Vad vilja muslimerna?

Who Speaks for Islam?I de västerländska medierna kan man ibland höra påståenden om att muslimer ”hatar vår frihet”, att islam är orsaken till attackerna mot World Trade Center den 11 september 2001, och att muslimska kvinnor helst skulle vilja slippa islam. En ny opinionsundersökning visar att inga av dessa påståenden stämmer.

I Who Speaks for Islam? What a billion Muslims really think (Gallup, 2007) får den tysta majoriteten komma till tals. I denna bok presenteras resultatet av en enorm och detaljerad gallupundersökning, utförd från år 2001 till år 2007. Studien är representativ för mer än 90 % av världens 1,3 miljard muslimer, vilket gör den till den mest omfattande studie av nutida muslimer som någonsin utförts.

Efter att ha samlat in enorma mängder data om vad världens muslimer har för åsikter gjordeman en genomsökning efter svar på de frågor som alla ställer: Vad är roten till anti-amerikanismen i den muslimska världen? Önskar muslimer demokrati, och i så fall, hur skulle den se ut? Vad vill muslimska kvinnor?

Många av gallupsvaren utmanar vedertagna åsikter och kommer därför att förvåna och även förarga många människor. Men som en klok man har sagt, ”man bör söka efter vad som finns och inte efter vad man tycker borde finnas”. I denna bok låter man fakta visa vägen i stället för att styras av förutbestämda uppfattningar. 

Undersökningarna i muslimska länder visar att majoriteten i de flesta av dessa länder (i flera upp emot 90 %) anser att religionen är en väsentlig del av deras dagliga liv. En ganska stor procent anser “att ha ett rikt religiöst/andligt liv” är ett inslag i livet som man inte vill eller kan vara utan. Många betraktar religionen som en av de viktigaste identitetsmarkörerna, en källa till mening och vägledning, tröst och samhörighet, som är helt avgörande för muslimernas personliga och samhälleliga utveckling.

För en utomstående betraktare kan islam te sig som en samling regler om hur man skall leva, såsom vad man ska ha på huvudet och vad man ska äta till middag. För muslimerna själva är dock bilden ganska annorlunda. Reglerna finns där, men för muslimerna är det snarare islam somen andlig karta, som ger en känsla av mening, vägledning, syfte och hopp, de väljer att betona. För dem är närhet till Gud och inre lyckokänslor vad de först och främst förknippar med sin tro. Mer än 90 % av de tillfrågade i muslimska länder säger att islam är viktig för dem och att de ”inte kan vara utan sin tro”. De upplever att islam ger deras liv lycka, mening och hopp.

Muslimer ber inte sina dagliga böner enbart därför att religionen påbjuder det, för att det är en ”regel”, utan mer för att det får dem att känna sig närmare Gud och för att det knyter ett band av ömsesidig kärlek till Honom. I undersökningarna framkom att en överväldigande majoritet av de tillfrågade i sju muslimska länder uppgav att deras böner gör dem lyckligare och hjälper dem att lindra oro och bekymmer. De flesta säger också att “de har mycken kärlek i sina liv” (exempelvis 95 % av egyptierna och 92 % av invånarna på den arabiska halvön). Det är tydligt att en majoritet av muslimerna fokuserar på religionens inre dimension, medan västerländska medier ofta väljer att betona de yttre, synliga delarna – såsom vad man får och inte får göra.

När det gäller frågan om demokrati visar undersökningen att en majoritet av världens muslimer önskar en demokratiskt vald regering. De nuvarande diktaturerna i den muslimska världen får sitt stöd av väst, och den verkliga orsaken till att demokratin inte har lyckats där, är att västmakterna aktivt och målmedvetet har motarbetat en sådan utveckling. Under kolonialtiden förtryckte man alla tendenser till folkligt inflytande, och efter självständigheten har man gjort sitt bästa för att underminera varje ansats till demokratirörelse. Reaktionerna på valet i Palestina nyligen talar sitt tydliga språk.

