Judarna och kapitalismen

Faktum är att räntan, det vill säga ockret, är navet i vår nuvarande världsekonomi. Det beror på att det moderna bankväsendet, och därmed kapitalismen i sin helhet, uppfanns av judar. Judiska guldsmeder, ”goldschmidtarna”, lät sina kunder deponera guld hos dem. De skrev sedan ut kvitton som kunderna kunde använda som betalmedel, föregångarna till våra papperspengar. Så småningom började de profithungriga ”goldschmidtarna” att skriva ut kvitton på mer guld än vad de hade i kassavalven, eftersom de visste att alla kunderna inte skulle komma och ta ut sitt guld på en och samma gång. Bankväsendet var fött. Ännu i våra dagar är det judiska familjer som äger och styr de flesta av de stora bankerna och finansbolagen: Rothschild, Guggenheim, Wasserman, Goldmann-Sachs, bröderna Lehman, Salomon & Salomon, Lazard Freres m. fl. Listan kan göras hur lång som helst. Och de som inte är judar är frimurare, det vill säga ”konstgjorda judar” eller ”hedersjudar”.

Rabbinen Isaac Wise (1819-1900), ordförande i B’nai B’riths underorganisation i Cincinnati, Ohio, förklarade, att frimureriet är en judisk institution, vars historia, grader, ämbeten, lösenord och förkunnelser är judiska (Israelite of America, 2 aug. 1866). Rabbinen Wise medgav: ”Frimurarorden är den judiska världsfinansens verkställande politiska organ”.

”Ocker” definieras numuera som debitering av ”orimligt” hög ränta, men ursprungligen betydde det bara att debitera en avgift eller en ränta för användningen av pengar. Ocker var förbjudet i den kristna läran, och lagar mot ocker var strikt upprätthållna av den katolska kyrkan till slutet av medeltiden. Jesus kastade som bekant ut månglarna ur templet. Men i judiska skrifter, var ockret bara förbjudet mellan ”bröder”, dvs. inom den judiska gemenskapen. Att debitera ränta från gojer, dvs. icke-judar, var tillåtet och till och med uppmuntrat. I femte Mosebok (15:6) sägs till juden att ”du skall låna ut till många folk men aldrig själv behöva låna”, och att ”du skall härska över många folk, men de skall aldrig härska över dig”. I en annan vers i samma bok sägs att ”av en ickejude [goj] får du ta ränta, men av din broder [din medjude] får du inte ta ränta” (23:20).

Den före detta juden Israel Shahak har i sin bok Judisk historia, judisk religion. Tyngden av tre tusen år (Foinix, 1996) avslöjat en del besvärliga fakta om den judiska läran. I kapitlet ”Lagarna mot ickejudar” förklarar Shahak: ”Många – men inte alla – rabbinska auktoriteter, däribland Maimonides, anser det faktiskt vara en bjudande plikt att utkräva så stor ockerränta som möjligt på ett lån till en ickejude.” Vidare avslöjar Shahak om hur det är tillåtet för judar att bedra gojer, att sälja varor till dem till orimliga priser och till och med att stjäla från dem. Men ser hur talmudismen och kapitalismen är samma andas barn.

Jacques Attali, judisk historiker, akademiledamot och frimurare, som skrev boken Judarna, världen och pengarna (Paris 2001) uppgav i tidskriften L’Express att det var judarna som grundade kapitalismen. Attali betonade: ”Min slutsats är att judarna har all anledning att vara stolta över denna del av sin historia.”

Islams lösning

Men den judiska ockerekonomin kan stoppas genom att följa Umar Vadillos modell – att den islamiska världen övergår från papperspengar till guld- och silvermynt och bildar ett alternativt, räntefritt ekonomiskt system. ”En valuta, en umma” är mottot. Umar Vadillo är inte ensam om att förespråka denna radikala modell, han har själv fått idén från den brittiske islamiske ledaren shaykh Abdalqadir as-Sufi, som innan sin omvändelse var känd som skådespelaren Ian Dallas. Man kan nog påstå att det är as-Sufis förtjänst att denna fråga överhuvudtaget lyfts fram. Förespråkarna för dinarens återinförande blir allt fler för varje dag som går. Imran Hosein, en respekterad andlig ledare från Västindien, har anslutit sig, och även Zaid Hamid, företrädare för den populära rörelsen Takmeel-e-Pakistan, som strävar efter att fullfölja grundarfäderna Muhammad Ali Jinnah och Muhammad Iqbals visioner för den nybildade nationen Pakistan.

