har det mycket bättre än i Libanon. Vi har nästan samma kultur som syrierna. Vi kommer bra överens.

MO: Den syriska regimen hävdar att ”salafiter” ligger bakom protesterna. Stämmer det?

M: Nej, det är dumheter. Det finns nästan inga salafiter i Syrien. Knappt en procent. De kom på 1970 och 80-talen. Och av de som finns så struntar de flesta i politik. De vill bara ha skägg och be. Jag har bott i Syrien i trettio år och jag går till moskén ganska ofta, olika moskéer dessutom, men jag har aldrig träffat en enda salafi. Jag har sett fler i Sverige. Syrier gillar inte extremister. De är religiösa, men på ett normalt sätt.

Du vet att först skyllde regimen på palestinier i Latakia, sen på Mustaqbalpartiet i Libanon. Regimen försöker bara skapa splittring i oppositionen. I stället för att vända uppmärksamheten mot regimen, som är det stora problemet, ska man titta hit och dit.

MO: Vilka är det då som demonstrerar?

M: Bara vanligt folk. De vill ha frihet. De vill bara få säga vad de tänker. De vill kunna skrika mot regimen utan att någon polis kommer och slår dem eller sätter dem i fängelse. Människor är förbannade. De har varit tysta för länge.

MO: Så Muslimska brödraskapet har inget med saken att göra?

M: De finns nästan inte. Hafiz al-Assad dödade de flesta 1982. De har inget inflytande i Syrien.

MO: Är det här en konflikt mellan sunniter och alawiter?

M: Nej, jag har vänner som är alawiter, druser och kristna. Vi bryr oss inte om sådant. Vi äter alla samma grönsaker, samma bönor. Ingen av oss har råd med kött. [skratt] Det är sant att al-Assad har favoriserat alawiterna. Men inte alla. Det finns tre miljoner alawiter i Syrien. Många är lika förtryckta som oss andra. Det här handlar om folket mot regimen, inte en taifa [religiös grupp], mot en annan.

MO: Har du upplevt förtryck?

M: Ja, hela tiden. Civiliklädda poliser finns överallt. De har pistoler på sig. Om man ska åka buss måste man registrera sitt namn hos en säkerhetsagent. Det finns bara ett parti i Syrien: Ba’ath. Vill man ha någon statlig tjänst måste man vara medlem. Polisen behandlar folk som skit. Går man in på ett poliskontor i något ärende kan man få en örfil bara så där utan anledning. Och säger man inte tack får man en till. Regimen kan bara ta en person från gatan utan rättegång. Sen hör man aldrig talas om honom mer. Folk bara försvinner. Klagar man över matpriserna eller något annat får man stryk och tvingas tacka och hylla al-Assad. Hans porträtt hänger på varenda vägg.

Vi är förödmjukade hela tiden. I staden Dara’a, där protesterna började, ropar man Al-mawt wa la maz’ala. Det betyder ”hellre döden än förödmjukelse”. Folk vill bara skrika ut sin ilska. Hela systemet är genomruttet. Alla är korrumperade. Alla vill ha mutor. Du märker det redan på flygplatsen. De bråkar med dig om småsaker tills du betalar.

MO: Hur har syrierna det ekonomiskt?

M: De flesta har det svårt. Många äter inte kött på hela året, andra bara på fredagar. Köttet är dyrare än i Sverige! Man äter mest grönsaker och olika slags ärter, böner och linser.

MO: Tror du att Syrien kan få en demokratisk regering?

M: Jag hoppas det. Men det är svårt. Jag är pessimist. De har levt i diktatur så många år. Det är inte lätt att ändra på sitt tänkande. Alla poliser som slagit och torterat folk kan inte bara bli snälla på en dag. Det tar tid för dem att ändra sig och börja respektera människor. Så behövs utbildning för att demokrati ska fungera. Någon slags demokrati kanske det kan bli, men inte som i Europa.

MO: Kommer regimen att falla?

M: Ärligt talat, nej. Om demonstranterna inte får hjälp utifrån så kan de inte klara det. Syrien är inte som Egypten. Militären är på regimens sida. Folket har inga vapen. Vad ska de göra? Okej, om några generaler hoppar av och tar med sig sina soldater så kanske. Men jag tror inte det.

Läs:

Massaker i Syrien

8 reaktion på “”Hellre döden än förödmjukelse” – intervju med en palestinier från Syrien

  1. All heder åt dig broder Mohamed!
    Mycket bra genomförd intervju och spännande att få erfara vad som pågår i Syrien. Den broder som du intervjuade, har rätt om att behandlingen av palestinierna i Libanon är mycket förfördelade än i Libanon. I Syrien, tillåts palestinier ha monopol på att äga hus, driva en egna affärer etcetera under betingelsen av att det sker på statens villkor. Annars sitter många av våra bröder både syrier och även palestinier i fängelse.

    Huvudanledningen till att många är fängslade i Syrien, i synnerhet palestinier är på grund av diskrepansen mellan Arafat och Al-Assad familjen som rådde. Det var under kriget i Libanon och sedan efter som relationen mellan Fatah och Baath-regimen varit bräcklig och svag.

