Så småningom kommer denna myt att falla och då kommer de palestinavänner att ångra sig som sjung med i kören.

Det finns inget fanatiskt med revisionism, revisionism är vetenskap.

De Förintelsetroende är däremot fanatiker, som tvärt emot vetenskap och förnuft, tvingar oss att tro på bisarra sagor.

Men, det slår mig att man argumenterar för att bekämpa ”förintelsetron”, med argument som säger att det är förkastligt hur ”sionisterna använder sig av förintelseläran och förintelsetron ” endast för sina politiska utpressningssyften och för att kunna genomdriva sina politiska viljor, utan motstånd….

Men, samtidigt verkar det ju som en del av argumenten som framförs i intervjun, på alldeles liknande, förkastliga, sätt, också vill ”använda sig av förintelseförnekelsen”, just som ett verktyg i sin politiska kamp?….

Man skulle ju kunna hävda att det i praktiken innebär att man förkastar ett beteende, som man själv sedan vill tillämpa?

Om motivet till att man blir så angelägen att avslöja ”den tragiska händelsen”, är att man i sin tur vill kunna bevisa någon felaktighet, endast för att det i praktiken skulle kunna främja den egna ”politiska kampen”, så blir det ju samma förkastliga ”medel och verktygsskapande” av ”den tragiska händelsen”?…

Då är man ju kanske inte bättre (moraliskt), än dem man vill anklaga för ett ”orättfärdigt utnyttjande, endast i utpressningssyfte”, av ”den tragiska händelsen”, och som endast vill använda sig av den, just som ett ”verktyg och slagträ”, för de egna politiska önskningarna och målen, osv.?

Att ha undringar och funderingar kring historiska skeenden och händelseutvecklingar genom tiderna, inklusive andra världskrigets händelseutveckling, kan man ju alltid ha och göra ändå.

Men om man vill använda sig av denna forskning, i sin tur, som en ”politisk pjäs”, att lyfta fram den, med ett särskilt syfte, att som ”ett verktyg”, ”ett slagträ” i sin eventuella politiska kamp, (för att kanske övertyga världen om ” hur onda sionisternas är”?), så blir man själv kanske ”lika ond”..?….