Författaren och journalisten Andreas Malm, som skrivit böckerna Bulldozers mot ett folk och Hatet mot muslimer, har lång erfarenhet som aktivist i den vänsteristiska palestinarörelsen och som debattör i frågor som rör islam, muslimer och islamofobi.

Han har dock aldrig ifrågasatt Israels rätt att existera och inte heller vågat granska sionismens roll i "den islamofobiska ideologiproduktionen" eller "den islamofobiska kunskapsregimen", som det heter.

I en artikel i dagens Aftonbladet, ”Fredskämpen gav sitt liv för Gaza” (16/4 2011), skriver han om det bestialiska mordet på italienaren Vittorio Arrigoni. Till skillnad från många andra skribenter som skyller avrättningen på ”islamister” i allmänhet, säger Malm som det är:

Han hade kidnappats av en grupp palestinska wahhabiter, en av de al-Qaida-celler som under de senaste åren spridit sitt gift i Gaza. På en Youtube-film ser man dem hålla upp hans blodiga, förbundna ansikte. Italienaren kom in i vårt land för att sprida korruption, säger texten.

[…]

I dag är inte läge att kyligt analysera hur wahhabismen kan få fäste i Gazas desperation, i dag säger vi: satans mördare. Vår sorg är svart, vår vrede röd, vit, grön. Minnet av Vittorio kommer att leva i Gazas öppna sår.

Wahhabiterna mördade Vittoria Arrigoni. Tack Andras Malm för att du säger som det är. Det är en sekt som dyker upp överallt där det finns fattigdom, okunnighet och krig. I Afghanistan, Tjetjenien och Irak har deras våldsamhet och sekterism stundtals gjort dem till ett större problem för folken i dessa länder än ockupationen.

Det är dags för journalister i Sverige att byta ut "islamisk" eller "islamistisk" terrorism mot det mer korrekta "wahhhabitisk". Ty faktum är att så gott som alla så kallade "islamiska" eller "islamistiska" terrorister kommer från den wahhabitiska sekten. Nu talar jag alltså om terrorism, riktig terrorism, inte om motstånd mot ockupation.

Wahhabisekten grundades av Muhammed ibn Abd al-Wahhab på 1700-talet i provinsen Najd i nuvarande Saudiarabien. Alltsedan dess begynnelse har den bektraktats som heretisk, det vill säga icke-ortodox, av de flesta islamiska teologer. Sektens mål är att genom aggressiv propaganda, massakrer och förstörelser av minnesmärken, moskéer och gravar utplåna alla andra tolkningar av islam.

På senare tid har anarko-wahhabitiska grupper utnyttjat oredan efter revolutionen i Egypten för att vandalisera flera gravar och moskéer. Under en islamisk konferens i Egypten förra året sade Sheikh Mohamed Abdel Fadeel att wahhabismen understöds av “sionistiska organisationer”. [1] Det kan mycket väl ligga något av sanning i shaykhens ord. Både sionister och wahhabiter tycks drivas av ett hat mot islams andliga, kulturella och teologiska mångfald. Bägge vill krympa islam till en liten obskyr sekt och utplåna islams historia.

Vem tjänar på att wahhabiterna vinner tolkningsföreträde? Svaret är islams fiender. Om så sker kommer det inte att behövas några islamofober för att svartmåla islam. Det gör wahhabiterna så bra själva. När de begår skändligheter säger de ju att de bara följer ”Koranen och sunnan". [2]

Boken Islamisten (Islamiska förlaget Aguéli 2010) innehåller skarp polemik mot wahhabismen. I essayen ”Den större jihad” skriver jag sålunda:

Kampen för ett fritt Palestina kan inte föras tillsammans med sekter som vill skada islams enhet, som vill utplåna profeternas, de rättfärdigas och martyrernas gravar, vilka vårdats och vördats av generationer fromma och lärda muslimer. Den extrema wahhabismen är liksom sionismen en fiende till palestinierna. Det är av yttersta vikt att inte tillåta att palestinarörelsen infiltreras och kapas av dem som talar i Koranens och sunnans namn för att bedra muslimerna. Var på er vakt! (s. 127)

Sionistregimen blev säkert inte sorgsen över beskedet om Arrigonis död. Wahhabismen fungerar, direkt eller indirekt, som ett instrument i deras händer. Det är därför jag alltid betonar att islam har två stora fiender, en yttre och en inre, sionismen och wahhabismen.

Boken Islamisten kan beställas från Islamiska förlaget Aguéli för 150 kr

Läs:

Mohammad Khalil: ”Wahhabitier kidnappar aktivist i Gaza”

Farhad Abdi: ”Wahhabismen”

Mohamed Omar: ”Islamism eller pseudoislamisk terrorism?”

Mohamed Omar: ”Kalla dem vid deras rätta namn”

Mohamed Omar: ”Wahhabismen och det planerade attentatet mot Jyllands-Posten”