Det är från oss den alltomfattande terrorn utgår.

   Protokoll nr 9

Pastor Terry Jones beslutade efter påtryckningar från högre ort att ge upp sin planerade Koranbränning den 11 september 2010. Det skulle dröja till i mars i år innan Koranen verkligen förstördes av pastorn och hans vänner.

Pastorn har i intervjuer lagt skulden för attacken mot World Trade Center på Koranen och den islamiska trosläran. Som Jesu lärjunge borde han lära sig besinning i stället för att handla i affekt. Han bör fråga sig: Vad hände egentligen den 11 september? Stämmer den officiella berättelsen om 19 muslimska kapare?

Vid en fördomsfri närmare granskning av händelserna den 11 september uppdagas att det inte var de 19 kaparna som störtade tornen, utan att det var en så kallad "falskflaggad operation”, planerad och verkställd av element inom den amerikanska administrationen och sionistiska nätverk.

Den amerikanske journalisten Christopher Bollyn har i boken Solving 9-11 – The Deception That Changed The World (2010) utförligt kartlagt krafterna bakom operationen. Sionister, inte muslimer, bär med stor sannolikhet det yttersta ansvaret för denna stora tragedi. Finns det någon bok eller skrift som kan sägas ha väglett förövarna av detta brott så är det inte Koranen, snarare Sions vises protokoll.

Denna infama bok innehåller 24 kapitel som återger en diskussion mellan Sions äldste om hur de skall vinna världsherravälde. En av de metoder som ska tillgripas är terror. Men, jag säger inte att pastorn borde bränna denna bok i stället för Koranen. Tvärtom, boken borde spridas så att den kan läsas av så många som möjligt, så att vi förstår vår fiende och kan göra motstånd på bästa sätt. Den borde finnas i varje bibliotek och i varje hem.

I protokollen beskrivs hur den sionistiska eliten framkallar krig, osämja och förvirring genom list, hyckleri och terror. Falskflaggade operationer som den vi bevittnade den 11 september 2001 är effektiva verktyg och har använts med framgång genom historien. Inget annat dokument förser läsaren med en sådan klar förståelse av hur Sions vise genom bankerna, medierna och de hemliga sällskapen dirigerar utvecklingen mot en ny världsordning (NVO).

Den nya världsordningen

Den 11 september 1991 förkunnade frimuraren George Bush den äldre Den nya världsordningen. Tio år senare, under frimuraren George Bush den yngres styre, störtade de tre tornen i ett moln av rök och damm.

Sions vises protokoll är ”ingenting annat än en strategisk plan att bringa världen under Israels häl, utarbetade av det judiska folkets ledande män under loppet av många århundraden av dess spridning kring världen och föredragen i de äldstes råd av ’landsflyktens furste’, Theodor Herzl, vid den 1:sta Sionistiska kongressen i Basel i augusti år 1897”. Detta enligt protokollens avslöjare S. Nilus (Förlåten faller … Det tillkommande världssjälvhärskardömet enligt Sions vises hemliga protokoll, s. 8, Stockholm 1920).

Sions vises protokoll är alltså ett hemligt protokoll som fördes vid Sionistiska Världsorganisationens första kongress i Basel i Schweiz år 1897. Det var hemligt därför att det endast var avsett för en trängre krets av sionistiska ledare och inte avsett för offentligheten, allra minst för gojer, icke-judar.

I ett uttalande av sionistledaren Chaim Weizmann (1874-1952), staten Israels förste president, till de brittiska mandatmyndigheterna i Palestina 1920 sade han: "Vi kommer, med eller utan er vilja, att besätta Palestina. Ni kan påskynda eller fördröja det, men det är bättre för er att hjälpa oss, ty annars kommer vår makt att förvandlas till en världsomstörtande makt." (Judische Rundschau, nr 4, 1920).

