Den wahhabitiske ungdomsföreningen TUFF (Troende unga framtida förebilder) har inbjudit predikanten Bilal Philips till en konferens i Göteborg.
Föreningen, som grundades 1998, har tidigare uttryckt sympatier för den antiislamiska terrorismen i Afghanistan [1] där muslimer som inte delar wahhabisektens trosuppfattningar har dödats och deras moskéer och gravar förstörts.
Philips skulle föreläsa om islamofobi. Förvisso ett angeläget ämne att dryfta, men frågan är om han är rätt person göra det. Philips tillhör nämligen, liksom TUFF, wahhabisekten.
Denna sekt anser att alla icke-wahhabitiska muslimer, det vill säga både sunniter och shi’iter, i själva verket är icke-muslimer. Dessa ”icke-godkända” muslimer, vilka utgör den överväldigande majoriteten av världens muslimer, måste undervisas i den ”rätta” wahhabitiska läran. Om de vägrar är de avfällingar som ska dö.
Bilal Philips är med andra ord ingen islamist. Han är sekterist. Han betraktar majoriteten av världens muslimer som sina fiender. Wahhabisekten är uppkallad efter dess grundare Muhammed ibn Abd al-Wahhab som levde på 1700-talet.
Bilal Philips hetsar mot både sunni- och shiamuslimer. Han ska alltså tala om islamofobi, fientlighet mot muslimer, men sprider själva den grövsta formen av sunni- och shiafobi. Han är sunnifob och shiafob. Han hyser starka fobier, för att inte säga hat, mot mainstreamislam, i synnerhet sufismen, islams andliga brödraskap.
Några framstående sufister, som av Philips inte räknas som riktiga muslimer, är de tre frihetskämparna Izz ad-Din al-Qassam i Palestina, Omar Mokhtar i Libyen och Amir Abd al-Qadir i Algeriet.
Under en föreläsning kallar Philips en av sunniislams största andliga mästare i vår tid, turkcyprioten sheikh Nazim al-Haqqani, för ”orm”. Shi’iter, hävdar han, är inte muslimer, utan ”månggudadyrkare”, och sunniter är inte heller muslimer, ty de ”dyrkar gravar”. Och i den stilen håller han på och kastar vulgära förolämpningar omkring sig mot shi’iter och sunniter. Han är oförmögen att debattera hövligt.
Wahhabisekten är inte, som många tror, en skola inom sunniislam. Den är en helt egen sekt som inte erkänns av den sunniislamiska gemenskapen. När sekten uppstod på 1700-talet fördömdes den som heretisk, det vill säga icke-ortodox, av sunnitiska teologer.
En av dem som vederlade wahhabismen var Meckas mufti (högste religiöse auktoritet) Ahmad ibn Zayni Dahlan (d. 1886). Han skrev boken Fitnat al-Wahhabiyyah (den wahhabitiska heresin) som blivit en klassiker inom den antiwahhabitiska litteraturen.
Wahhabiterna utgör en mycket liten del av världens muslimer, men de hörs och syns mest på grund av sina enorma ekonomiska resurser. Det USA-allierade Saudiarabien finansierar den wahhabitiska propagandan med sina oljedollar. Ungdomar i Sverige erbjuds stipendier för att korvstoppas med wahhabismens teser i Medina.
Philips har studerat gratis vid det wahhabitiska universitetet i Medina. Wahhabiterna erövrade de två heliga städerna Mecka och Medina på 1920-talet. De ställde till med massakrer på sunnitiska teologer och imamer och brände sunnitiska böcker.
Det är en gåta hur denne sekteristiske predikant, som sprider sina kränkande fobier om 80 till 90 procent av världens muslimer, förvandlas till ”islamist” i våra svenska medier. Bilal Philips är inte islamist, utan wahhabit och lärjunge till Muhammed ibn Abd al-Wahhab.
[1] Sydsvenska Dagbladet, "Extremister lockar vilsna tonåringar" (9/2 2006)
Se:
Sheikh Nazim al-Haqqani talar på ett turkiskt-islamistiskt möte
Läs:
Farhad Abdi: "Wahhabismen"
Mikael Hakim: "Wahhabismen – en manipulativ sekt"
Mohamed Omar: Wahhabismen försöker kapa islam
Göteborgs-Tidningen har tagit upp predikantens besök i Sverige, men har lagt fokus på helt andra saker än wahhabismen. Se ”En hotfull stämning – och censur” (16/4 2011)