Under det förgångna århundradet har mänskligheten ställts inför många nya och främmande rörelser. Rörelser som har omformat vårat levnadssätt och totalt förändrat våra tankebanor. Man kan enkelt hitta två gemensamma nämnare hos dessa revolutionära teorier och organisationer. Den första nämnaren är den enorma omfattning av kritik som dessa spydde och fortfarande spyr ut.

Med kritik menar jag misstänksamhet och förakt för rådande kultur, religion och traditionella ideal. Den andra gemensamma nämnaren är även den som är mest intresseväckande. Organisationerna har allt som oftast utgjorts av människor som uppfattar sig själva som etniska judar. Det är ingen hyperbol. Kommunismen, psykoanalysen, invandringspolitik, den boasianska skolan och Frankfurtskolan har alla varit dominerade av etniska judar, inte nödvändigtvis religiösa. Som sagt, det är varken en hyperbol eller en slump. Inom psykoanalysens rörelse utgjordes 1906 samtliga av gruppens medlemmar av judar [1]. Ämnet jag alltså tänker ta upp idag är Freud och psykoanalysen.

Freud var en övertygad sionist som även bar på tankar om judarnas överlägsenhet. Denna attityd genomsyrade det mesta han gjorde och manifesterade sig på flertalet olika sätt. I ett brev som Freud skrev 1931 talar han om sig själv som en ”fanatisk jude”. Freud skriver vidare att han finner ”judendomen och judarnas dragningskraft så oemotståndlig, många mörka känslomässiga krafter, desto mäktigare ju mindre de låter sig fattas i ord, liksom det klara medvetandet som en inre identitet, hemligheten med samma tankebyggnad” [1]. Freud stod för ett rastänkande, något som aldrig längre kopplas samman med hans person. Det är helt enkelt alldeles för obekvämt att tala om store Freud som en simpel judisk rasist som vigde sitt liv åt pseudovetenskap. Freud hade uttryckligen en känsla av ”judisk moralisk överlägsenhet inför ett intolerant, inhumant – ja, sannerligen, antisemitiskt – samhällets orättvisor” [3]. En jude som bedriver hetsjakt på antisemiter? Låter det bekant mina vänner? Jakten pågår än idag, den har bara intensifierats.

Men vad lyckades Freud med? Enligt undertecknad finns det en särskild företeelse som Freud var med och startade upp. Det var nämligen den sexuella revolutionen. Freud hyste stark aversion gentemot det icke-judiska samhället och han såg det som sitt livsverk att förändra detta förkastliga, antisemitiska samhälle. Det han lyckades med var en början till upplösningen av kärnfamiljen. Man skulle som människa istället bejaka sin sexualitet och släppa alla hämningar. Den kristna moralen störde Freud något kolossalt och 1915 skriver Freud: ”Sexualmoralen – såsom samhället i sin mest extrema form, den amerikanska definerar den – synes mig mycket föraktlig, jag förespråkar ett ojämförligt friare sexualliv”[4]. Ställ er själva gärna en fråga. Har den sexuella liberalismen frambringat något gott överhuvudtaget? Finns det en enda positiv följdverkan? Det självklara svaret är nej, vi lever med dess fasor varje dag. Sjukdomar, död, misslyckade relationer och förstörda hem är det enda som vi har fått utav den vackra sexuella liberalismen.

Freud hade även mage till att påstå att roten till antisemitismen kommer från att de flesta kristna fått konvertera via tvång från sina gamla polyteistiska folkreligioner som var än mer aggressiva och barbariska än vad själva kristendomen är. På grund av våldsamheten hos tvånget att konvertera har vildarna ”ännu inte övervunnit sitt agg mot den nya religionen, som tvingades på dem, och de har projicerat det på den källa varifrån kristendomen kommit till dem [alltså judarna]” [5].

Läs om detta stycke och reflektera. Vill man förstå Freud och hur sjuk denna man var så krävs det att man läser detta både en och två gånger.Summa summarum. I en värld där moral anses som förkastlig kan enkelt ett nytt herravälde uppstå. De nya ledarna blir de som ser igenom bluffen. I detta fall är det ännu mer rakt på sak. De som är ledarna idag är samma människor som skapade bluffen och levererade den till oss, på silverfat. Vi tackade och bockade. Freud försvaras ännu idag men ses överlag som ett avslutat kapital. Måhända att han är just detta. Hans inflytande över dagens västerländska samhälle kan dock inte överskattas. Men som den gode Kevin MacDonald säger ; ”Steg för steg inser vi att Freud varit den mest överskattade gestalten i hela vetenskaps- och medicinhistorien”. 

[1] Klein 1981.

[2] Gay 1988, sida 601.

[3] Klein 1981, sida 86.

[4] Gay 1988, sida 143.

[5] Freud, 1939, sida 117