Denna ekonomiska jihad representerar enligt min mening islamismen när den är som bäst. Man har hittat en fråga förankrad i traditionell islam, som verkligen är nyttig och förmår göra skillnad, och som samlar muslimer kring konkreta mål på vägen mot bildandet av en islamisk politisk konstellation som kan konkurrera med det sionistiska västblocket USrael.

Vanligtvis tycker våra sioniserade medier om att begränsa begreppet ”islamism” till att beteckna små, obskyra, sekteristiska och våldsamma grupper, ofta med wahhabitisk anstrykning. Grupper som helt saknar folkligt stöd, som saknar kompetens att styra, och som dessutom är mycket löst förankrade i traditionell, ”normal” islam. I sin mentalitet har de fler likheter med Jehovas vittnen än med normala muslimer, och deras urskiljningslösa våldsamhet har mer gemensamt med ”skolmassakerfenomenet” i USA än med jihad i islam. Om någon vettvilling (eller Mossadagent …) spränger en bomb på en marknad i Bagdad eller en ”Jehovas vittnen-muslim” i Somalia slår sönder gravar med slägga under förevändningen att det finns muslimer som ”dyrkar gravar”, kallas de direkt för ”islamister”. Den stora huvudfåran av islamister, det vill säga politiskt organiserade muslimer, som består av vanliga, hederliga muslimer och balanserade, kloka ledare, får ingen uppmärksamhet alls.

Umar Vadillo har arbetat oförtröttligt under många år med att försöka övertyga muslimska ledare om gulddinarens företräden. En av dem som har lyssnat uppmärksamt på Vadillos förslag är Malaysias före detta president Mahathir Mohamad. Efter finanskrisen 1997, när svindlaren George Soros och hans kumpaner sänkte den malaysiska valutan, började han se sig om efter en alternativ modell. Man övervägde nya stabilare sätt att göra affärer. Under islams begynnelse på 600-talet e. Kr. kunde man köpa en get för en gulddinar och går du till en bonde idag med en likadan dinar får du en get med dig hem. År 2002 och 2003 förhandlade Mahathir med den islamiska republiken Iran om att börja handla med dinaren och nyligen presenterade delstatsregeringen i Kelantan i Malaysia sin idé att införa guld- och mynt baserade på den traditionella dinaren och dirhamen.

Reserv utan reserver

Den amerikanske centralbanken Federal Reserve är varken ”federal” eller en ”reserv”. Den är ett privat bolag som ägs av ett konsortium av mycket stora multinationella banker. Den innehar alltså inga kassavalv fyllda av guld- och silvertackor, bara högar av skuldpapper. De trycker sedlar och lånar ut dem till staten mot ränta. Få känner till att reell valuta (mynt och dollarsedlar) utgör tillsammans mindre än 3 procent av USA:s penningmängd. De andra 97 procenten existerar bara som dataposter på datorskärmar, och alla dessa pengar skapades av banker i form av lån.

De flesta av Federal Reserves styrelseledamöter är judar, alla är frimurare. Frimurarjuden Alan Greenspan var chef för Federal Reserve i arton år. År 2006 efterträddes han av Ben Bernanke, som också han ”råkar” vara en av ”de utvalda”. Den 4 juni 1963 utfärdade president John F. Kennedy dekret (Executive Order) nr 11110, vilket återgav regeringen rätten att ge ut sedlar, utan att det skulle gå genom centralbanken Federal Reserve. Han blev mördad. Syndabocken Lee Harvey Oswald, sköts i sin tur av Jack Ruby (Rubenstein). Den palestinske författaren Bassam Abu Sharif, som har lång erfarenhet av underrättelseverksamhet, sade i Abu Dhabi TV (25/4 2010), att Kennedy dödades av sionistiska nätverk på order av David Ben Gurion. Bassam har varit rådgivare åt Yassir Arafat och pressekreterare för PLO. År 1972 förlorade han fyra fingrar vid ett mordförsök av Mossad genom en ”bokbomb”. Han vet vad han talar om.

