Lasse Wilhelmson hör till Sveriges mest frispråkiga och orädda sionismkritiker. Han har judisk släktbakgrund och har bott i Israel. Följande intervju publicerades första gången i den nedlagda nättidningen As-Sirat den 2/11 2010.

AS: Den första frågan har du fått många gånger förr, den rör sionismen. Skulle du kunna redogöra för vad den går ut på?

LW: Sionismen är idén om en judisk stat där berget Sion finns, det vill säga i Palestina. Det finns en gammal dröm bland judar om att återvända till Sion. Under påskhögtiden läser man högt ”i morgon Jerusalem” på var och varannan sida i böneboken Haggada, som handlar om judarnas uttåg ur Egypten till det heliga landet. Men modern forskning visar att allt detta bygger på myter. Judarna är varken ett folk eller en etnisk grupp och de flesta har ingen som helst gammal anknytning till Palestina, utan är för över tusen år sedan konverterade berber och khazarer.

En judisk historieprofessor Shlomo Sands påvisar detta. Han har just kommit ut med sin bok på svenska ”Skapandet av det judiska folket”, Voltaire Publishing, 2010. Han är sionist eftersom han förespråkar en 2-statslösning som inte medger att de fördrivna palestinierna kan få komma hem och få tillbaks sina egendomar. Motiveringen är att judarna inte kan förväntas vilja avveckla sin egen stat som han ser som ett historiskt faktum, trots att landet där den är belägen är stulet och de bestulna fördrivna. Men hans forskning är epokgörande och av hög kvalitet.

Den politiska sionismen kom till på 1800-talet och dess mål är att materialisera drömmen den judiska staten. Sionismens anfader var Moses Hess (1812-1875), som också var Karl Marx’ mentor. Han var den som omvände Marx till socialismen. Hess var en tysk-judisk filosof och av grundarna till den tyska socialdemokratin. Han hjälpte också Marx med Kommunistiska manifestet. Dock utan att underteckna det. Hess är känd som ”kommunist- rabbinen”. Han skrev en bok 1862 som hette ”Rom och Jerusalem”. Där lägger han den ideologiska grunden för sionismen. Det är mycket judisk religion i den boken, men också rastänkande. Han talar om arierna och judarna som två raser som står emot varandra. Denna raskamp är ett grundtema i Hess’ bok. För honom var judarna den överlägsna rasen.

Viljan att skapa en judisk stat hänger också ihop med judeförföljelser. Judarna var inte var trygga i Europa. Men sionismen blev aldrig någon stor rörelse bland judar förrän efter andra världskriget. Den österrikisk-judiske journalisten Theodor Herzl (1860-1904) anses som den formella grundaren av sionismen. Han skrev den klassiska boken Judestaten 1896, som är en praktisk plan för hur man skall göra för att skapa den ”socialistiska modellstaten” i Palestina – enbart för judar.

På min blogg finns det en kort youtube-intervju med mig om sionismen i början av artikeln SD och sionismen http://lassewilhelmson.wordpress.com/2010/10/23/sverigedemokraterna-och-sionismen-2/ som är en bra inledning till den efterföljande artikeln. I min klassiska artikel Sionismen – mer än traditionell kolonialism och apartheid (2004), kan man läsa mer om de marxistiska judarnas centrala roll i koloniseringen av Palestina. http://lassewilhelmson.wordpress.com/2004/01/01/sionismen-mer-an-traditionell-kolonialism-och-apartheid/

AS: Du har själv judisk bakgrund, kan du översiktligt berätta om några av de viktigare judiska grupper som finns och hur de är inställda till sionismen, Israel och muslimer?

LW: De flesta religiösa judiska församlingar i världen ser idag sionismen som en positiv utveckling av judendomen och är genomgående positiva till Israel och negativa till islam och muslimer. Men några mindre grupper av ortodoxa judar – såsom Neturei Karta – anser att sionismen är oförenlig med judendomen, eftersom tillskapandet av den judiska staten bara kan vara ett verk av gud och inte av människor som skett med Israel. De är militanta antisionister, positiva till muslimer och respekterar islam, som jag uppfattar dem.

