Sofia Ahmad arbetar för närvarande i kundtjänst på ett serviceföretag. Hon började skriva när hon var i tonåren, men tog inte skrivandet på allvar förrän i 24-års åldern. Då gjorde hon en resa till Italien som gjorde stort intryck på henne. Poesin är enligt Sofia en ”tillflykt” och ett ”favoritställe” att vara på.

I poesin kan hon ”fånga upp sådant som går förlorat i dagens rus”. Känslor och tankar som kräver att formuleras, uttryckas. Hennes favoritpoeter är Nizar Qabbani, Hjalmar Gullberg och Michelangelo.

I brevväxlingen med Sofia som föregick publiceringen nämnde hon att ”islam är den bästa gåva en människa kan få” och att ”islam är min identitet, min vägvisare”. ”Islam är”, fortsätter hon, ”upplysning och frid i själen”.

En av mina huvuduppgifter med tidskriften Minaret som jag redigerade mellan åren 2006 till 2008, var att upptäcka opublicerade författare. Svenska muslimer bär så många okända berättelser inom sig. Vi bör skapa egna förlag, egna tidningar och egna scener så att våra författare kan få en publik. Det kommer att bli arbetsamt, men det måste ske. Det har redan skett i Storbritannien, Frankrike och USA.

Sofia är en lovande poet och jag hoppas att hon kommer att fortsätta att odla sin talang. När unga poeter frågar mig om råd säger jag alltid samma sak till alla: ”Läs!”

Det finns inget bättre sätt att lära sig skriva än att läsa. Elementära sanningar är ofta banala.

Sofia Ahmad har palestinsk bakgrund och är antisionist.

Mitt hemland

Jag får smak av Eden när jag blir berörd av dig.
En underlig känsla,
Känna havet lugna sig inom mig.
Vågor argsinta, stillsamma blir och en flock resande fåglar hittar sin väg över dina hav.
Ett nöje är deras äventyr.
När du rör mig värmer du mitt hjärta, sätter eld på allt som stör mig, befriar mig från det världsliga.
Känslan av välbefinnande omfamnar mig.
Men jag är girig och vill bara mer av din kärlek.
Den lyfter mig högt upp på moln.
Ger mig en enorm maktkänsla.
När jag av din vind, ditt vatten din besjälade kropp blir berörd kan jag inte annat göra än överge mig till dig, så som miljoner andra har gjort, för att med vår sanna,
Orubbliga, oändliga
och obeskrivliga kärlek till dig, ge dig styrka och stolthet som ingen kan ta ifrån dig
trots deras avsky som bara får vår kärlek till dig att växa till ofattbara dimensioner
För din existens är
vår existens.
Palestina

Inom dig i mörkret

Du är rädd
Gömmer dig
För det som du upplever

Söker skydd i mörkret
Där kan du prata med dina tankar
Se de

Se ditt inre
Se något gro där
Du vattnar det med dina tårar

I mörkret
Rädd för att bli upptäckt
av ditt medvetande
ditt sunda förnuft

Du vill veta var vinden vilar sig
Var solen sover
Var månen vaknar

Allt det
är begripligt
för dig

Men obegriplig
oförklarlig
är din flykt i mörkret

Du kan inte beskriva dina känslor
du säger
pennan är för kall
för hård
för att beskriva vad du känner

Du säger att
bara bläck av ditt blod kan
frigöra de rätta
sanna
rättvisa orden
för den sak som gror inom dig

Det sägs om dig min vän

Vissa behöver dig mer än allt annat,
du är allt vad deras liv handlar om
Andra vill döda dig

Åter andra får aldrig nog av dig,
du är en som springer iväg,
som flyr
en man aldrig hinner ikapp

Onåbar, arrogant
kan du visa dig
En riktig pina
Oändlig för andra
för hastig för vissa,

Jag har valt att stå vid din sida,
alltid
i alla situationer.

Sluta jaga dig
har jag lovat mig själv.

Leva i nuet tillsammans
med dig,
få njuta av dig,
vara din vän
på gott och ont.

Vi håller ihop
i vått och torrt,
Medans du rinner iväg