Sufier har alltid varit politiskt aktiva i Egypten, men inte i egenskap av sufier, utan i egenskap av egyptiska medborgare. Medlemmar i sufiordnarna har samtidigt varit engagerade i politiska partier och organisationer från vänster till höger, samt i Muslimska brödraskapet, som har sina rötter i sufiorden hasafiyya.
Hassan al-Banna, som grundade brödraskapet 1928, förblev livet igenom positivt inställd till sufismen, även om han, på grund av påverkan från islamiska modernister, kritiserade vissa aspekter.
Egyptens legendariske president Gamal Abdel Nasser, som normalt inte brukar betraktas som islamist på grund av sina motsättningar med brödraskapet, hade en sufishaykh som rådgivare. Islamismen, eller hellre islamismerna, är en heterogen rörelse och brödraskapet har ingalunda monopol på beteckningen ”islamister”.
Författaren och debattören Ahmed Rami, som själv betecknar sig som islamist, framhåller gärna nasserismen som en islamisk rörelse. Nassers sufishaykh och rådgivare hette Ahmad Radwan (d. 1967). Valerie Hoffman, som forskat om sufismen i Egypten, skriver i boken Sufism, Mystics, and Saints in Modern Egypt (1995):
Ironically the fact that Nasser sought the advice of a Sufi shaykh who was the consummate mystic indicates that he recognized the usefulness of mystical insight in political decisions, and it recalls the intimate connection of Sufi shaykhs with governments in Mamluk and Ottoman times. (s. 362)
Myten om den apolitiska sufismen är inget annat än just en myt. Under hela den ottomanska perioden innehade sufier alla de högsta religiösa posterna och många sufier och sufiordnar utövade starkt inflytande på rikets politik.
Västerländska kommentatorer tenderar att likställa islamism med våldsamma, wahhabitiska och sekteristiska grupper. Detta ger en helt felaktig bild.
Wahhabisekten är uppkallad efter dess grundare Muhammed ibn Abd al-Wahhab (d. 1792). Sekten erövrade Mecka och Medina på 1920-talet och har sedan dess med aggressiva metoder försökt göra sig till språkrör för sunniislam. Majoriteten av sunniislams teologer har avfärdat den som heretisk, dvs. icke-ortodox. Den sunnitiske teologen Imran Hossein har skildrat dess historia i boken The Caliphate, The Hijaz and the Saudi Wahabi Nation State (1997).
I boken Islamisten har jag beskrivit ”islamism” som en samlingsbeteckning för de rörelser som ”förespråkar islam som grund för samhället” och som ”organiserar sig politiskt i enlighet med en ideologi baserad på islams källor” (s. 107). De flesta islamister, med några få undantag i periferin, ser demokrati som något positivt och islamiskt. ”Huvudfåran inom den islamiska rörelsen ser demokratin icke endast som förenlig med islam, utan även som en islamisk samhällsmodell”. (s. 108)
AKP i Turkiet, Adl wal Ihsan i Marocko, Minhaj-ul-Quran i Pakistan, Ahbash i Libanon och den militanta Ahlus Sunnah wal-Jam’ah i Somalia är några exempel på sunnitiska, tydligt icke-wahhabitiska, religio-politiska organisationer.
I Egypten har Azamiyyaorden nu deklarerat att man ansluter sig till Al-Tahrirpartiet, som bildades den 5 februari 2011 på Tahrirtorget. Ledaren för denna sufiorden, sheikh Alaaeddin Abul-Azaem, uppgav att man gick in i partiet för att stävja wahhabismens inflytande i landet. Man vill också presentera ett islamiskt alternativ till brödraskapets tolkningar av politiska islam. Vidare sade Azaem:
I feel free after the January 25th Revolution. I can now say what I want. I no longer feel as though I am a slave without honor or dignity. This is the first time in Egyptian history that the Egyptian people overthrew their leader. In the past, the only way to oust a leader was through assassination; but we ousted our leader for the first time and it won’t be the last.
Redan för ett år sedan hade sufiordnarna diskuterat att bilda parti, men då var enligt Azaem tiden inte mogen. Efter revolutionen flyttade wahhabiterna fram sina positioner och blev mer högljudda och Azaem insåg att det var dags för sufierna att gå in i politiken för att inte bli åsidosatta. Tahrirpartiet är inte begränsat till bara en viss religiös grupp utan alla egyptiska medborgare, oavsett trosuppfattning, är välkomna som medlemmar. Är Tahrir ett islamistiskt parti? Det återstår att se.
Subhi Mujahid: “Egyptian Sufis contribute in establishing Al-Tahrir Party” (12/4 2011)
Mohamed Omar: Sufister ska bilda parti i Egypten (8/4 2011)
Nasserism och islamism – intervju med Ahmed Rami
Farhad Abdi: Wahhabismen