Det är i dessa protokoll de borde titta som söker förstå bakgrunden till den internationella terrorismen förr och nu, samt de blodiga revolutionerna och omvälvningarna under föregående sekel. Attacken den 11 september 2001 är bara ett led i bildandet av den frimurarjudiska världsregering, som skall ha sitt säte i den heliga staden Jerusalem. Detta är den globala diktatur, den nya världsordning, som förkunnades av George Bush den äldre den 11 september 1991.

Gary Hart, medlem av Council on Foreign Relations (CFR), refererade till detta tal den 12 september 2001, dagen efter tornens fall, då han sade att attackerna kunde användas för att införa ”den nya världsordningen”.

Attackerna skulle föra världen ytterligare ett steg på vägen mot den nya världsordningen genom att skapa ett terrorhot som möjliggör utökad övervakning, överstatlighet och nedmontering av fri- och rättigheter med ”säkerheten” som förevändning. Skulden lades på muslimerna, som råkar vara den enda större grupp i världen som gör militant motstånd mot globaliseringen, den talmudiska räntekapitalismen och sekulariseringen (avskaffandet av alla icke-judiska religioner), så att man därigenom kunde legitimera konstant ideologisk, kulturell och militär krigföring mot islam i terrorbekämpningens namn.

Det är från oss den alltomfattande terrorn utgår. Vi har i vår tjänst människor av alla åsikter, alla läror: dem som vill återinföra monarkin, demagoger, socialister, kommunister och allehanda utopister. Vi har satt dem alla i arbete; var och en av dem undergräver på sitt håll de sista återstoderna av makten, försöker störta all hävdvunnen ordning. Med dessa handlingar har alla stater pinats halvt ihjäl. De ropar på lugn, beredda att för fredens skull offra allt, men vi ger dem inte fred, förrän de erkänner vår internationella överregering öppet och undergivet. (Protokoll nr 9)

Detta ”krig mot terrorismen”, som de facto är ett terrorkrig, leder mot den totalitära staten eller den sionistiska världsdiktaturen. Den brittiske journalisten John Pilger har formulerat det klockrent: ”This is not a war on terror, it’s a war of terror”

I skuggan av det konstruerade hotet från ”islamisk terrorism” byter de uppskrämda medborgarna villigt sina fri- och rättigheter mot “säkerhet”. George Bush den yngre har säger att terroristerna ”hatar vår frihet”, samtidigt som han tar friheten från amerikanerna.

För att med ett ord sammanfatta vårt system för tyglande av gojeregeringarna i Europa kommer vi att för en av dem visa vår makt genom attentat, det vill säga terror … (Protokoll nr 7)

David Rockefeller, Jr, sade inför FN:s affärsråd 1994: “Vi står på tröskeln till en global förändring. Allt vi behöver är en riktigt stor kris, så kommer alla länder att acceptera den nya världsordningen.”

Den 11 september innebar ytterligare en fördel för Sions vises planer. Västvärlden och sionisterna fick nu skenbart en gemensam fiende: islam. Judarnas integration (infiltration) i den västerländska civilisationen, som fick en rejäl skjuts efter det andra världskriget och den så kallade ”Förintelsen” med myntandet av begreppet ”den judisk-kristna traditionen”, fullkomnades. Dessa judar, som alltid varit fientligt inställda till det kristna väst, har blivit helt integrerade i det nya sekulära väst, ja mer än så, de har blivit dess försvarare och företrädare i Samuel Huntingtons ”civilisationskamp” mot den islamiska världen. Den ”judisk-kristna traditionens” födelse sammanföll med kristendomens död.

Cui bono?

Men att rikta sin anklagelse mot judiska bankirer och magnater och deras frimurarbröder inom den amerikanska administrationen, är antisemitism. Ty att skylla på judar, även då de är skyldiga, är antisemitism!

