Förra veckan hade filmen “Hür Adam” (Fri människa) premiär på biografer i Turkiet. Filmen skildrar Said Nursis (1978-1960) liv och gärning. Han var den förmodligen mest inflytelserike islamisten i Turkiet under 1900-talet.

Filmen är, oaktat dess estetiska och intellektuella meriter, ett tydligt tecken på den förändring som skett i Turkiet i och med övergången från en sekularistisk autokrati till en islamisk demokrati. Under hela sin levnad och under lång tid efter hans bortgång, förföljdes, förtalades och smutskastades Said Nursi och hans sympatisörer av den sekularistiska regimen. I det nya islamdemokratiska Turkiet får han sin upprättelse.

Det kemalistiska styret försökte undertrycka alla former av islamisk aktivism, i synnerhet sufiordnarna, vars sociala nätverk man såg som grogrund för politiskt missnöje och organiserat motstånd mot regimen.

Hans främsta verk heter Risale-i-Nur och är en korankommentar på över sex tusen sidor. Men Nursis tänkande var mer än bara skrifter, det var en också en rörelse. Hans skrifter lästes högt i grupper och omsattes i praktiken. Rörelsen lever vidare under Fethullah Gülens ledarskap. Nursi utmanade sekularismen och fick för detta tillägna trettio år av sitt liv i fängelse, i exil och under polisövervakning. Han sade: ”Jag kan leva utan bröd, men inte utan frihet”.

Det var när Nursi hade hörde talas om att den engelske premiärministern Sir Edward Gladstone (d. 1898) hade sagt att ”så länge muslimerna har denna Koran kommer vi inte att kunna styra över dem”, som han bestämde sig för att skriva en ny förklaring av Koranen som skulle lyfta fram dess tidlösa budskap i vår tid.

Man skulle kunna jämföra Nursis rörelse med Brödraskapet i Egypten. Men medan den senare gled bort från dess sufiska rötter genomsyrades Nursis rörelse av sufisk fromhet och sufiskt tänkande ända från början och fram till idag. Nursi var också en mer filosofisk och mystisk tänkare än Hassan al-Banna, Brödraskapets grundare.

Men det var en sufism som bejakade samhällsengagemang, utbildning och vetenskaplig utveckling. Nursis tänkande har utan tvekan bidragit till att skapa den turkiska, islamdemokratiska modellen, som sedan 2002 blivit en förebild för huvudfåran inom de islamiska rörelserna i världen.

Efter militärkuppen 1960 grävde kemalistiska extremister upp hans kropp ur graven och förde den till en okänd plats. Detta för att hindra människor från att besöka den och visa sin vördnad. Man trodde att den kunde bli en samlingspunkt för motståndet. Värt att notera är att Nursi visste att så skulle ske. I en av sina skrifter förutsäger han att ingen kommer att veta var han är begravd.

Se filmens trailer här (turkiska)

Läs:

Mohamed Omar: Kalla dem vid deras rätta namn. Om sufism och islamism

Mohamed Omar: Skeppsmassakern och Turkiets nya roll