På Expos webbsida kan man läsa att tidskriften bildades “i syfte att studera och kartlägga antidemokratiska, högerextrema och rasistiska tendenser i samhället”.[1] Mot bakgrund av dessa förnäma riktlinjer blir man tämligen chockad av att Expo ideligen kränker den demokratiska andan genom att inskränka yttrandefriheten för Sveriges muslimer.

Under den förislamiska tidsperioden – på arabiska kallad jahiliyya – i nuvarande Saudi Arabien levde araberna i ett anarkiskt samhälle. Beduinstammar försörjde sig på att med jämna mellanrum utföra räder och plundra sina grannar. En sådan räd kallades för en ghazwa, vilket även är ursprunget till den svenska termen razzia.

Den svenskmuslimska tidskriften As-Sirat tvingades i början av november 2010 att lägga ned sin nyligen startade verksamhet efter påtryckningar från Svenska Dagbladets ledarskribent Per Gudmundson och – den enligt eget utsago antirasistiska – tidskriften Expo. Attacken mot As-Sirat är i direkt jämförelse med en förislamisk ghazwa, med skillnaden att de plundrade ägodelarna inte var fysiska ting utan istället den lilla tidningens medborgerliga rättigheter.

As-Sirat hade som mål att rapportera om “aktuella nyheter och kunskap som rör islam och muslimer på ett sätt som tilltalar troende”. Därför ansåg man att den svenska och muslimska poeten Mohamed Omar passade som handen i handsken i rollen som krönikör för tidningen. Det var mot bakgrund av detta som ghazwan mot As-Sirat utfördes. Observera att Omars roll var att “endast skriva artiklar om svensk islam och inte om politik”, som tidningens chefredaktör Mujahed Abassi förklarade i en intervju med Expo.[2] Således gav man inte Omar en plattform att uttrycka sina politiska åsikter utan han skulle istället bidra med den enorma erfarenhet och kunskap han har om islam och dess historia.

Vill folk i Sverige anno 2010 verkligen leva i ett samhälle där personer inte skall få yttra sig endast på grund utav att de innehar åsikter som går emot allmänt vedertagen konsensus? Vare sig det har att göra med kritik av judendomen, revidering av vad som inträffade under andra världskriget eller ifrågasättande av vad som hände den 11 september 2001, bör detta inte vara anledning nog att ge en dissident den paria-status som – de i sammanhanget aktuella – Lasse Wilhelmson och Mohamed Omar åtnjuter.

Om vi verkligen menar att en sådan verklighet skall råda i Sverige, där man inte tillåter dissidenter att uttrycka sig och att de som gör det får se sina karriärer förstörda, samt att den som blott rör vid dessa personer också skall brännmärkas – så som i det här fallet skedde med As-Sirat i relation till Wilhelmson och Omar – måste denna förutsättning gälla för alla. Därför skall jag med ett exempel nedan illustrera hur en sådan realitet i sådana fall kan se ut.

Gudmundson skriver i sin blogg under rubriken “Antisemitism hos Jönköpings Unga Muslimer” om As-Sirat och dess samröre med ovannämnda dissidenter. I blogginlägget ger Gudmundson uttryck för en del rätt så kontroversiella åsikter. Följande är ett citat som undertecknad ansåg vara mest uppseendeväckande:

“Ovanstående är förstås inte helt förvånande. I många muslimska stater är antisemitism statsreligion, och tyvärr finns det även tämligen hållfasta teologiska grunder inom islam för judehatet, vilket åtskilliga av de tunga muslimska auktoriteterna sprider kontinuerligt”.[3]

Vad Gudmundson i princip hävdar är att islam som sådan uppmuntrar till judehat. En religion som närmare 2 miljarder människor bekänner sig till. Frågan som följer är vad som skiljer denna retorik från den som Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson propagerade för i sin debattartikel på Aftonbladet förra året?

Om man utför ett litet experiment och byter ut de väsentliga nyckelorden i uttalandet får man ett citat som Expo hade kunnat använda för att ödelägga en persons liv. Eller vad sägs om följande:

“Ovanstående är förstås inte helt förvånande. I den judiska staten Israel är rasism mot icke-judar statsreligion, och tyvärr finns det även tämligen hållfasta teologiska grunder inom judendomen för denna rasism, vilket åtskilliga av de tunga judiska auktoriteterna sprider kontinuerligt”.

Ett uttalande, som oavsett dess sanningshalt, skulle definieras som “antisemitism” av Expo och Gudmundson, men i dess ursprungliga form – som uttryckt av Gudmundson i sin blogg – inte ens skapade en reaktion. Kan hyckleriet bli tydligare än så?

Lek med tanken och fundera över varför Expo inte gör en ghazwa mot Per Gudmundson och hans arbetsgivare Svenska Dagbladet. Först då kommer Du förstå hur ovärdigt och med vilken dubbelmoral som Expo agerar.

Noter
[1] www.expo.se
[2] http://www.expo.se/2010/48_3487.html
[3] http://gudmundson.blogspot.com/2010/11/antisemitism-hos-jonkopings-unga.html