Sufisternas riksråd i Egypten har beslutat att bilda kommittéer [1] som ska försvara landets gravmoskéer från wahhabiternas vandalism. Ungdomar har anmält sig som frivilliga för att hålla vakt. De kallar sig själva ”Guds krigare”.
Shaykh Azayem, ledare för sufiorden Azamiyya varnade wahhabiterna med krig om skändningarna inte upphörde. En lärare vid al-Azharuniversitetet i Kairo, Ahmed al-Sayeh, uppges ha bett sina släktingar skicka honom en kulspruta, med vilken han ämnar döda dem som vandaliserar muslimernas gravar. [2]
I en predikan nyligen sade Egyptens mufti (högste religiösa ämbete) att de som ämnar förstöra muslimernas gravar bör avhuggas tunga, händer och fötter. Särskilt varnade han dem som hotat att ge sig på imam Husseins moské i Kairo. [3] Imam Hussein var profeten Muhammeds dotterson. Han som stupade som martyr under slaget vid Karbala år 680 e.Kr. Hans huvud anses vara begravt i moskén i Kairo.
Ali Gomaa sade vidare att de som gjort sig skyldiga till att förstöra gravar är "juhala", det vill säga "okunniga" eller "primitiva", och att de genom sina onda handlingar har lämnat islam, sanningen och mänskligheten (khurujun an ad-din wal haqq wal insaniyya).
Gravmoskéerna i Egypten tillhör stora personligheter inom sunniislam: teologer, mystiker, heliga krigare, martyrer och profeten Muhammeds familj och lärjungar. Gravbyggena utfördes och godkändes av den tidens sunnitiske lärda. Liknande gravmoskéer finns överallt i den islamiska världen.
Ayman Taha Othman, ledare för sufiorden rahimiyya, sade att sufisternas riksråd förbereder seminarier och föreläsningar som ska upplysa allmänheten om islams gravskick, framför allt om att bruket att bygga gravmoskéer är i enlighet med sharia, islams lag. Dessutom anklagade Ayman Taha Othman det Muslimska brödraskapet och "salafiterna", det vill säga wahhabiterna, för att samtycka till vandaliseringen av gravar.
Wahhabisekten är uppkallad efter dess grundare Muhammed ibn Abd al-Wahhab som levde på 1700-talet. Sekten erövrade Mecka och Medina på 1920-talet och har sedan dess försökt göra sig till språkrör för sunniislam.
Redan på 1800-talet blev wahhabismen dock vederlagd av Meckas dåvarande mufti Ahmad ibn Zayni Dahlan (d. 1886). Han skrev boken Fitnat al-Wahhabiyyah (den wahhabitiska heresin) som blivit en klassiker inom den antiwahhabitiska litteraturen.
Det finns visst fog för kritiken mot Muslimska brödraskapet. De har visserligen fördömt gravskändningarna [4], men de har ännu inte in toto fördömt den ideologi, wahhabismen, som lett till att dessa överhuvudtaget kunnat ske.
Muslimska brödraskapet grundades 1924 av Hassan al-Banna, som var sufist och medlem i sufiorden hasafiyya. Martyren Hassan al-Bannas egen grav är bebyggd såsom syns på bilden till vänster. I sin memoarbok Muthakkiraatud-Da‛wa (s. 24-30) berättar han om sitt umgänge med sufisterna och om hur han brukade vallfärda till helgonens gravar i Damanhur för att meditera.
Enligt islamismforskaren Ibrahim M. Abu-Rabi förblev han vänligt inställd till sufismen genom hela sitt liv, även om han kritiserade vissa aspekter.
Hasan al-Banna basically remined a committed Sufi even after he founded Ikhwan.
Sufism exerted an undeniable influence on the emotional maturity and mental outlook of al-Banna, and there is no evidence in his writings or in his life that it ever ceased to influence him.
al-Banna applied all that he acquired from his early Sufi training – in terms of self-discipline, obedience to the leader or shaykh, and fulfillment of the ethical rules and standards of Islam – to the Ikhwan movement. [5]
Hassan al-Banna var samtidigt influerad av reformisten Muhammad Rashid Raida (1865-1935) som var skeptisk till sufismen, om än inte i lika hög grad som wahhabiterna.
Gravvandalismen är en oskiljaktig del av den wahhabitiska läran. Sedan de erövrade Mecka och Medina har de systematiskt utplånat alla gravar och minnesmärken från islams tidiga historia.
Boken Islamisten (2010) innehåller skarp polemik mot wahhabismen. I essayen ”Den större jihad” skriver jag sålunda:
Kampen för ett fritt Palestina kan inte föras tillsammans med sekter som vill skada islams enhet, som vill utplåna profeternas, de rättfärdigas och martyrernas gravar, vilka vårdats och vördats av generationer fromma och lärda muslimer. Den extrema wahhabismen är liksom sionismen en fiende till palestinierna. Det är av yttersta vikt att inte tillåta att palestinarörelsen infiltreras och kapas av dem som talar i Koranens och sunnans namn för att bedra muslimerna. Var på er vakt! (s. 127)
Boken Islamisten kan beställas från Islamiska förlaget Aguéli
[1] Al-Masri al-Youm: ”Sufi orders form popular committees to protect Qena shrines” (19/4 2011)
[2] Al-Masri al-youm: “Sufi sheikh warns of sectarian war with Salafis” (5/4 2011)
[3] Shaykh Ali Gomaa, fredagspredikan 1/4 2011 (arabiska)
[4] Mohamed Omar: “Muslimska brödraskapet fördömer gravskändning” (4/4 2011)
[5] Ibrahim M. Abu-Rabi, Intellectual Origins of Islamic Resurgence in the Modern Arab World, State University of New York Press, 1996, kap. 3, s. 62-91, "Hassan al-Banna and the Foundation of the Ikhwan: Intellectual underpinnings"
Läs:
Farhad Abdi: ”Wahhabismen”