I Sverige finns den judiska fredsgruppen Judar för en Israelisk/Palestinsk fred (JIPF) som mest består av sekulära vänsterjudar. De är sionister och jobbar för en tvåstatslösning enligt 1967 års stilleståndslinje, som inte medger att de fördrivna palestinierna får komma hem. Jag uppfattar inte dem som generellt fientliga till muslimer eller islam. De är positiva till alla, även muslimer och palestinier, som stödjer bevarandet av den judiska staten, som ju är sionismens mål.

Alla vi som kräver rättvisa för palestinierna hamnar obönhörligt i motsättning till alla som försvarar den judiska staten eftersom den kommit till och existerar på palestiniernas bekostnad. Palestinavänner blir alltid kallade för ”antisemiter” av israelvännerna. Det är någonting vi måste lära oss att gilla, eftersom det är ett bevis på att vi har rätt.

AS: Du har som sagt judisk bakgrund men har delvis tagit avstånd från judendomen – vad beror detta ställningstagande på?

LW: Jag har en svenskfödd judisk mor och en svensk far och ingen av dem var religiös. Trots detta firade vi dubbla högtider hemma av tradition till stor glädje för oss barn. Jag och mina systrar kristnades då vi föddes under andra världskriget, eftersom våra föräldrar trodde att det skulle skydda oss om Tyskland ockuperade Sverige. När jag var 18 år gick jag ur svenska statskyrkan eftersom jag ansåg mig vara ateist. Då blev jag, ironiskt nog, i religiöst avseende jude, enligt judiska församlingen i Stockholm, eftersom jag hade en judisk mor och inte längre tillhörde någon annan religion. Detta blev jag medveten om först på gamla dar. Och lika bra var väl det. Judendomen (religionen) har jag aldrig haft någon egen relation till och jag finner den inte särskilt lockande – tvärtom – eftersom den i egenskap av stamreligion är rasistiskt orienterad.

Som de flesta personer som identifierar sig som judar har jag alltid varit sekulär. Den judiska identiteten är i första hand knuten till Israel som judisk stat, till offerrollen (”Förintelsen”) och utvaldheten. Det är kopplingen till Israel som gör att de flesta judar kan utnyttjas av den sionistiska makteliten, som består av även andra än judar. Sionismen blir därmed även judarnas värsta fiende.

Jag har under större delen av mitt liv haft en dubbel identitet, en judisk och en svensk och det har varierat vilken som dominerat. Under den senare delen av mitt liv har den judiska klingat av, främst som ett resultat av mitt politiska engagemang för palestinerna och mot sionismen. Numera är jag inte jude längre, utan svensk med judisk släktbakgrund. Jag har nog också blivit mer andlig med åren och ser mig inte längre som ateist, även om jag knappast kan betraktas som en religiös person.

AS: Om du skulle jämföra dagens islamism med sionismen – vad är de största likheterna, respektive olikheterna?

LW: Islam och kristendomen är båda utbrytare från judendomen. De revolterade mot den stamreligion enligt vilken icke-judar inte är riktiga människor. Jag anser att det är ett lurendrejeri att prata om det judeo-kristna arvet, eftersom judendomen är exkluderande och kristendomen inkluderande. Det är i stället mer korrekt att se islam och kristendomen tillsammans, då dessa två religioner värderar människor med olika trosuppfattning som fullvärdiga.

En stamreligion blir definitionsmässigt rasistiskt och sionismen grundar sig på judendomen, så även den blir definitionsmässtigt rasistisk. Jag uppfattar inte judendomen som en religion i vanlig mening, i synnerhet inte numera när judarna själva, med få undantag, ser sionismen som en positiv förnyelse av judendomen. Likheterna mellan judendomen och islam är att det finns många ritualer som skall utföras i det dagliga livet. Regler för mathållning i synnerhet. Här uppfattar jag kristendomen som mindre regelstyrd.