Medan USA påstår ha som mål att sprida demokrati, tror dock majoriteten i den muslimska världen att motsatsen är sann, nämligen att USA i själva verket motarbetar den folkliga viljan för att gynna sina egna intressen. Det står klart för varje nykter bedömare att folkliga, demokratiska regeringar i den muslimska världen vore ett allvarligt och oacceptabelt hot mot amerikanska intressen.

Iran är ett exempel på den europeiska imperialismens sammansatta inverkan. Fastän Iran aldrig koloniserades i formell mening, tävlade både Ryssland och Storbritannien om inflytande i detta land. Storbritannien och Sovjetunionen satte en mycket ung Mohammed Reza Pahlavi på tronen såsom shah i faderns ställe. År 1951 nationaliserade Irans parlament och den populäre, demokratiskt valde premiärministern Mohammed Mosaddegh Irans oljeindustri. Storbritanniens och Förenta staternas underrättelsetjänster lyckades i en kupp år 1953 avlägsna Mosaddegh från makten, varpå landet förvandlades till ett självhärskardöme under shahen. (s. 40)

Västerländska medier tenderar att behandla islam som ett problem. Men när man frågar muslimerna får man ett helt annat svar. De ser tvärtom islam som lösningen på sina problem. För dem är snarare problemet och hindret för deras utveckling mot högre livskvalitet, fred och välstånd, att västmakterna blandar sig i deras affärer – exploaterar, invaderar och ockuperar. Människor i väst tycker om att föreställa sig islam som ett ok på muslimernas axlar. För muslimerna är motsatsen sann. De ser i stället islam som en fredlig religion som främjar en stark och sund identitet, sammanhållning, rättvisa och anständighet. Ett överväldigande antal muslimer ser i religionen en källa till vägledning, stolthet och styrka. Majoriteterna av dem som svarat på undersökningen säger att religionen utgör det dominerande inslaget i deras dagliga liv (98 % i Egypten, 96 % i Indonesien, 86 % i Turkiet).

Demokrati anges frekvent vid sidan om islam som en nyckel till ett rättvisare samhälle och till ekonomisk och vetenskaplig utveckling. Många svarade att det är viktigt att ha både en stark islamisk identitet och en demokratiskt vald regering. De ser alltså inte demokrati och ett islamiskt samhälle som motsatser. Vad de allra flesta vill ha är en modell som är både demokratisk och grundad på religiösa värderingar.

Irans förre president Mohammed Khatami, en förespråkare av islamisk demokrati, sade i en teveintervju som sändes i juni 2006: “I dag lider världens demokratier av en allvarlig tomhet, nämligen andlig tomhet”. Han sade även att islam kan visa upp mönstret för hur demokratin kan förenas med andlighet och religiöst styre. (s. 56)

Förutom att uttrycka starkt stöd för islam och demokrati visar undersökningen också en betydande sympati för islams lagar: sharia. I Västerlandet anses sharia allmänt vara en hård och primitiv rättsordning, men för muslimer är den något helt annat.

Ordet “sharia” betyder egentligen “vägen till vattnet” men betyder i ett religiöst sammanhang “vägen till Gud” och står för ledning i både andliga och sociala frågor. Sharia fungerar som den moraliska kompassen i muslimens personliga och offentliga liv. I historien har sharias principer visat sig kunna begränsa sultanens makt. En muslimsk skribent för al-Jazeera Magazine, Sheikha Sajida, skrev i oktober 2006:

”Det är logiskt att införa sharialag i arabiska och muslimska stater, där befolkningens majoritet är muslimsk. Det är för muslimerna det enda sättet att slippa undan den diktatur och det förtryck vissa av de arabiska härskarna övar, nämligen de som sätter egennyttan framför nationens bästa.” (s. 35-36)

Beträffande terrorism visar undersökningen att en mycket stor majoritet av muslimerna fördömer våld mot oskyldiga. De fördömer också mycket tydligt anfallen mot World Trade Center den 11 september 2001. Man bör även framhålla att mycket tyder på att den officiella versionen av 9/11 inte är trovärdig och att terrordådet i själva verket förövades av sionister och element inom den amerikanska statsledningen, en åsikt som delas av ett växande antal människor över hela världen. I skarp kontrast till de blott 2 % av de tillfrågade iranierna som kunde tänka sig att rättfärdiga våld mot civila, anser 24 % av amerikanerna att sådana angrepp kan vara rättfärdiga ”ofta eller ibland”.

