Hösten 1810 utgavs det första numret av den litterära tidskriften Phosphoros och därmed hade startskottet för den svenska romantiken avlossats i Uppsala. Tisdagen den 14 december 2010 föreläste fil. dr. Paula Henriksson om jubileet och presenterade även Svenska vitterhetssamfundets fina faksimilutgåva av Phosphoros. Paula berättade om den svenska romantiken och de Uppsalaförfattare som bar upp den: Per Daniel Amadeus Atterbom, Vilhelm Fredrik Palmblad, Per Elgström, Julia Nyberg (Euphrosyne) – och Stagnelius, särlingen.
Phospohoros betyder ljusbringaren, morgonstjärnan, och skulle bana väg för en ny tid och ett nytt tänkande och väckte stort uppseende när den kom. ”Fransk smak” nedvärderades till förmån för tyska förebilder. ”Tyskeri”, grymtade motståndarna. Det brandgula omslaget symboliserade den nya tidens gryning, men också glöden i romantikernas lidelse och poetiska kraft. Aurora, ”morgonrodnaden”, var följaktligen namnet på romantikernas förbund i Uppsala, som stiftades 1807.
Auroraförbundet kan ses som en föregångare till Studiegruppen Aguéli, som också är en upsaliensisk vitterhetsförening, med den skillnaden att Aguéligruppen har en tydligare politisk profil. Jag skriver ”tydligare” eftersom även romantikerna var engagerade i ”världsliga frågor” – både inrikes och utrikes. Paula har som forskare just undersökt ”filhellenismen” som var en europeisk rörelse till stöd för Greklands självständighetssträvanden. Man anordnade konserter, båtutflykter och annat för att samla in medel till grekerna. På den punkten var de radikalare än vi: vi har inte skickat några pengar till motståndsrörelsen i Palestina. Det finns dock en annan anledning förutom bristande radikalism: det kan vara åtalbart. Vår solidaritet med Palestina delas nämligen inte av etablissemanget, men det gjorde romantikernas solidaritet med Grekland.
För oss inom Studiegruppen Aguéli kan man säga att filarabismen intar ungefär samma plats som filhellenismen för Auroraförbundet. Palestina i stället för Grekland. Och liksom Auroraförbundet var antiottomanskt är vårt antisionistiskt. I början av 1800-talet var alltså Uppsala hjärtat för romantiken och idag strävar vi för att göra staden till hjärtat för den svenska islamismen. Steget är kortare än vad man först tror. Romantiken hade nämligen, visserligen ytliga, islamiska inslag i form av orientalism, och islamismen i sin tur har romantiska drag som upplysningskritik, nostalgi och mystik.
Den som vill kan se kontinuiteten från Auroraförbundets stadgar till Studiegruppen Aguélis manifest som proklamerades ungefär samtidigt som Uppsalaromantiken fyllde 200 år. Dokumenten speglar sin respektive tid och är på många sätt olika, men båda är författade av unga män (och några äldre) från Uppsala med visioner om andlig, kulturell och politisk förändring. Den ungdomliga idealismen är, trots skiftande uttryck, tidlös.
Paula talade vidare om klichébilden av 1700-talets stela ”franska” klassicism som ersattes av 1800-talets fantasifulla ”tyska” romantik. Någon skarp gräns mellan klassicism och romantik finns inte, menar Paula, och antiken spelade en stor roll för Uppsalaromantikerna. För en kvinnlig forskare nu för tiden är det nästan obligatoriskt att lyfta fram ”det kvinnliga perspektivet”, och det gjorde hon. En av romantikerna, den enda, Julia Nyberg, hörde till det täcka (och käcka) könet och skrev ett lika filhellenistiskt som feministiskt drama om grekinnan Vublina som bytt ut ”nål och slända mot svärdet” för att strida mot turkarna. Paula nämnde också något om romantikernas svärmerier för unga flickor, illustrerat av Samuel Hedborns förälskelse i den fjortonåriga Sophie Levin. Och hon var ändå inte lika ung som den tyske romantikern Novalis tolvåriga ”musa”.
Studiegruppen Aguéli, uppkallad efter konstnären Ivan Aguéli (1869-1917), anordnar föreläsningar en eller två gånger i månaden samt deltar i flera av Uppsalas kulturevenemang. Vi har en grupp på Facebook.
Läs:
Studiegruppen Aguélis manifest
Ivan Aguélis manifest från 1904