Utrikespolitiska Institutet (UI), grundat 1938, är ett institut för vetenskaplig forskning och analys om utrikespolitiska frågor. Torsdagen den 5 maj anordnade man ett seminarium om shi’ismens ställning i Mellanöstern i ljuset av "den arabiska våren”.

Seminariets fokus låg på shi’iternas situation i Saudiarabien. Sheikh Tawfiq al-Amer var inbjuden för att tala om detta. Shi’iterna utgör cirka tjugo procent av Saudiarabiens befolkning, men är så gott som osynliggjorda. Sheikh Tawfiq berättade om omfattande diskriminering. I landet finns också en grupp ismailiter, som tillhör en mindre gren inom shi’ismen.

Sheikh Tawfiq har suttit fängslad vid flera tillfällen för sin kritik av regimen. Senast greps han för att i en predikan ha pläderat för konstitutionell monarki. Han är noga med att betona att detta är något som ett vitt spektrum av saudiska medborgare kräver, inte bara shi’iter.

Faktum är att både shi’iter och sunniter utsätts för religiös diskriminering i Saudiarabien. Wahhabismen, en sekt som uppstod på 1700-talet, är statsreligion. Man erkänner varken sunni- eller shiaislams rätt att existera. I den officiella propagandan heter det att wahhabismen är islam och islam är wahhabismen.

Wahhabiterna erövrade de heliga städerna på 1920-talet och ställde till en massaker på sunniter och brände deras böcker. Sedan dess har man försökt kapa – och göra sig till språkrör för sunniislam.

Sheikh Tawfiq al-Amer talade om behovet av demokratiska reformer i Saudiarabien. Han vill inte störta regimen, bara reformera den. Konstitutionell monarki och demokratiska reformer kommer att gynna alla medborgare, säger han, inte bara shi’iter. Ungdomarna i landet vill ha förändring. De vill ha mer att säga till om och ifrågasätter att all makt koncentreras till huset Saud.

Angående den islamiska republiken Iran påpekade Tawfiq al-Amer att Iran antog shi’ismen ganska nyligen, på 1500-talet, medan shi’ismen funnits på den arabiska halvön i mer än tusen år. Shi’ismen i dessa trakter är alltså betydligt äldre än wahhabismen.

Tawfiq fick frågan om vad han tyckte om Hizbollah. Han svarade att han respekterade deras kamp mot den israeliske fienden. Han talade också om Palestina och jämförde palestiniernas svåra situation med shi’iternas i Saudiarabien.

Den franska akademikern Laurence Louër, som forskar om shi’ism, förklarade att shi’iterna inte är någon homogen grupp. Det finns en stor mångfald inom traditionen, till och med konflikter, och det är långt ifrån alla som följer den iranska linjen. Den iranska modellen debatteras livligt av shi’itiska teologer och intellektuella.

Laurence tog också upp myten om den shi’itiska expansionen. Det finns inga tecken på att shi’ismen växer, sade hon. De senaste massomvändelserna inträffade i Irak på 1800-talet. Sedan dess har det rört sig om individer och små grupper som konverterat från sunni till shia och vice versa.

Här vill jag passa på att tillägga att den stora förändringen inom islamvärlden under modern tid snarare är att sunniter konverterat en massse till wahhabismen, vilket påverkat kulturen och mentaliteten överallt där det finns muslimer.

Den saudiska hetsen mot shiaislam, sade Tawfiq, är inte motiverad av teologisk debattlusta, utan beror på USA och Israels vilja att isolera Iran, som de upplever som ett hot mot sina intressen. Denna vilja genomsyrade också seminariet, vars syfte tycks ha varit att framställa Iran som ett problem. Moderatorn Nathalie Besèr, är inte neutral, utan har skrivit flera anti-iranska artiklar i Dagens Nyheter.

En av paneldeltagarna var den iranske sionisten Mehdi Khalaji, som arbetade för The Washington Institute for Near East Policy (WINEP), en tankesmedja som bildades 1985 av den judiska lobbygruppen American Israel Public Affairs Committee (AIPAC). Khalaji arbetade tidigare för den iranska regeringen, men hoppade av och gick över till sionisterna. Hans agitation mot Iran fick applåder av publiken.

På plats fanns några utsända från den saudiska ambassaden som noga antecknade varje ord sheikh Tawfiq al-Amer sade. Risken är stor att han fängslas igen när han återvänder. Min vän Musa Almallahi från Arabnyheter tolkade från engelska till arabiska.

I vårt efterföljande samtal konstaterade jag och sheikh Tawfiq att det finns stora, oöverbryggliga skillnader mellan shi’ism och sunnism. De tu kan aldrig bli ett. Men de två samfunden kan trots detta samleva i fred så länge de accepterar att de är två olika samfund med olika trosuppfattningar och skilda gudstjänstlokaler.

Sheikh Tawfiq berättade vidare att shi’iterna på den arabiska halvön hade det betydligt bättre under det ottomanska kalifatet, som föregick det wahhabitska styret under huset Saud. Vi talade också om förtrycket mot sunniter i Saudiarabien, som han kände till och beskrev som allvarligt. Särskilt sufiordnarna förföljs och de är förbjudna att öppna gudstjänstlokaler och hålla möten.

Jag nämnde sunniternas villkor i Iran och sheikh Tawfiq höll med mig om att det krävs reformer även där för att höja sunniternas status och ge alla medborgare, oavsett religiös tro, samma rättigheter. Men till skillnad från i Saudiarabien har sunniterna i Iran tillgång till gudstjänstlokaler och får hålla allmänna möten. I Iran erkänns sunnismen som ett islamiskt samfund medan man i Saudiarabien förnekar att den existerar.

Läs mer här

För en förklaring till skillnaden mellan wahhabism och sunnism, se Farhad Abdi, "Wahhabismen"