Tre månader innan 11 september då de båda tornen förstördes hyrde ägarna ut dem till den judiske fastighetsmagnaten Larry Silverstein. Sedan dess har "Silverstein Properties Inc." tagit emot hyra från de 430 hyresgästerna. Sedan kom katastrofen, bara tre månader efter undertecknandet av leasingavtalet mellan Silverstein och hamnmyndigheterna. Silverstein blev, trots att han inte var byggnadernas ägare, ensam förmånstagare till försäkringspengarna, vilka uppgick till mer än 700 miljarder dollar. Tur för Larry att han hade ökat på försäkringssumman i rätt tid, tre månader före katastrofen: "Silverstein, tornens värd, kräver en kompensation på 7,2 miljarder dollar från de olika försäkringsbolagen, säger hans talesman Steve Solomon” (Die Welt, Berlin, 10/10 2001).

Silverstein var och är god vän med Benjamin Netanyahu. Den israeliske tidningen Ma’ariv rapporterade att Netanyahu under ett tal på Bar Ilanuniversitetet, sagt att terrorattackerna den 11 september varit bra för Israel. ”Vi tjänar på en sak, och det är attackerna mot tvillingtornen och Pentagon, och den amerikanska ansträngningen i Irak”, sade han enligt Ma’ariv. Han tillade att dessa händelser, ”fått den allmänna opinionen i Amerika att svänga till vår fördel”. (”Netanyahu says 9/11 terror attacks good for Israel”, Haaretz 16/4 2008)

Muslimerna å andra sidan har inte vunnit någonting. De har blivit misstänkliggjorda, övervakade och trakasserade. Deras länder har invaderats och de pro-västliga despoterna, som Mubarak och huset Saud, har stärkt sina grepp. De som har tjänat på attacken är oligarkerna i Usrael, det sionistiska blocket, vilka kunde fullfölja sina sedan länge utarbetade erövringar av Irak och Afghanistan, och nu siktar in sig på Iran.

Förfalskning?

Vi får ständigt höra att protokollen är förfalskningar. Men hur är det med Kivonim-planen och Clean Break? Är de också förfalskningar?

Clean Break överlämnades av neocons till Israels dåvarande premiärminister Netanyahu 1996. Där sägs att man bör slå sönder Irak och neutralisera Syrien. Denna sionistiska plan säger vidare att ”autonomi [för palestinerna] måste avvisas, liksom varje kompromiss eller delning av landet… det är inte möjligt att fortsätta leva i detta land utan att separera de två nationerna. Araberna till Jordanien och judarna i området väster om Jordanfloden… inte under några politiska eller militära omständigheter kan problemet med de infödda araberna lösas förrän de erkänner Israels rätt att existera med erkända gränser fram till Jordanfloden och därutöver…”

Det har hela tiden varit Israels strategi att destabilisera arabvärlden genom att utnyttja etniska och religiösa minoriteter. I den Sionistiska världsorganisationens tidskrift Kivunim (Riktningar) publicerades i februari 1982 (nr 14) en artikel med titeln ”En strategi för Israel på 1980-talet”.

Artikeln var skriven av Oded Yinon, som var nära knuten till Israels utrikesdepartement och underrättelsekretsar. I artikeln avslöjar Yinon hur sionisterna tänkt gå tillväga för att förverkliga drömmen om Stor-Israel. Den så kallade Kivunim-planen gick ut på att Israel genom intervention och subversion skulle omforma arabvärlden till ett gytter av svaga småstater grundade på etnicitet och därigenom säkra Israels framtid. Flera arabstater skulle man ta kontroll över och till viss del annektera. En av dessa var Irak …

Idén om att arabstaterna borde brytas ner i små enheter återkommer ständigt i israeliskt strategiskt tänkande. Till exempel skriver Ze’ev Schiff, tidningen Ha’aretz’ militärkorrespondent, redan 1982 om att det ”bästa” scenariot för Israels vidkommande vore om Irak delades i en shi’itisk, en sunnitisk och en kurdisk del (Ha’aretz 6/2 1982).

