I min replik till Magnus Norells artikel om Muslimska brödraskapet (MB) försökte jag belysa den dubbla måttstocken som jag menar Norell upprätthåller vid sin definition av demokrati. Av Norells genmäle att döma har budskapet inte kommit fram. Här följer därför ett förtydligande.

Likt de övriga nordiska länderna präglas Sveriges konstitutionella tradition av folksuveränitetsprincipen, vilket bekräftas av Regeringsformen där det går att läsa; All offentlig makt i Sverige utgår från folket. Detta innebär i kort att folket och dess valda representanter bestämmer vilka lagar och regler som skall råda i landet – oberoende hur människorättskränkande dessa kan tänkas vara.

Därför brister Norell i sitt resonemang när han menar att Kristdemokraterna har att förhålla sig till en “struktur” som separerar religion och politik och därför inte går att jämföras med den situation som MB befinner sig i. Om Kristdemokraterna blir Sveriges största parti i riksdagen finns det inget som stoppar partiet från att införa religiöst betingade lagar i enlighet med sina värderingar. Enligt Norells logik skulle Sverige upphöra att vara en demokrati om ett sådant scenario skulle utspela sig.

Redan idag 2011 råder bl.a. följande morallagar i västvärldens olika demokratier: sexköpslagen, förbud mot förintelseförnekelse, slöjförbud, niqabförbud, incestförbud och blasfemiförbud. De shariabaserade morallagar som MB sägs förespråka går enligt Norell stick i stäv mot de demokratiska principerna. Samtidigt förbises de morallagar som existerar i västvärlden.
Vad är den egentliga skillnaden mellan våra morallagar och de som MB förespråkar? Kan det inte vara så att motsättningarna endast är ett uttryck för kulturskillnader?

Om man för argumentationens skull accepterar Norells snäva definition av demokratibegreppet inser man att Norell hycklar i förhållande till den judiska staten Israel som implementerar en raspolitik gentemot palestinierna. När Israel anföll den humanitära fartygskonvojen Ship to Gaza var Norell snabb med att försöka ursäkta tillslaget. Liknande utspelade sig efter den israeliska militära offensiven mot Gazaremsan, som av den högt ansedde juristen Richard Goldstone kallades för en attack i syfte att “förnedra och terrorisera” den palestinska civilbefolkningen.

Istället för att ägna sig åt att fördöma och bekämpa Israels existerande apartheidsystem väljer Magnus Norell alltså att försvara och ursäkta landets illdåd. Agerandet är knappast förenligt med de principer han påstås följa.