Arabisten och islamologen Jan Henningsson var mellan åren 2002 till 2008 direktor för Svenska institutet i Alexandria. Nu arbetar han som islamexpert vid Utrikesdepartementet. Tidigare har Henningsson varit Svenska kyrkans ansvarige handläggare för Mellanöstern.

Torsdagen den 14 april besökte han Missionskyrkan i Uppsala för att föreläsa under rubriken "Vems islam?" Henningsson började med att förklara att islam är en rik tradition som rymmer flera riktningar och tolkningar. Som den diplomat han är undvek han att diskutera detaljer utan höll sig till "de stora perspektiven".

Henningsson är varken muslim eller islamist utan en utomstående, om än inkännande, betraktare. Det var han själv noga med att poängtera.

För mig och Studiegruppen Aguéli var föreläsningen en möjlighet att prata om utvecklingen i Egypten. Jag tog upp wahhabiternas gravskändningar och Henningsson lugnade oss med att säga att wahhabismens inflytande var mycket litet i förhållande till normal sunniislam.

Vi pratade också om Muslimska brödraskapet och Henningsson nyanserade vulgäruppfattningen av "islamister" som ilskna våldsverkare och extremister. Han betonade brödraskapets socialdiakonala och folkbildande verksamheter. Islamisterna i Egypten bekämpar fattigdom, ohälsa och analfabetism. De hör hemma i den "folkhemsislamistiska" trend som religionshistorikern Mattias Gardell talar om.

Skulden för attacken mot en koptisk kyrka under nyårshelgen förra året lade Henningsson på Mubarakregimen. Den var en s.k. falskflaggad operation iscensatt av den före detta inrikesministern Habib al-Adli, hävdade han.

I själva verket har flera av de terrorattacker som tillskrivits "islamister" egentligen utförts av Mubarakregimen för att skrämma folk till lydnad. Enligt Koranen (22:40) innebär jihad att försvara kyrkor, "vari Guds namn nämns", inte att förstöra dem.

Han berättade hur wahhabismen plötsligt dök upp 1970-talet. Broschyrer tryckta i Saudiarabien, som kritiserade normal sunniislam, delades ut i moskéer. Wahhabismen är som bekant uppdelad i två huvudriktningar: regimwahhabismen, som är lojal mot huset Saud och anarko-wahhabismen eller qaidismen, som är terroristisk. Så alla terrorattacker är inte falskflaggade operationer.

Henningsson uppskattade att Muslimska brödraskapet skulle få omkring 20 till 30% av rösterna om det var val idag. Det wahhabitiska inflytandet inom brödraskapet är mycket svagt, men befintligt.

Hassan al-Banna, som grundade organisation 1928, var som ung medlem i sufiorden hasafiyya. Enligt islamismforskaren Ibrahim M. Abu-Rabi förblev han vänligt inställd till sufismen genom hela livet även om han kritiserade vissa aspekter.

Hasan al-Banna basically remined a committed Sufi even after he founded Ikhwan.

Sufism exerted an undeniable influence on the emotional maturity and mental outlook of al-Banna, and there is no evidence in his writings or in his life that it ever ceased to influence him.

al-Banna applied all that he acquired from his early Sufi training – in terms of self-discipline, obedience to the leader or shaykh, and fulfillment of the ethical rules and standards of Islam – to the Ikhwan movement. [1]

Sufismen, haqiqa sufiyya, nämns i en punkt i brödraskapets program och precis som i de traditionella, "normala" sufiordnarna införde Al-Banna en wird, det vill säga en böneformel, kallad Al-Ma'thurat, som skulle reciteras av bröderna gemensamt på bestämda tider.

Henningsson tvivlar starkt på att wahhabiterna någonsin kan få utbrett folkligt stöd. Den senaste tidens händelser, där anarko-wahhabitiska grupper vandaliserat helgongravar, har gjort dem än mer impopulära. I detta sammanhang kan det vara intressant att nämna att även Hassan al-Bannas grav är, som bilden visar, bebyggd, vilket är förbjudet enligt wahhabismen. Om de vill vara konsekventa bör de alltså förstöra även denna.

Khaled Hamza, en aktivist inom Muslimska brödraskapet, skrev efter gravskändningarna en stark artikel som varnar för wahhabismens destruktiva inflytande i Egypten:  ”Actions by Salafi Groups Threaten the Revolution's Greatest Achievements” (4/4 2011).

Läs:

Mohamed Omar: ”Muslimska brödraskapet fördömer gravskändning” (4/4 2011)

Farhad Abdi: ”Wahhabismen” (6/4 2011)