Under de senaste dagarna har protesterna spridit sig till både Syrien och Jordanien på allvar. I båda länderna rapporteras våldsamma sammandrabbningar mellan demonstranter och kravallpolis, med flera döda och skadade som resultat. En artikel på DN.se fick mig dock att börja fundera på hur medier här i västvärlden ser på revolutionerna i arabvärlden. Artikeln i fråga diskuterar konsekvenserna av ett eventuellt (och mycket troligt) regimskifte i Syrien.
Nathan Shachar, författaren av artikeln, menar att ett syriskt regimskifte skulle försvaga maktkoalitionen mellan Iran, Hizbollah, Hamas och Syrien. Det är vad hela artikeln går ut på – att få denna koalition att se ut i dålig dager. Författaren diskuterar också Libanon, något som råkar vara mitt starkaste ämne. Han argumenterar att om Syrien faller, försvagas Hizbollah markant. Han menar att vissa grupper inom landet kommer att utnyttja situationen och "vända kappan efter nya vindar", alltså i USA:s och Israels riktning. En ny och demokratisk regim i Syrien skulle alltså leda till att landet börjar orientera sig mot USA:s håll, menar han.
Mycket står sannerligen på spel, det håller jag med om. I synnerhet då israelerna börjar tala om att ytterligare rusta upp sin armé. Israelerna har för den delen förstått att koalitionen inte bara består av länder som Syrien och Iran, utan även av nya koalitionsländer såsom Turkiet, Egypten, Irak och Tunisien. Protestvågen mot de USA-ledda diktatorerna har snarare stärkt organisationer som just Hizbollah och Hamas. I veckan gick Muslimska Brödraskapet ut i Egypten och uppmanade landets armé att avbryta blockaden mot Gaza-remsan, något ingen vågade göra Mubaraks järngrepp. I Tunisien har hundratals studenter anslutit sig till en helt ny studentorganisation som heter Hizbollah.
Varje gång någon påstår att demonstrationerna i arabvärlden gynnar västvärldens supermakter har jag abrupt protesterat för att dessa påståenden ger en falsk världsbild. Jag har argumenterat att demonstranterna i främsta hand vill ha självständighet – de vill styra sig själva och inte av någon annan. Varför då alliera sig med USA och Israel? Varför alliera sig med de två mest diktatoriska och terroristiska regimerna på planeten? Det finns ingen logik i detta. Snarare har politiska analytiker inom diskursen Mellanöstern förväntat sig ett regimskifte i Syrien. Inte för att folk hatar president Bashar al-Assad, vilket många västerländska massmedier gärna ger sken av. Han har faktiskt rätt mycket stöd. Men just för att ett folk som i flera årtionden förtryckts kommer att till slut slå tillbaka. Folk kommer alltid kämpa för sina rättigheter, i synnerhet muslimer då muslimer uppmanas i de heliga texterna att kämpa för de gudomliga rättigheterna.
Vad gäller Libanon och fallet Hizbollah kommer denna organisation snarare få mer stöd, även utan Syrien vid sin sida. Det 14:e mars-blocket, Saad al-Hariri och hela hans gäng anklagas nu för korruption och högförräderi. Ni som har följt denna blogg känner säkerligen till vad dessa anklagelser gäller i exakhet. Kortfattat, för att upplysa alla läsare, har detta västvänliga block avslöjats för att stjäla och begå tjänstefel. Wikileaks har släppt massvis med dokument som nu kommer att användas i rättsliga åtgärder. För att dementera Shachars påståenden vill jag avslutningsvis poängtera att det snart inte finns några andra vindar att vända kappan till. Hizbollah är den mest populära organisationen i den muslimska världen, och anledningen till detta är för att organisationen tillfredsställer muslimernas vilja och krav. Israel kommer att för alltid anses vara Islams fiende, även när diktatorerna försvinner och i synnerhet då när de försvinner.
Regimskiften i arabvärlden kommer snarare att försvaga USA:s makt i Mellanöstern. Som resultat av detta är det främst Israel som förlorar på demokratins vinster. De människor som stöttar motståndsorganisationernas rättmätiga motstånd mot den israeliska ockupations- och apartheidregimen är vinnarna. Syrien må sluta stötta kampen för ett fritt Palestina, men 10 andra muslimska länder kommer att ansluta till kampen för Palestina. Miljontals människor som demonstrerar i arabvärldens alla städer och byar inspireras just av den Islamiska revolutionen i Iran 1979. Det vågar västerländska massmedier inte påstå…
Nathan Shachars artikel: