I torsdags den 28 april dödade wahhabiter 16 och skadade över 20 människor på en välbesökt restaurang i staden Marrakesh. [1] Den wahhabitiska terroristgruppen ”Al Qaeda in the Islamic Maghreb” har pekats ut ansvarig. [2]
Wahhabisekten är uppkallad efter dess grundare Muhammed ibn Abd al-Wahhab (d. 1792). Sekten erövrade Mecka och Medina på 1920-talet och har sedan dess med aggressiva metoder försökt göra sig till språkrör för sunniislam. Majoriteten av sunniislams teologer har dock avfärdat den som heretisk, dvs. icke-ortodox.
Wahhabiter, vilka själva kallar sig ”salafiter”, har länge terroriserat sina landsmän i Marocko. I maj 2003 lyckades 12 wahhabitiska självmordsbombare döda 45 personer. [3] Detta resulterade i massarresteringar av wahhabiter.
Wahhabismen är uppdelad i två fraktioner: 1) regimwahhabismen som är trogen det saudiska kungahuset och 2) terrorwahhabismen eller qaidismen, som är anarkistisk. Terroristwahhabiterna och regimwahhabiterna hör till samma ”teologiska miljö”. De rör sig i samma kretsar, studerar i samma skolor, har samma förebilder, läser samma böcker och har samma trosuppfattningar.
Den marockanske kungens relation till wahhabiter har dock inte alltid varit dålig. Mycket av det hemska som wahhabismen orsakat i Marocko är resultatet av kungens och hans egen regerings ogenomtänkta och naiva politik. Under 1980-talet uppmuntrade nämligen kungen importen av wahhabism till Marocko för att skapa en motvikt till de nyuppkomna islamistiska, demokratiska rörelserna, vilka han uppfattade som ett hot. [4] Professor Boukhars från Wilberforce universitetet, expert på politisk islam, har följande att säga om denna förödande policy:
To preserve its enormous privileges and perpetuate its hold on power, the monarchy had every reason to look favorably on this Salafi current, which albeit being puritanical, contemptuous of modernity, and scornful of Moroccan forms of Islam, was distinguished by its political quietism and deference to Muslim rulers. [5]
På 1990-talet växte wahhabisekten sig starkare och blev allt mer fanatisk och den marockanska regeringen förlorade med tiden kontrollen över den. Förföljelse och massarresteringar blev därför den nya politiska hållningen. Efter påtryckningar och hot från wahhabiter befriade kungen den 14 april nära tvåhundra högt uppsatta wahhabiledare som suttit fängslade för terrorismanklagelser. Men dessa eftergifter räckte inte. Tre dagar innan terrordådet i torsdags hade wahhabigrupper krävt fler frigivningar, men då dessa uteblev vände sig wahhabiterna till det som de är bäst på: terror.
[1] Se: http://www.dn.se/nyheter/varlden/kraftig-explosion-i-marocko , http://svt.se/2.22584/1.2408135/terrorattentat_dodade_15_i_marocko och: http://www.svd.se/nyheter/utrikes/terrorattentat-dodade-15-i-marocko_6123003.svd
[2] http://www.nytimes.com/2011/04/30/world/africa/30morocco.html?ref=africa och http://www.nytimes.com/2011/04/28/world/africa/28iht-morocco28.html
[3] http://www.nytimes.com/2011/04/28/world/africa/28iht-morocco28.html
[4] Abdeslam Maghraoui, Tras La Conexión Terrorista Marroquí: Políticas Estatales Y Wahabismo Saudí. [Behind the Moroccan Terrorist Connection: State Policies and Saudi Wahhabism]. Real Instituto Elcano, 7 april 2004.