Det var inte första gången en statsledare blev mördad för att ha retat upp bankirerna. För att kunna finansiera det amerikanska inbördeskriget, som utbröt den 12 april 1861, blev president Abraham Lincoln nödsakad att utnyttja kongressens rätt att ge ut egna pengar. Åren 1862-64 utgavs 450 miljoner räntefria ”greenbacks”. Lincoln lovade vid sitt återval år 1864 att börja strida mot bankerna så snart kriget var slut. Mordet på Lincoln förövades av juden John Wilkes Booth, frimurare av 33:e graden, den 14 april 1865 i Washington, bara sex dagar efter att inbördeskriget var över, och bakom mördaren dolde sig Judah P. Benjamin, hög frimurare och Rothschilds agent (se William Guy Carr, ”Red Fog over America”, 1968, s. 194).

Det finns alltså inga ”riktiga” pengar i systemet, bara skulder. Hela det globala penningsystemet utgörs av skulder till privata banker, för pengar de skapade med hjälp av bokföringsposter. Hur ekonomin fungerar är dock inte känt, de flesta har ingen aning. Frimurarkapitalisterna som kontrollerar ekonomin också har köpt upp medierna och behärskar den allmänna opinionen. Massprotesterna uteblir.

Umar Vadillos lärare, Abdalqadir as-Sufi, var före sin omvändelse till islam mitt uppe i en framgångsrik skådespelarkarriär, och intresset för film har han kvar, vilket man skymtar i den lysande essayen ”The Collapse of the Monetarist Society”:

It should be borne in mind that for over half a century the banking industry has gone to enormous trouble to promote the idea that robbing a bank was a way to acquire immediate wealth. A whole book could be written on the banking industry (industry?) and its exploitation of the movie industry helping it to advance a mythic conviction that banks were repositories of wealth. In film after film they have granted the movies access to great fortress-like banks which in turn become the arena for the bank-raid. The message is that the bank is the holder of vast wealth and it is unreachable. The truth is that it is empty. The billions are not in the vaults.

Just as when the French Revolutionaries broke into the Bastille to free its prisoners, they discovered only a handful, so today the bank raider will find only a handful of deposit boxes with some jewelry and bonds. The Bastille was the symbolic power institution of a political power system, so today the Bank is the symbolic power institution of an economic power system.

Det kan verka svårt eller till och med omöjligt att genomföra den papperslösa modellen, men enligt Vadillo och andra aktivister är den ett islamiskt påbud, eftersom zakat inte går att betala med skuldpapper, och islam påbjuder inget som övergår den mänskliga förmågan. Låt oss hoppas att Vadillo och Mahathir, till skillnad från Abraham Lincoln, Kennedy och andra som utmanat frimurarbankirerna, får leva ett tag till så att han kan förverkliga sina idéer och uppresa zakat, den fallna pelaren. Det kan i så fall leda till islamisk, ekonomisk revolution. Kan lilleputtlandet Kelantan i Malaysia stå pall mot IMF och Världsbanken? Inshallah.

Vadillo menar att gulddinarens återkomst är ett nödvändigt steg mot rekonstruktionen av det islamiska riket, kalifatet, som störtades 1924 av Atatürks frimurarregim. Och med kalifatet föll också zakats pelare. Den islamiska ordningen vacklade. Zakat är en förutsättning för att islam återigen ska bli vad den en gång var, en politisk ordning och inte bara ritualer. En valuta, en umma, ingen dinar, ingen zakat, så tolkar Vadillo islams lag. Och sålunda avslutar Abdalqadir as-Sufi sin essay ”The Collapse of the Monetarist Society”:

There is no such thing as a vegetarian lion

There is no such thing as a Zakat-less Muslim

Läs:

Jüri Lina: Världsbyggarnas bedrägeri (Referent, 2007)

Abdalqadir as-Sufi: Collapse of the Monetarist Society (2008)

Fatwa Concerning the Islamic Prohibition of Using Paper-Money as a Medium of Exchange, Granada 1991

Umar Vadillo: The End of Economics: An Islamic Critique of Economics (1991)

Israel Shahak: Judisk historia, judisk religion. Tyngden av tre tusen år (Foinix, 1996)