Det finns en försvinnande liten minoritet som i vissa speciella fall skulle kunna godkänna våldsaktioner, men ingen av dem använder religiösa argument. Gallupen frågade dem som fördömer terror respektive dem som visade förståelse för terror om varför de tänkte som de gjorde. Svaren omkullkastar vedertagna åsikter. Många av dem som fördömer terror använder nämligen religiösa argument, medan de som visat förståelse för anfall använder världsliga och universella argument, som rätten till motstånd mot ockupation och rätten till uppror mot förtryckare. Forskning om terrorism har också visat att det starkaste motivet till våldsdåd i Irak, Afghanistan och Palestina inte är religionen i sig utan ett allmänmänskligt motstånd mot ockupation. De terrordåd som har begåtts på Bali och i Madrid och London framstår för de flesta muslimer som obegripliga, frånstötande och oislamiska. Idag anser många experter att dessa besynnerliga operationer var så kallade ”falskflaggade operationer” utförda av olika underrättelsetjänster.

Efter dåden den 11 september 2001 ställdes frågan: ”varför hatar de oss?” Några muslimfientliga demagoger – ofta med anknytning till sionistiska intressen – föreslog svaret: ”de hatar oss på grund av vår frihet och demokrati”. Resultaten av utfrågningen visar dock att den stora majoriteten muslimer ser mycket positivt på begreppen demokrati och frihet. Den verkliga orsaken till att man ogillar USA är i stället dess kuvande av muslimernas frihet och dess aktiva underminerande av demokrati i muslimska länder, dess invasioner och ockupationer, tortyr och brott mot mänskliga rättigheter och dess brist på respekt för de muslimska folkens vilja. Så det är snarare för att en majoritet av muslimerna uppskattar värden som ”frihet och demokrati” som man ogillar Amerikas politik, vilken hotar dessa värden.

Det har också påståtts, som Björn Kumm visar i sin bok Terrorismens historia (Historiska Media, 1997), att anfallen har tolkats som en ”anfall mot moderniteten”. Men inte heller detta är korrekt, då de flesta muslimer är positivt inställda till modernisering, i betydelsen ekonomisk och teknisk utveckling, men tror att det finns alternativa former av modernitet. Den muslimska världen behöver inte nödvändigtvis kopiera västvärlden, utan kan utveckla sin egen islamiska modernitet. När man studerar världspolitiken fördomsfritt, finner man att det inte är muslimerna som med våld motsätter sig västerlänningarnas modernitet, utan västerlänningar som med våld motsätter sig muslimernas modernitet. Sanktionerna mot Irans kärnkraftprogram kan ses som en sådan moderniseringsfientlig åtgärd från Västvärldens sida. Man vill inte se att länder som behåller sina värderingar, identitet och självständighet utvecklar en egen modernitet.

Undersökningen visar även att de mest antiamerikanska svarandena också är de som är mest positiva till demokrati. Muslimers skeptiska inställning till västmakterna beror således till stor del på uppfattningen att västmakterna motarbetar demokrati och frihet i den muslimska världen, utnyttjar dess tillgångar och kränker muslimers mänskliga rättigheter.

