Den 20 april reste den antisionistiske författaren och debattören Ahmed Rami till Egypten för att på nära håll få uppleva den revolutionära stämningen. Han kom tillbaka idag.

MO: Du reser ofta till Egypten. Vad har förändrats sedan sist?

AR: Människorna är helt annorlunda från förr. De är inte rädda. Man kan tala fritt. Det finns en känsla av frihet och hopp. Man kan äntligen andas.

MO: Reste du på eget initiativ?

AR: Jag blev bjuden av en vän till mig, Magdy Hossein.

MO: Han är en gammal kämpe som suttit i fängelse under Mubarakregimen.

AR: Ja, han är islamist med nasseristisk bakgrund, precis som jag. Vi delar många värderingar. Han är ordförande för Arbetarpartiet, Hizb al-Amal. Nu kandiderar han till presidentposten.

För ett tag sedan tog han med sig förnödenheter genom en tunnel till det belägrade Gaza. När han återvände på den egyptiska sidan greps han och fängslades. Det var förbjudet att visa solidaritet med palestinierna då. Nu hoppas vi att det nya Egypten ska öppna Rafahövergången.

Magdy kom nyss från Iran där han mötte parlamentets talman Ali Larijani och utrikesministern Salehi.

MO: Så han förordar bättre relationer mellan Egypten och Iran?

AR: Ja förstås. Den egyptiska revolutionen var liksom den iranska 1979 ett ordentligt bakslag för USA och sionistregimen. Magdy säger att egyptierna inspirerades av Iran och Imam Khomeini. Mubarak var deras shah. Iran är villigt att dela sina vetenskapliga och ekonomiska framsteg med Egypten. Dessa både länder kan tillsammans bli mycket mäktiga och utmana den saudi-israeliska alliansen. Iran avbröt sina diplomatiska relationer med Egypten 1978 efter att det undertecknat Camp David-avtalet.

MO: Vad är skillnaden i ideologi mellan Arbetarpartiet och Muslimska brödraskapet?

AR: Arbetarpartiet har också Gamal Abdel Nassers arabsocialism som förebild. Partiet är islamistiskt, men progressivt och icke sekterisktiskt. Som du vet fanns det konflikter mellan Nasser och brödraskapet. Men bröderna har mognat sedan dess. De är totalt annorlunda idag än på 1960-talet. Jag tycker det är onödigt att tala om skillnader, som muslimer har vi det mesta gemensamt. Ska vi bråka om hur fisken ska fördelas, och om den ska kokas eller stekas, innan vi fått någon fisk? När islamisterna får möjlighet att delta i Egyptens styre då får vi se vilka som presterar bäst. Magdy vill bekämpa fattigdomen, han vill ha en välfärdsmodell som i Sverige.

MO: Så Sverige är en förebild för islamisterna?

AR: Ja, både för Arbetarpartiet och brödraskapet, men också andra islamister.

MO: Vad har brödraskapet för ställning idag?

AR: Brödraskapet är den största politiska gruppen i Egypten. Jag har pratat med folk som var med under revolutionen. De säger att i stort sett allt organiserades av brödraskapet. Jag menar mat, toaletter, sjukvård, städning och så vidare. Och bröderna vill inte ha något för det. De gjorde verkligen en stor, osjälvisk insats.

MO: Blir det demokrati i Egypten?

AR: Ja, det är det redan. Man har mer yttrandefrihet där än i Sverige! Alla får komma till tals. Alla. Du och jag får till exempel inte skriva i svenska tidningar. Vi är svartlistade. Men i Egypten finns ingen svartlistning. Fantastiskt! Magdy Hossein blir intervjuad av alla medier, han säger vad han vill.

MO: Om Egypten närmar sig Iran så verkar det som att Syrien kan fjärma sig. Finns det en risk att Syrien lämnar det Iranledda blocket och ansluter sig till det saudi-israeliska blocket?

AR: Nej, Syrien kommer aldrig att ansluta sig till det saudiska kungahuset och gulfstaterna. Golanhöjderna är ockuperade och Syrien är formellt i krig med Israel. Alla palestinska motståndsgrupper håller till i Damaskus. Vart ska de ta vägen? Men om jag var i Assads kläder nu skulle jag agera helt annorlunda. Jag skulle göra som Gamal Abdel Nasser efter sexdagarskriget 1967. Jag skulle meddela min avgång och utlysa demokratiska val. Om Assad hade gjort så för några veckor sedan skulle han bli mycket populär. Han kanske till och med skulle vinna valet. Men nu verkar skadan redan vara skedd. Jag tror dock att även en ny regering kommer att ha ett bra förhållande till Iran. Syrien och Iran behöver varandra. Näringslivet i Syrien behöver Iran. Den syrisk-iranska alliansen är inte beroende av Assad, den är ingen personlig sak. Alla stater som är mot Israel blir automatiskt för Iran. Iran är ju den största antisionistiska makten i Mellanöstern. Vad finns det för alternativ?

MO: Vad har muslimska brödraskapet i Syrien för relation till Iran?

AR: Låt mig säga så här. Jag har varit på massor av islamiska konferenser i Iran. Jag vet vilka som kommer dit. Det är folk från brödraskapet – både från Syrien och Egypten. Men jag har aldrig träffat några saudier där. Saudierna kommer alltid att bekämpa alla som gör motstånd mot Israel. Iran utgör fästet för antisionismen i regionen, så alla antisionister kommer att ha en relation till Iran, vare sig de vill eller inte.

MO: Kan Assad göra som han vill? Hur mycket makt har han egentligen?

AR: Det är en viktig punkt. Assad är i mångt och mycket ett instrument för sin pappas vänner. De skriver hans tal och säger till honom vad han ska göra.

Läs:

Press TV om Magdy Hosseins besök i Iran (18/4 2011)

Ahmed Rami rapporterar från Tehran (6/9 2010)

Nasserism och islamism – intervju med Ahmed Rami

”Det är kört för Assad” – intervju med Lasse Wilhelmson (1/5 2011)

Se:

Intervju med Magdy Hossein på egyptisk teve (arabiska)