Kivunim-planen översattes till engelska av den israeliske dissidenten Israel Shahak och gavs ut i bokform av The Association of Arab-American Graduates med titeln Zionist Plan for the Middle East i juni 1982.

Ingen har någonsin ifrågasatt Kivunim-planens och Clean Breaks äkthet. Och både dessa dokument är helt i protokollens anda och är egentligen bara nyare uttryck för samma tankar: hur sionisterna skall skaffa sig makt genom splittring, lögner och krig. Sionisternas strävan efter världsherravälde, en ny världsordning, är sålunda inget lögnaktigt och förryckt påstående av paranoida eller konspiracistiska antisemiter, utan det är något de själva skryter vitt och brett om i sina egna tal och skrifter.

Det finns de som tvivlar på protokollens äkthet genom att säga: en verklig gangster sitter inte och skrävlar om sina elaka och cyniska planer. Men det är precis vad sionisterna gör och alltid har gjort! Israels förste premiärminister, David Ben Gurion, skriver i till exempel i sin dagbok den 21 maj 1947:

Den arabiska koalitionens akilleshäl är Libanon. Den muslimska överhögheten i detta land är artificiell och kan lätt kastas överända. En kristen stat borde upprättas där med sin södra gräns vid Litanifloden. Vi skulle ingå ett alliansfördrag med denna stat. Sedan, när vi krossat Arablegionens styrkor och bombat Amman, kunde vi sopa undan Transjordanien och därefter skulle Syrien falla. Och om Egypten ändå vägrat gå i krig mot oss skulle vi bomba Port Said, Alexandria och Kairo. Vi skulle därefter avsluta kriget och ha gett Egypten, Assyrien och Kaldéen betalt för våra förfäders räkning.

Varför tror vi spöket Laden?

Ärkeskurken Usama bin Ladin är lika verklig som spöket Laban, det vill säga inte alls. I boken Usama bin Laden. Död eller levande? (Alhambra, 2009), presenterar professor David Ray Griffin sina belägg för att videobudskapen från bin Laden kan ha fabricerats. Griffin drar slutsatsen att bin Laden varit död sedan länge och att jakten på honom bara är en ursäkt för att fortsätta ockupationen av Afghanistan och ”kriget mot terrorismen”.

Medierna i västvärlden ägs till stor del av judiska kapitalister. Därför kan det komma sig att en så stor del av befolkningen fortfarande tror på den bisarra och motsägelsefulla konspirationsteorin om 19 muslimska kapare. I Sverige har den judiska familjen Bonnier dominerande inflytande. Så länge makteliten behöver spöket Laden kommer deras medier när det är lägligt att sända ut och uppmärksamma hans fabricerade videobudskap.

De nuvarande staterna har i sin hand en väldig makt, som skapar tankens rörelse hos folket – det är pressen. Pressens roll sägs vara att visa fram nödvändiga krav, ge röst åt folkets klagomål, uttrycka och skapa missnöje. I pressen personifieras frispråkighetens triumf. Men staterna har inte förmått utnyttja denna makt, och denna har hamnat i våra händer. Genom den har vi nått inflytande, medan vi själva stannat kvar i skuggan. Tack vare pressen ha vi samlat guldet i våra händer, oaktat att vi tvingats taga det ur strömmar av blod och tårar. (Protokoll nr 2)

Vi måste tvinga gojeregeringarna att handla i enlighet med vår brett uttänkta plan, som redan nalkas det åtrådda slutet. Detta tvång skall skenbart verka genom den allmänna opinionen, som i hemlighet frammanats av oss med hjälp av den så kallade stormakten – pressen, som med några få, betydelselösa undantag helt är i våra händer. (Protokoll nr 7)

Den stackars token pastor Jones i Kalifornien är inget annat än en nyttig goj som går Sions vises ärenden genom att flytta uppmärksamheten från det verkliga hotet mot mänskligheten.

Alla citat från protokollen har översatts från ryska av Lars Adelskogh