En annan myt som florerar i västerländsk press är den om den förtryckta muslimska kvinnan – kvinnan som offer, ”jungfrun i nöd”. Men hur upplever majoriteten av muslimska kvinnor islam och sin ställning i det muslimska samhället? Känner de ett behov av att bli befriade? Undersökningen visar att motsatsen är sann. Muslimska kvinnor uppger att islam är en källa till lycka och styrka i deras liv. De anser inte att så kallade ”västerländska värderingar” är något eftersträvansvärt. Faktum är att de flesta muslimska kvinnor känner medlidande med västerländska kvinnor, vilka de upplever som förtryckta och i behov av befrielse från sekulärism, materialism och sexism. Så medan man i väst tror att muslimska kvinnor behöver befrias från islam, så tror muslimska kvinnor att västerländska kvinnor behöver befrias från sekularismen och vad de ser som en destruktiv livsstil. Muslimska kvinnor tror att islam kan lämna ett värdefullt bidrag till den västerländska kulturen, vilken de uppfattar som genomsyrad av kvinnoförakt, pornografi och våld och splittring inom familjen.

Det är ett faktum att muslimska kvinnor inte ser sig som offer eller förtryckta. Tvärtom visar undersökningen att muslimska kvinnor anser sig ha en högre och mer aktad ställning än västerländska kvinnor. De tillfrågade tror att kvinnor har en underordnad ställning i Västvärlden och att västerländsk kultur missaktar kvinnan. En av de saker som muslimska kvinnor tycker sämst om i den västerländska kulturen är följaktligen att “man inte visar respekt för kvinnor”. De säger sig tycka illa om pornografi, promiskuitet, våldtäkter och sexuella övergrepp, företeelser man menar prägla det västerländska samhället. Långt ifrån att vilja kopiera västerländska kvinnor känner de i själva verket att det är dessa som behöver islams vägledning.

Medan västerlänningar ofta ser huvudduken som en symbol för kvinnans underordnade ställning i den muslimska världen, betraktar de muslimska kvinnorna västerländska kvinnors avkläddhet som en symbol för hur nedvärderade de är. Till exempel säger en kvinna som Gallup intervjuade i Malaysia att hon känner medlidande med kvinnorna i västvärlden, därför att de inte älskar sig själva tillräckligt, utan känner att de måste ge efter för männens sexuella önskemål. Andra undersökningar i Mellanöstern och Asien visar också att majoriteten av muslimerna i Egypten, Jordanien och Pakistan inte tror att kvinnor är respekterade i de västerländska samhällena. Data visar helt enkelt att de inte stöder den rådande uppfattningen i västvärlden att muslimska kvinnor ivrigt väntar på att bli befriade från sin religion och tillägna sig en västerländsk livsstil.

Sharia framställs vanligen såsom ett stelt och förtryckande rättssystem. Muslimska kvinnor tenderar däremot att ha en mer nyanserad uppfattning om sharia och se den som väl förenlig med deras strävan efter inflytande. Ett exempel är Jenan al-Ubaedy, en av de 90 kvinnor som satt i Iraks nationalförsamling i början av år 2005. Hon sade till tidningen Christian Science Monitoratt hon stödde införandet av sharia. Men hon sade också att hon såsom ledamot av nationalförsamlingen skulle kämpa för kvinnor rätt till lika lön för lika arbete, betald moderskapsledighet och förkortad arbetsdag för gravida. Hon sade också att hon planerade att uppmana kvinnor att bära hijag och att inrikta sig på att stärka den egna familjen. För Ubaedy är kvinnans självbestämmande förenligt med islamiska värden. (s. 52)

När muslimer tillfrågades om vad de beundrar mest i sina egna samhällen är det vanligaste svaret ”trohet och respekt gentemot islam.” Och liksom sina manliga trosfränder säger de allra flesta kvinnor att deras religiösa tro är en viktig tillgång både för dem personligen och för samhället i stort.

Denna bok är ett mycket viktigt bidrag till den världsomspännande debatten om islam. Med klara och tydliga bevis – baserade på vetenskapligt framtagna siffror – vederlägger den effektivt myter och lögner om islam och muslimer. För den som vill veta vad muslimer egentligen tycker och tänker om frihet, demokrati, terrorism och kvinnans ställning är den ett måste.

Uppsala den 9 februari 2009

De engelska citaten har översatts till svenska av Lars Adelskogh

Tidigare publicerad i boken Islamisten, Islamiska förlaget Aguéli, 2010

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>