Judendomen/sionismen strävar efter att judarna som grupp skall behärska världen, medan muslimerna strävar efter att islam som religion skall behärska världen. I detta ligger både de största likheterna och skillnaderna mellan islamism och sionism. Båda vill ha dominans, den ena för en grupp den andra för en religion.

AS: Aktionen Ship to Gaza skapade ett stort medialt utrymme för Palestinafrågan, vad tycker du om aktionen?

LW: Det var en mycket positiv händelse, som jag stödde helt och fullt, även om jag är kritisk mot att judiska marxister fått så stor plats i den svenska gruppen, då de är medlemmar i JIPF som försvarar den judiska staten Israel. Mer om detta finns i Arabnyheters intervju med mig på min blogg. http://lassewilhelmson.wordpress.com/2010/09/09/arabnyheter-intervjuar-lasse-wilhelmson/ Det finns också två youtube-intervjuer med mig om Skeppsmassakern. http://lassewilhelmson.wordpress.com/2010/06/08/nagra-tankar-kring-israels-piratdad-pa-ship-to-gaza/

AS: På vilket sätt bör man engagera sig för ett rättvisare samhälle, till exempel mot sionism och för ett fritt Palestina?

LW: Som muslimer tror jag att det kan finnas en poäng i att på olika sätt arbeta för en räntefri ekonomi i Sverige, eftersom räntesystemet blivit en grundbult i förslavandet av människorna. Varför inte jobba för att skapa räntefria banker tillsammans med icke-muslimer? Egna tidningar som inte är beroende av bidrag tror jag också är en förutsättning för att avslöja sionismens skadliga inflytande.

Palestina måste ses i ett historiskt perspektiv. Hela Palestina är ockuperat, inte bara Gaza och Västbanken. De fördrivna Palestinierna måste få komma hem i enlighet med FN:s resolutioner. Den judiska staten är inte legitim, den är upprättad på stulet land enbart för judar.

AS: Om vi ser till situationen i Sverige – vilka är de största hoten från sionisterna här?

LW: Det sionistiska inflytandet inom stormedia är det största problemet idag, liksom inom hela Väst, eftersom det ger en vinklad och ofullständig verklighetsbild. Det ställer stora krav på oss som individer att självständigt söka alternativ information, att träna upp vår förmåga till kritiskt tänkande och att ständigt diskutera det som händer i världen och här hemma. Initiativet med er nya tidning är föredömligt, eftersom den kan bli ett verktyg i detta arbete.

AS: Som en slags följdfråga till föregående fråga; vilka är de största hotet mot muslimer och islamister i Sverige?

LW: Jag tror att det är att för många muslimer som lever på socialbidrag, talar för dålig svenska, läser för lite svenska klassiker som August Strindberg, Astrid Lindgren, Vilhelm Moberg med flera, umgås för mycket inom den egna gruppen och ägnar sig för lite åt politik. Det mesta av detta kan de bara själva råda bot på, även om det också krävs politiska reformer. Och ju större framsteg de själva gör inom dessa områden, desto bättre kan de försvara sin position i det svenska samhället som medborgare och skapa respekt för sin religion och desto mindre grund finns det för några hot. Det är ingen framgångsmelodi att överta judarnas självpåtagna offerroll, eller att vara beroende av olika slags bidrag.

AS: Sverigedemokraternas agenda sammanfaller på vissa punkter med sionisternas, kan du berätta lite om detta?

LW: SD är det mest sionistiska partiet i Sveriges riksdag. Detta understryks av dess utrikespolitiska talesman Kent Ekeroth i en intervju i israelisk TV. SD:s fientlighet mot invandrare i allmänhet och islam och muslimer i synnerhet grundar sig på dess sionism som är rasistisk. Detta kritiseras de dock inte för, eftersom dess belackare oftast själva stödjer den judiska apartheidstaten som är sionismens kortsiktiga mål. SD har kommit in i riksdagen tack vare en berättigad kritik av övriga partiers misslyckade invandrarpolitik och att ingen vågat lyfta den frågan av rädsla att bli kallad för ”rasist”. Jämfört med Sverige så torde hela Finland vara ”rasistiskt” på grund av sin mer restriktiva invandringspolitik. Det svenska politiska etablissemanget har fått vad de bett om.

