Massaker i Syrien

Demonstration i SyrienDet blev en blodig långfredag igår. Oppositionen samlade sig till landsomfattande marscher. Säkerhetsstyrkorna uppges ha svarat genom att meja ner ett hundratal pro-demokratiska demonstranter. Dessa bar på olivkvistar, en symbol för fred.

Gårdagens demonstrationer gick under namnet "Stora fredagen" och är de mest omfattande protestyttringarna hittills mot president Bashar al-Assads regering.

I fem decennier har det rått undantagstillstånd i landet, vilket gjort det möjligt för polisen att arrestera och fängsla medborgare utan rättslig process. Undantagstillståndet har upphävts men detta har inte dämpat protestandan. Demonstranterna kräver ett fullständigt systemskifte och ett frisläppande av politiska fångar. Baathpartiets maktmonopol måste avskaffas, menar man.

Myndigheterna skyllde massakern på extremistiska, ”salafistiska”, det vill säga "wahhabitiska", provokatörer. Vittnen och aktivister rapporterade dock att säkerhetsstyrkor ingripit med skarpa skott och tårgas för att upplösa demonstrationerna.

Bashar al-Assad har liksom Mubarak i Egypten hela tiden försökt svärta ner oppositionen genom att sammankoppla dem med extremister. Faktum är dock att salafismen, både den ”moderata” formen och den s.k. ”jihadistiska”, är näst intill obefintlig i Syrien.

Oppositionen består i själva verket av vanliga syriska medborgare som vill kunna leva ett anständigt och värdigt utan att behöva frukta polisen. Där finns islamister och icke-organiserade muslimer såväl som sekulära element. Men man ska heller inte utesluta närvaron av infiltratörer och provokatörer med helt andra mål och planer.

De allra flesta syrier är normala, traditionella sunnimuslimer, inte ”salafister”. Sufiordnarna spelar dessutom en stor roll i Syriens religiösa liv. Dessa är nu liksom förr aktiva inom oppositionen. Sufisten Shaykh Muhammad Al-Yaqoubi, har till exempel kritiserat regeringen.

Under upproret i staden Hamah 1982, som slutade med en fruktansvärd massaker på tusentals människor, var sufisterna ledande. Familjen Kaylani, som härstammar från den berömde sheikh Abd al-Qadir al-Jilani (d. 1166), utplånades av Baathpartiets säkerhetsstyrkor – män, kvinnor och barn – och deras sufikonvent (zawiyya) jämnades med marken. Sufikonventet hade tjänat som samlingsplats för oppositionen.

Ibn Arabis gravSheikh Muhammad Fariz al-Kaylani (d. 1971) var känd som arvtagare till Ibn Arabis visdom. De flesta sufister betraktar Ibn Arabi (d. 1240) som ash-shaykh al-akbar, den störste mästaren. Ibn Arabi är begravd i Damaskus.

Majoriteten av Syriens islamister är vare sig ”extremistiska” eller särskilt ”salafistiska”. De två stora islamistiska ideologerna och aktivisterna på 1900-talet, Abu Ghudda (1917-1997) och Said Hawa (1935-1989), hade bägge en positiv syn på sufismen. I böckerna Tarbiyatuna al-ruhiyya och al-Mustakhlas fi tazkiyat al-anfus förklarar Said Hawa sufismens metoder för andlig utveckling.

Abu Ghudda träffade Hassan al-Banna, Muslimska brödraskapets grundare, i Egypten på 1940-talet och spred brödraskapets idéer till Syrien.

På teveinslag från begravningsföljen i Syrien har man sett hur massorna skanderat La ilaha ill Allah, det finns ingen gud förutom Gud, och Ash-shahid habibullah, martyren är älskad av Gud. Detta är förbjudet enligt salafismen/wahhabismen, vilket visar att folk i gemen knappast är "wahhabiserade" i någon större utsträckning.

I boken Islamisten (2010) har jag definierat ”islamism” som en samlingsbeteckning för de rörelser som ”förespråkar islam som grund för samhället” och som ”organiserar sig politiskt i enlighet med en ideologi baserad på islams källor” (s. 107).

De flesta islamister, med några få undantag i periferin, ser demokrati som något positivt och islamiskt. "Huvudfåran inom den islamiska rörelsen ser demokratin icke endast som förenlig med islam, utan även som en islamisk samhällsmodell." (s. 108)

USA har förstås försökt utnyttja situationen för att gynna sina egna intressen.

Läs

Farhad Abdi: "Wahhabismen"

2 reaktion på “Massaker i Syrien

  1. Sådana upplopp kommer fortsätta i framöver också, enda fram till Islamisk Union uprättas.

    Faraor jagas bort, men ingen letar efter Mosa(as).
    Muslimmer bör enas och leta efter världfrälsaren Hazrat Mahti(as)så som Profeten(föh) bärettar i hadither.

    Enda lösningen är Islamisk union ledande av Hazrat Mahti(as) om Gud vill.
    Gud vet bäst!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>