Har ni hört talas om fenomenet råttkungar? Det är en väldigt besynnerlig sak. När många råttor bor tillsammans på en liten yta så finns en risk för att råttornas svansar fastnar i varandra. Eftersom att råttorna ofta lever i smutsiga miljöer finns även massvis av avfall som kan ”hjälpa” till så att svansarnas sammankoppling blir starkare.

 Då tänker jag främst på blod, avföring, deras egna hår, och så vidare. Allt vävs ihop till en enda stor smet och råttorna som från början var enskilda individer blir nu en kollektiv råttkung[1]

När råttkungen väl skapats så försvinner den enskilda individens frihet och vilja. Råttan som försöker ta sig ut ur råttkungen kommer finna detta näst intill omöjligt. Du är invirad med alla andra råttor och är beroende av dessa för din egen överlevnad. Vissa råttor trivs, andra inte. Men den uppbyggda strukturen går inte att förändra. De olyckliga råttorna har väldigt få val. De är bokstavligt talat fast i skiten. Varför talar jag då om en råttkung?

Jo, det finns råttkungar på andra håll också. Väldigt nära oss. Nästan hela det svenska medieetablissemanget är en enda stor råttkung. Figurer som startade sina liv i frihet men hamnade i samma sits som råttorna. Man lever tillsammans på en oerhört liten, intellektuell yta. Åsiktsavvikare är inte välkomna och medieråttorna kommer varandra allt närmare. Ytan man kan röra sig på blir allt snävare och snävare. Åsikter och tankar blir färre och färre, man bara återanvänder samma argument tills dessa blir lika slitna som råttorna själva. Nu har en intellektuell råttkung bildats. Har du fastnat i mitten, ofrivilligt? Gilla läget min råtta, du kan inte komma loss. Ditt liv hänger på att de andra råttorna accepterar dig och varje dag måste du lovprisa det härliga kollektivet. Hör och häpna – råttkungen har blivit en demokrati!

Nu finns det endast en väg för råttkungen och det är att klamra fast vid den lilla livsgnistan som blir allt svagare och svagare. En råttkung kan inte jaga i stor utsträckning, så den ger sig gärna på mindre, långsamma varelser som inte kan skydda sig. Ett dussin starka, självständiga råttor som jagar tillsammans kan uppfylla sina mål. En råttkung har gjort sig själv en björntjänst. Den är inte lika skarp längre, den är ingen bra jägare, den är inte någonting alls. Vad händer med naturens råttkungar?

De dör givetvis. En flock sammanbundna råttor kan inte jaga, kan inte inta föda och går långsamt mot sin egen död. Råttorna tenderar till att börja äta på varandra, i den mån man kan nå den andre.  Men döden är tveklöst oundviklig. Det handlar endast om tid. Ett kollektivt, utdraget självmord. Det kan inte bli mer självdestruktivt. Råttornas tid är ute.

[1] http://www.weird-encyclopedia.com/rat-king.php