Vi i västvärlden lever idag i en teknokrati, som har dragit en maläten kappa av demokrati över sig. De flesta beslut fattas över våra huvuden och som medborgare får vi varken tid eller chans till säga stopp. Ett ypperligt exempel på detta är grundlagsändringen som slog igenom i höstas [1]. Det svenska folket blev inte tillfrågat och omständigheterna kring ändringen kom upp i dagsljuset, först när det var alldeles för sent för intervention.
Den lilla människan känner sig ofta maktlös. Någon har kapitalet, någon annan har kontakterna och en tredje har intellektet. Därefter ligger det nära till hands att tappa hoppet och förvandlas till en västerländsk zombie. En zombie som ständigt upprepar mantrat om demokrati, men har en kampvilja som sträcker sig precis lagom till fjärrkontrollen. Zapp – hjärntvättning på bästa sändningstid. Zombien är nöjd.
Någonstans på denna destruktiva väg måste vi vakna upp, och faktiskt se att positiv förändring är möjlig. Klyschan om att alla kan göra någonting, stämmer utmärkt. Internet, bloggar och sociala medier överlag har öppnat helt nya dörrar för oss och skapat forum där vi kan träffas och diskutera, den lilla människan får paradoxalt nog chansen till ett större genomslag med sina tankar och funderingar. Det gäller att bestämma sig för att agera, att inte bara bygga tankeslott utan att sätta sina planer i handling och visa att man existerar, få sin röst hörd. Det gäller att ihärdigt kämpa. Homofilerna och feministerna har skaffat sig rättigheter, just på grund av att de inte lade ner stridsyxan utan intensifierade kampen när den blev som allra svårast. Man måste ta lärdom av enträget arbete, oavsett vilken form det tagit. Någonting kan vara värt att snappa upp.
Vi människor har dock begränsningar, alla kan inte ta rollen som chefsideologer, och alla kan heller inte vara aktivister. Det gäller att alla bidrar på det sätt de klarar av, det kan handla om att skriva artiklar, dela ut viktiga böcker till släkt och vänner, informera den gamla tanten på Ica vänligt om att apelsiner från Israel är besprutade med palestiniernas lidande, debattera både hemma i köket och i klassrum, donera pengar till viktiga ändamål eller helt enkelt sätta sig i soffan. Slänga fjärrkontrollen genom fönstret. Och börja läsa en bok. Kunskap kommer för evigt att vara lika med makt.
Undertecknad klev upp i den göteborgska ottan och med hjälp av plastmuggar och ett stängsel skapades ett kort budskap. Bara idag kommer tiotusentals människor att läsa det eftersom att vägen nedanför är hårt trafikerad, under en stor del av dygnet. Det finns massvis av potential och utrymme till att nå ut med rätt budskap, även om det är simpelt. Det gäller bara att slänga iväg den där nedrans fjärrkontrollen och resa sig upp..
[1] http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=101&artikel=4201193
Grundlagsändringen innebar ju indirekt stärkta rättigheter och en uppfräschning av systematiken i regeringsformen, knappt något annat. Varför borde ett folkomröstningsmaskineri ha dragits igång apropå det?
Det finns ingen som nödvändigtvis efterfrågar en folkomröstning, men att förslaget kunde debatterats flitigare i media är det ingen tvekan om. Poängen är att det sker förändringar i samhället, som den enskilda människan inte har något att säga till om. Grundlagsändringen knöt ytterligare band till EU och gav militären högre befogenheter, i eventuella kravaller. Bland annat. De flesta svenskar skulle tycka att detta är viktigt att tala om.
Bra skrivet Uno.
Det som gör en mörkrädd är att inte fler reagerar över att man valt att ändra på något så dyrbart som vår Grundlag utan att värna om det man mer än ofta däremot stoltserar och påstår med att inneha; Demokrati.
Varför var det så viktigt att få igenom en ändring och det utan att fråga den stora massan?
Troligtvis för att man inte ville riskera ett Nej som i sin tur skulle leda till förstörda planer för ”fria och hederliga” EU-landet Sverige.
Tack mh.
Jag håller med dig. Det var inte värt att riskera ett ”nej” från en obildad och okunnig massa. Som var fjärde år väljer oss..