I själva verket är hela diskussionen om SD ett gigantiskt hyckleri, eftersom dess politik är helt i linje med till exempel Folkpartiets och Svenska dagbladets ledarsida. Inte bara de judiska intressena kan gömma sig bakom SD, utan även sionistiska frontorganisationer som EXPO och Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA).

I en mycket klargörande artikel på Newsmill förra året påvisade Fatima Doubakil hycklerlet. Hon är ordförande i Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén. Genom att kasta sig över SD, försöker det politiska etablissemanget framstå som toleranta fredsvänner och antirasister, när de i själva verket står bakom den politik som vuxit fram efter 911, med de folkrättstridiga nykoloniala krigen i Afghanistan och Irak och Israels folkmordspolitik gentemot palestinierna. En rasistiskt grundad politik med sin udd riktad mot den muslimska världen inklusive muslimerna inom Väst. SD blir på så sätt en utmärkt syndabock, eller om man så vill, en ”nyttig idiot” till gagn för det sioniserade politiska etablissemanget i Sverige.

AS: Slutligen undrar jag om du skulle vilja behandla revisionismen och även post-revisionismen angående förintelsen och vad du tror är det viktigaste i dessa idéer?

LW: Som jag har uppfattat historierevisionismen, så handlar den främst om hur vi skall beskriva och tolka allt det som har med andra världskriget att göra och då i första hand Hitlers och Nazitysklands roll när det gäller krigsbrotten mot olika folkgrupper och då speciellt judarna. Eftersom historien alltid skrivs av segrarna, så får förlorarna all skuld och deras ledare demoniseras. Självklart måste man fritt få ompröva historiska fakta och även dra slutsatser av detta som strider mot den etablerade ”sanningen”. Idag sitter forskare och journalister i fängelse i flera europeiska länder för att de ifrågasätter vissa historiska händelser rörande det som man brukar kalla förintelsen. Det är inte bara ett sätt att hindra yttrandefriheten. Det bidrar samtidigt till att minska trovärdigheten i det som ifrågasätts.

Varför får då inte den officiella bilden av förintelsen (6 miljoner judar dödade i gaskamrar) ifrågasättas, ens i mindre delar? Varför behandlas dessa händelser inte som historiska fakta, utan som heliga trossatser? Själv blir jag kallad för ”Förintelseförnekare” bara för att jag har påvisat historiska fakta om att ”6 miljoner judar i ett Holocaust” ingick i en omfattande kampanj till stöd för judarna i Europa kring 1920, det vill säga över 20 år innan ”Förintelsen” och att det är därifrån som uttrycker kommer. Om man efterfrågar dokument eller fysiska bevis för att människor och inte bara löss gasades ihjäl i stor omfattning, så är man också ”Förintelseförnekare”. Trots att ingen historierevisionist, mig veterligt, förnekar att många olika folkslag, även judar, avsiktligt avrättades och dödades under Andra världskriget. Allt som ifrågasätter ”6 miljoner judar dödade i gaskamrar” leder till att man i stormedia blir ”Förintelseförnekare”.

Den officiella bilden av förintelsen används idag för att motivera de nykoloniala krigen med udden riktad mot muslimska länder och islam och inte för att förhindra nya krig eller att brott mot olika folkgrupper sker. Den nye Hitler härskar nu i Iran och han vill ”Förinta” den judiska staten med kärnvapen (som hon men inte han har), som det heter. Det är helt enkelt därför som sionisterna skapat en religion som man inte får kritisera – ”Förintelsereligionen”.

Läs mer på Lasse Wilhelmsons blogg