  2. Jo vi talade faktiskt om detta. Om motsättningarna med Ahmed Jibril (Qiyada al-amma) och Abu Ammar (Arafat). Men allt kom inte med i intervjun. Jag funderar på att skriva presentationer av olika palestinska grupper så småningom och även intervjua företrädare i Sverige.

  3. Låter en bra idé broder Mohamed. jag vill poängtera också att det fanns även mycket brister hos PLO respektive PFLP i och med att korruptionen var enorm inom dessa organisationer. Men tack vare gud, så har många företrädare inom Alaqsa brygaderna (Fatah) och PFLP (om inte alla), mognat och börjat närma sig det andliga livet. Dessutom närmat sig i enighet att samarbeta med Hamas, Islamiska jihad etcetera vilket föreföll för några dagar sedan i Gaza.

  4. ”Hela systemet är genomruttet. Alla är korrumperade. Alla vill ha mutor. Du märker det redan på flygplatsen. De bråkar med dig om småsaker tills du betalar.”

    Just det här har nog alla som har släkt i Syrien antingen fått uppleva eller fått det berättat av släktingar som åkt ner. Jag har än idag inte träffat på en enda arab som varit i Syrien men inte tvingats betala mutor för att få passera gränser, passkontroller och allt vad det är. Min pappa, som är palestinier, har efter alla problem han tvingats utstå av den syriska regimen valt att fullständigt bojkotta landet.

    Helt otroligt vilken skandalregim som tagit de ädla syrierna till fånga!

  5. Jag är fundersam vad det gäller Syrien-protesterna. Jag har nämligen fått intrycket av att en ganska stor andel i Syrien faktiskt aktivt stödjer Al Assad-regimen. Förtryck och diktatur? Absolut, men jag tror fortfarande att Bashar har mer folk i ryggen än vad västlig media gör gällande (detsamma gäller troligtvis även Ghaddafi).

    Nu är jag ingen hejare på arabiska, men videor som denna talar ju klarspråk: http://www.youtube.com/watch?v=i39Gw-Mez54&feature=related

    För det kan väl inte vara så att tiotusentals (rentav hundratusentals) människor blivit tvingade med gevär att infinna sig, eller är jag bara naiv som tror något annat? Upplys mig gärna, den som har större insikt i frågan.

    ”M: De flesta har det svårt. Många äter inte kött på hela året, andra bara på fredagar. Köttet är dyrare än i Sverige!”

    Har priserna verkligen gått upp så mycket? Visserligen är jag medelklassvensk och därmed ganska välbärgad i relation till de flesta i Syrien, men för ett årtionde sen kunde man köpa matiga shwarmas och liknande för en summa som motsvarade kanske 10-15 svenska kronor lite varstans på Damaskus gator. Jag har svårt att tänka mig att kött från butiker och slakterier var ännu dyrare, så om priserna idag ligger i klass med svenska så måste det ha skett en chockartad höjning.

    • Frid, Björn!

      Du har helt rätt i att Bashar al-Assad (vilket inte behöver innebära regimen som sådan) har ända sedan han tillträtt presidentposten år 2000 haft ett relativt stort stöd bland syrierna. Sannolikt har han under perioder även haft stort stöd bland majoriteten. Detta berodde i synnerhet på det faktum att han lovade reformera landet. Dock har det blivit så att denna väntade reformeringsprocess skjutits upp år efter år med hänvisning till yttre omständigheter. Först var det 9/11-attackerna 2001, sedan var det Afghanistan-kriget, tätt därpå Irak-kriget, sedan Libanon-kriget 2006 osv. Naturligtvis föranledde detta till att hans popularitet minskade avsevärt. Folket väntade på reformer som aldrig kom.

      Klippet du hänvisar till visar en stor pro-Assad demonstration som anordnades i slutet av mars 2011. Då krävde folket ännu inte hans avgång utan endast att man reformerar landet, och det fort. Men sådana scener är idag sannolikt historia. Efter över 700 dödade syrier har al-Assads namn helt blivit draget med smutsen. Han har utan tvekan levt upp till sin fader Hafez al-Assads namn, som brutalt slog ned protester mot sin regim under 80-talet.

      Det finns inget som talar för att al-Assad idag har någon som helst legitimitet för den övervägande majoriteten syrier. Det faktum att man satt in militären, som idag belägrar flera syriska städer, är bevis nog för att folket fått nog och vägrar låta sig skrämmas till tystnad. Men vem vet vad som händer om han även skulle sätta in flygvapnet? Kanske lyckas regimen med uppsåtet att knäcka folket. Läget är så illa att al-Assad inte talat till nationen på över tre veckor.

      Idag kan man på den brittiska tidningen Guardian även läsa att Iran hjälper Assads regim med dess förtryck. Naturligtvis är detta knappast någon överraskande nyhet för den som hängt med i de totalt okritiska uttalandena som iranska representanter gjort till förmån för Assad-regimen. Att Iran mot bakgrund av detta hjälper Assad-regimen med att slå ned den folkliga resningen är en naturlig utveckling. Samtidigt räds man med all säkerhet att nya massiva protester blir en realitet i Iran igen om dess närmaste allierade i regionen faller.

      Läs: http://www.guardian.co.uk/world/2011/may/08/iran-helping-syrian-regime-protesters

      I all välmening.

      MVH

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>